Sofisterna[216] menar att all existens är en illusion, att faktiskt varje varelse är en ren illusion som inte har någon som helst existens – med andra ord, skapelsens existens är som en hägring eller som en återspegling av en bild i vatten eller i en spegel som bara är ett intryck som saknar stöd, grund eller fastställbar verklighet.

Denna uppfattning är felaktig, för även om tingens existens är en illusion i förhållande till Guds existens är de ändå i den betingade världen fastställda beprövade och obestridliga. Till exempel är mineralens existens i jämförelse med människans en icke-existens – för människan kropp blir till mineraler när hon fysiskt dör – men mineralet existerar faktiskt i mineralrikt. Därför är det uppenbart att stoftets existens är illusorisk eller en icke-existens i förhållande till människans existens men i mineralriket existerar den.

På samma sätt är de skapade tingens existens ren illusion och fullkomlig icke-existens jämfört med Guds och utgör bara ett framträdande, en bild sedd i en spegel. Men även om denna bild är en illusion är dess källa och verklighet den person som reflekteras vars bild har framträtt i spegeln. Kort uttryckt, en reflektion är en illusion jämfört med det reflekterade. Det är därför uppenbart att även om skapade ting inte har någon existens jämfört med Guds utan stället är som en hägring eller en bild som reflekteras i en spegel har de i sin egen grad existens.

Det är därför som Jesus kallad dem som var likgiltiga och förnekade Hans sanning för döda även om de till det yttre synbarligen var levande, för i förhållande till de troende var de verkligen som döda, blinda, döva och stumma. Det är vad Jesus menade när han sade, ”Låt de döda begrava sina döda.”[217]

---

[216] Anhängare av en filosofisk skola som uppträdde i Grekland under andra hälften av 400-talet och första halvan av 300-talet före Kristus. Människan, sade sofisterna, kan ingenting veta. Allt växlar och förändras. Alla våra förnimmelser, särskilt sinnesintrycken, är därför sanna endast i det ögonblick vi upplever dem och för den som upplever dem. Människan är måttet för allt.

[217] Matteus evangelium 8:22 – Jesus svarade: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.”