Fråga: – De som gör goda handlingar och är mänsklighetens välgångsönskare, de som har lovvärda egenskaper som agerar med kärlek och vänlighet mot alla folk, de som bryr sig om de fattiga och som strävar efter att etablera en allomfattande fred – vilket behov har de av gudomlig undervisning när de tror att de kan väl undvara dem? Vad är tillståndet för sådana människor?

Svar: – Vet att dessa sätt, ord och gärningar är lovvärda och tillstyrkta och de leder till ära för mänskligheten. Men enbart dessa handlingar inte är tillräckligt. De är en kropp med den största skönheten men utan ande. Nej, det som är orsaken till evigt liv är, evig ära, allomfattande upplysning, verklig frälsning och välstånd är först och främst kunskapen om Gud. Det är uppenbart att denna kunskap har företräde framför varje annan kunskap och utgör den största dygd av den mänskliga världen. För förståelsen av tingens realiteter förlänar materiella fördelar i tillvarons sfär och fortskrider den yttre civilisationen men kunskapen om Gud är orsaken till andlig utveckling och attraktion, sann vision och insikt, mänsklighetens upphöjelse, den gudomlig civilisations framträdande, moralens riktighet och medvetandets upplysnings.

Som det andra kommer kärlek till Gud. Ljuset från denna kärlek lyser genom kunskap om Gud upp lampan i hjärtat och dess vidsträckta strålar upplyser världen och skänker människan ett liv i kungariket. Och i sanning frukten av den mänskliga existensen är kärlek till Gud som är livets ande och nåd evigt. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle den tillfälliga världen vara nedsänkt i mörker. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle människans hjärta vara berövat livet och fråntaget samvetets rörelser. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle den mänskliga världens fullkomlighet helt försvinna. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle inte något verkligt samband kunna existera mellan människors hjärtan. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle andlig förening gå förlorad. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle ljuset av mänsklighetens enhet slockna. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle öst och väst inte omfamna varandra som två älskande. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle inte splittring och oenighet omvandlas till broderskap. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle inte främlingskap ge vika för enhet. Om det inte vore för kärlek till Gud skulle inte främlingen bli en vän. Verkligen, kärlek i den mänskliga världen är en stråle från Guds kärlek och en återspegling av nåden av Hans gåvor.

Det är uppenbart att mänskliga realiteter skiljer sig åt från varandra, att åsikter och uppfattningar varierar och att denna skillnad i tankar, åsikter, förståelse och känslor mellan individer är en viktig förutsättning. För gradskillnader i skapelsen är bland de grundläggande kraven för existens som uppträder i otaliga former. Därför har vi behov av en allomfattande makt som kan råda över allas tankar, känslor, åsikter som kan upphäva dessa skillnader och samla alla själar under inflytande av principen om mänsklighetens enhet. Det är tydligt och uppenbart att den största makten i den mänskliga världen är Guds kärlek. Den samlar olika slags folk under skuggan av enhetens tabernakel och främjar den största kärlek och gemenskap bland fientliga och stridande folk och nationer.

Lägg märke till hur många nationer, raser, klaner och stammar som, efter Jesus ankomst, har genom kraften av Guds kärlek kommit in under skuggan av Hans ord. Betänk hur tusenårig splittring och skillnader blev helt utplånade och hur illusionen av överlägsenhet av ras och nation undanröjts, hur själars och känslornas enhet uppnåddes och hur alla blev kristna i sanning och ande.

Mänsklighetens tredje dygd är välviljan som är grunden för goda handlingar. Vissa sanningssökare har ansett avsikt vara överlägsen handling för välvilja är absolut ljus och är helt helgad från varje spår av illvilja, intriger eller förespegling. Man kan utföra en handling som ter sig vara rättfärdig men i själva verket har den föranletts av egenintresse. Till exempel när en slaktare föder upp ett får och beskyddar det men denna rättfärdiga handling av slaktaren styrs av önskan att erhålla vinst och resultatet av denna omsorg blir det arma fårets slakt. Hur många är inte de goda och rättfärdiga handlingar som föranleds av egenintresse! Men den rena avsikten är helgad över sådana brister.

Kort sagt, goda gärningar blir perfekta och fullständiga endast efter det att kunskap om Gud har förvärvats, kärlek till Gud har yttrat sig och andliga attraktion och rena motiv har uppnåtts. Fastän goda gärningar är lovvärda om de inte är sprungna ur kunskapen om Gud, kärleken till Gud och ur en uppriktig intention kommer de vara ofullkomliga. Till exempel den mänskliga existensen måste omfatta alla fullkomligheter för att vara fullständig. Synförmåga är mycket uppskattad och värdefull men den måste befordras av att hörseln, hörseln är mycket uppskattad men den måste befordras av talförmågan, talets förmåga är mycket uppskattad men den måste befordras förnuftets makt och så vidare med människans övriga förmågor, organ och delar. När alla dessa krafter, sinnen, organ och delar förenas tillsammans är fullkomlighet uppnådd.

I dagens värld möter vi själar som uppriktigt önskar det goda för alla människor och som gör allt som ligger i deras makt för att hjälpa fattiga och bistå förtryckta och som är hängivna allomfattande fred och välfärd. Ändå, hur än fullkomliga de än verkar ur denna synvinkel, förblir de berövade kunskapen om och kärleken till Gud, är de ofullkomliga.

Galenos,[233] läkaren, läkaren, skrev i sin bok,[234] där han kommenterar en avhandling av Platon,[235] om statskonsten, att religiösa övertygelser utövar ett stort inflytande på sann civilisation, beviset var följande; ”De flesta människor kan inte förstå en sekvens av logiska argument och stå därför i behov av symboliska anspelningar som förebådar belöningar och straff i nästa värld. Tecknet på detta är att vi ser idag ett folk som kallas kristna som tror på belöningar och straff i nästa värld och som framvisar sådana goda gärningar som de av en sann filosof. Sålunda ser vi tydligt att de inte är rädda för döden och de är på grund av sin brinnande längtan efter rättvisa och jämlikhet att betraktas som sanna filosofer.”[236]

Lägg noga märke till hur stor uppriktigheten, självförnekelsen, den andliga känslan, den rena avsikten och de troende kristnas goda gärningar måste ha varit för att Galenos – en filosof och läkare som själv inte var kristen – skulle vittna om dessa människors moral och fullkomlighet och kalla dem för sanna filosofer. Sådana dygder och egenskaper kan inte enbart uppnås genom goda gärningar. Om dygd endast innebar att erhålla och skänka något gott, varför berömmer vi inte även denna brinnande lampa som lyser upp rummet, då dess ljus utan tvekan är en bra sak? Solen ger näring åt alla jordiska ting och främjar deras tillväxt och utveckling genom sin värme och sitt ljus – vad är mer gott är detta? Men eftersom detta goda inte flödar från välvilja och från kärlek till Gud och kunskap om Gud, är den inte det minsta imponerande. Men när man erbjuder någon en kopp vatten visar han uppskattning och tacksamhet. En tanklös person kan säga, ”Denna sol som ger ljus till världen och manifesterar denna stora belöning måste verkligen lovordas och prisas. För varför skulle vi berömma en man för en sådan blygsam gåva och inte framföra tack till solen.” Men om vi skulle blicka med sannings öga, skulle vi se att denna blygsamma gåva som skänkts av denna person härrör från samvetets uppväckande och är därför berömvärd medan ljuset och värmen från solen inte är beroende av det och är därför inte värdigt vårt beröm och vår tacksamhet. På liknande sätt, medan de som utför goda gärningar skall bli prisade om dessa handlingar inte flödar från kunskap om Gud och kärlek till Gud är de förvisso ofullkomliga.

Bortsett från detta, om du överväger saken rättvist kommer du se att dessa goda gärningar av icke troende även har sitt ursprung i gudomliga läror. Det vill säga, forna dagars profeter förmanade människan till att utföra dem och framförde deras positiva verkningar och dessa läror spreds sedan bland människorna och nådde successivt icke troende själar och de böjde sina hjärtan mot dessa fullkomligheter och när de fann dessa handlingar vara lovvärda och åstadkom glädje och lycka bland människor, fogade de sig även efter dem. Således härrör även dessa handlingar från Guds undervisning. Men för att se detta erfordras ett visst mått av rättvishet och inte dispyter och kontroverser.

Prisad vare Gud, ni har varit i Persien och har bevittnat den kärleksfull omtanke som, genom den heliga vinden från Bahá'u'lláh, perserna har kommit att visa hela mänskligheten. Tidigare, om de träffade någon från en annan religion skulle de ansätta honom och visa största fiendskap, hat och illvilja och även betrakta honom som oren. De brände evangeliet och gamla Testamentet och de tvagade sina händer om de hade förorenats av att vidröra dessa böcker. Men nu, reciterar och läser flertalet av dem, när så är lämpligt, innehållet i dessa två böcker på sina sammankomster och samlingar och förklarar och belyser deras inre betydelser och mysterier. De visar sina fiender gästfrihet och behandlar blodtörstiga vargar med mildhet som gaseller på Guds kärleks ängar. Ni har sett deras seder och bruk och ni har hört talas om perserna moral i forna tider. Kan denna omvandling av moral, denna förbättring av uppförande och ord, åstadkommas annat än av kärlek till Gud? Nej, vid Guds namn. Om vi åtog oss att sprida sådan moral och sådana seder enbart med hjälp av kunskap och lärande skulle tusen år passerar och fortfarande skulle det inte ha uppnåtts av det stora flertalet av folket.

I dag, tack vare Guds kärlek, har detta uppnåtts med största lätthet. Ta er i akt, o ni med förstående hjärtan!

---

[233] Klaudios Galenos, född 129 i Pergamon, död 199 i Rom, var en grekisk läkare som var en av antikens främsta och mest inflytelserika läkare och medicinska författare och gjorde insatser bland annat inom anatomin. Galenos byggde vidare på Hippokrates medicinska system och sammanställde omfattande skrifter och hans skrifter förblev den främsta auktoriteten inom medicinen fram till 1500-talet.

[234] jfr. Ibn Abí Uṣaybi‘ih, Lives of the Physicians (Cairo: 1882), sida 76–77. Ibn Abí Uṣaybi‘ih (1203-1270), en arabisk läkare och historiker, född i Damaskus, var en ättling av Banu Khazraj stammen och son till en ögonläkare, studerade medicin i Damaskus och Kairo. 1236 utnämndes han till läkare på ett nytt sjukhus i Kairo, men han avslutade utnämningen följande år för att ta upp en anställning i Salkhad, som amiren av Damaskus hade gett honom. Där han bodde och dog. ’Han skrev Lives of the Physicians’, som i sin första upplaga (1245-1246) tillägnades viziren av Damaskus.

[235] Platon, född 427 f.Kr. i Aten eller Egina, död 347 f.Kr. i Aten, var grekisk filosof, matematiker och författare. Han är upphovsman till platonismen som är en av den västerländska filosofins huvudriktningar. Platon tillhörde i sin ungdom kretsen runt Sokrates och var runt 27 år när denne avrättades.

[236] Se Ibn Abí Uṣaybi‘ih, ‘Uyúnu’l-Anbá’ fí Ṭabaqáti’l-Aṭibbá’ (Cairo,1882), 1:76–7.