Fråga: – Är människan en fri och obunden i alla sina handlingar eller är hon tvingad och begränsad?

Svar: – Detta är en av de mest viktiga och svårfattliga frågorna om det gudomliga. En annan dag ska vi om Gud vill förklara detta ämne i detalj, från början av vår lunch. Nu ska vi kortfattat nämna följande få ord.

Vissa förhållanden är föremål för människans fria vilja som att handla rätt och rättvist eller orättvisa och orättfärdighet – med andra ord, valet av goda och onda handlingar. Det är tydligt och uppenbart att människans fria vilja i stor omfattning figurerar i dessa handlingar. Men i vissa frågor är människan tvingad och begränsad som sömn, död, sjukdom, krafternas tillbakagång, olyckor och materiella förluster. Dessa är inte föremål för människas vilja och hon är inte ansvarig för dem för hon är tvungen att stå ut med dem. Men i valet mellan goda och onda handlingar hon är fri och hon utför dem självmant.

Till exempel om hon så önskar kan hon tillbringa sina dagar med att prisa Gud och skulle hon så önska kan hon sysselsätta sig med annat än Honom. Hon kan tända ljuset i sitt hjärta med elden av Guds kärlek och bli hela världens vän eller hon kan bli en fiende till mänskligheten eller vända sina känslor mot världsliga ting, hon kan vara rättvis eller orättvis. Alla dessa handlingar och gärningar är under hennes egen kontroll och hon är därför ansvarig för dem.

Nu uppstår en annan fråga. Människans tillstånd är fullkomlig hjälplöshet och absolut fattigdom. All styrka och makt är förbehållet Gud allena, människans upphöjelse och förnedring beror av den Högstes vilja och syfte. Såldes säges det i nya Testamentet att Gud är som en keramiker som gör ”ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande.”[209] Det vanärade kärlet har inte rätt att finna fel hos krukmakaren och säga: ”Varför har du inte gjort mig en hel kopp, som förs vidare från hand till hand?” Innebörden av denna vers är att tillstånden för det skapade är olika. Det som är i tillvarons lägsta tillstånd, som mineral, har ingen rätt att klaga och säga: ”O Gud, varför har du inte gett mig växternas fullkomlighet?” På samma sätt har plantan ingen rätt att klaga över att den har berövats djurrikets fullkomlighet. Och likaledes anstår inte ett djur att klaga på frånvaron av mänskliga fullkomligheter. Nej, alla dessa ting är fullkomliga i sin egen ställning och de måste eftersträva fullkomlighet i den ställningen. Som vi tidigare sagt har inte den i lägre graden någon rätt eller förutsättning att eftersträva tillståndet och fullkomligheterna för det som är högre, utan deras framsteg måste ske inom deras egen grad.[210]

Dessutom är människans stillhet och rörelse beroende av Guds hjälp. Om detta bistånd inte skulle nå henne kan hon varken göra gott eller ont. Men när den allvälgörande Herrens bistånd förlänar människan existens är hon förmögen att göra både gott och ont. Men skulle biståndet bli avskuret är hon helt maktlös. Det är därför som Guds hjälp och bistånd nämns i de heliga böckerna. Detta tillstånd är likt ett fartyg som drivs framåt av vindens eller av ångans kraft. Om denna kraft upphör kan fartyget inte längre röra sig. Dock, i vilken riktning än rodret vrids driver ångans kraft fartyget i den riktningen. Om rodret vrids österut går det mot öster eller om det vrids västerut går det mot väster. Denna rörelse kommer inte från fartyget i sig utan från vinden eller ångan.

På samma sätt upprätthålls människans alla handlingar av Guds bistånd men valet mellan gott eller ont tillhör människan själv. Det är som när en kung utser en person som guvernör i en stad och ger honom full auktoritet och visar honom vad som är rätt och orätt enligt lagen. Om nu guvernören skulle handla orättvist, även om han verkar genom kungens kraft och myndighet, skulle inte kungen tolerera hans orättvisa. Och skulle guvernören handla rättvist, skulle han även göra det med auktoritet från kungen, som skulle vara nöjd och belåten med hans rättvisa.

Vår mening är att valet av gott och ont tillhör människan men under alla förhållanden är hon beroende av den gudomliga Försynens livsupprätthållande bistånd. Guds överhöghet är verkligen mycket stor och allt hålls fångna i greppet av Hans makt. Tjänaren kan inte göra något ensam av sin egen vilja. Gud är den Mäktige, den Allsmäktige och förlänar Sitt bistånd till hela skapelsen.

Denna fråga har blivit tydligt förklarad och klargjord.

---

[209] Romarbrevet 9:21 – Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?

[210] Se även nr. 32, 62, och 63.