Jag, Maria Magdalena

Förord

I Juliet Thompsons levande och subtila målande ord blir poesi och konst ett – som överskrider och förenar de olika uttrycksformerna, illustrationerna – visioner som urskiljs i en eterisk värld - skildrar på ett slående sätt forntida raser och tider.

Som pilgrimer reste vi tillsammans till det heliga landet – först till Karmel, Herrens berg, för att träffa Shoghi Effendi, till Báb och ‘Abdu'l-Bahás helgedomar, till ‘Akká, platsen för Bahá'u'lláhs och hans sons långa fängelsevistelse och till Bahá'u'lláhs helgedom och grav i Bahjí.

Författaren och konstnären var så känslig för de vibrationer som utgår från de platser som har besökts av de heliga budbärarna och martyrerna att hon oemotståndligt drogs till en obskyr stig som ledde till en liten kupolformad bostad, och jag minns på ett gripande sätt hennes glädje när hon fick veta av en bonde att det var den traditionella platsen för Maria Magdalas hem.

När man läser den här boken förs man två tusen år tillbaka i tiden, in i Maria Magdalens själ och medvetande – in i det flammande hjärtat hos den arketypiska kvinnan i alla cykler, ett kärl som skapades för att i störtskurar ta emot sin Herres kärlek – en länk mellan hans hjärta och hela den blivande mänskligheten.

Detta är i själva verket det tidsålderslånga dramat på sin höjdpunkt, där den evolverande själen kommer ut ur den mindre kärlekens fängelse, genom den brinnande smältdegeln av plågor, till den gudomliga kärlekens frihet och extas.

Marguerite Daisy Pumpelly Smyth

In Juliet Thompson's vivid and subtle word painting — which transcends and unifies the diverse media of expression — poetry and the arts become one. The illustrations — visions discerned in an ethereal realm — strikingly portray ancient races and times.

As pilgrims we journeyed together to the Holy Land — first to Carmel, that Mountain of the Lord, to meet Shoghi Effendi; to the shrines of the Báb and `Abdu'l-Bahá; to 'Akká, the scene of the long imprisonment of Bahá'u'lláh and his son, and to Bahá'u'lláh's shrine and tomb at Bahjí.

So sensitive was the author-artist to the vibrations that emanate from the spots which have been frequented by the Holy Messengers and Martyrs, that she was irresistibly drawn to an obscure path that led to a small dome-shaped dwelling, and I recall poignantly her joy when she learned from a peasant that it was the traditional site of the home of Mary of Magdala.

Perusing this book one is carried back two thousand years, into the soul and consciousness of Mary, the Magdalen — into that flaming heart of the archetypal woman of all cycles, vessel created to receive in torrential measure the love of her Lord — a link between His heart and all aspiring humanity.

This is, in very truth, the age-long drama at its apogee of the evolving soul emerging from the prison of the lesser love, through the fiery crucible of agony, to the freedom and ecstasy of love divine.

— Marguerite "Daisy" Pumpelly Smyth