Fråga: – Det sägs i Kitáb-i-Aqdas,[207] ”Den första plikten som föreskrivs av Gud för Hans tjänare är erkännandet av Honom som är gryning av Hans uppenbarelse … vem än som är berövad detta, har gått vilse, fast han är källan till varje rättfärdig gärning.”. Vilken är innebörden av denna vers?

Svar: – Innebörden av denna välsignade vers är att förutsättning för framgång och frälsning är erkännandet av Gud och goda gärningar som är trons frukter, följer av detta erkännande.

Om detta erkännande inte uppnås förblir människan beslöjade från Gud och när hon är beslöjad uppnår inte hennes goda gärningar sin fulla och önskade verkan. Denna vers betyder inte att alla de själar som är beslöjade från Gud, är lika, oavsett om de är välgörare eller ogärningsmän. Det innebär endast att förutsättning är att erkännandet av Gud och att goda gärningar följer av denna kunskap. Det är dock säkert att det bland dem som är beslöjade från Gud finns en skillnad mellan välgörare, syndare och illgärningsmän. För beslöjade själar som är försedda med god karaktär och vandel förtjänar förlåtelse av Gud medan beslöjade syndare som besitter dålig karaktär och vandel är berövade Guds gåvor och välsignelser. Häri ligger skillnaden.

Därför betyder den välsignade versen endast att goda handlingar utan erkännande av Gud inte kan leda till evig försoning, evig framgång och frälsning och inträde i Guds konungadöme.

---

[207] Den Allra heligaste boken, Nr. 1, Den Allra heligaste boken, är en central bok inom bahá’í-tron skriven av religionens grundare Bahá'u'lláh, 1873. År 1890 gav Bahá'u'lláh instruktioner om att Aqdas skulle tryckas i Bombay och den gavs ut 1891 på arabiska. 1992 förelåg en komplett officiell bahá’í-översättning till engelskan.