Vet att existensens grader är ändliga – graderna av träldom, profetskap och gudomlighet – men att Guds och skapelsens fullkomlighet är oändlig. Om du undersöker frågan noggrant kommer du upptäcka att även i dess allra yttersta mening är existens fullkomlighet obegränsad för det är omöjligt att finna något skapat ting sådant att man inte kan föreställa sig något mer överlägset. Till exempel kan man inte finna en rubin i mineralriket, en ros i växtriket eller en näktergal i djurriket utan att kunna föreställa sig att det kan finnas ett bättre exemplar.

Eftersom de gudomliga gåvorna är oändliga så är mänsklig fullkomlighet oändlig. Om det vore möjligt för någon realitet att nå höjdpunkten av fullkomlighet skulle den vara oberoende av Gud men då skulle den tillfälliga realiteten uppnå tillståndet för den absoluta realiteten. Men varje skapat ting har tilldelats en grad som inte på något vis kan passeras. Hur än långt den som är i träldomens grad utvecklas och når obegränsad fullkomlighet kommer han aldrig kunna nå graden av gudomligt herravälde. Samma sak gäller för de andra skapade tingen. Hur än långt ett mineral utvecklas i mineralriket kan det aldrig uppnå växtkraft. Hur än långt denna blomma utvecklas i växtriket kommer inte sinnenas förmågor framträda. Sålunda, detta silver mineral kan aldrig få hörsel eller syn förmåga, den kan bara bli förädlad i sin egen grad och bli ett perfekt mineral men det kan inte förvärva växtkraften eller få sinnenas förmåga eller bli levande. Det kan bara utvecklas i sitt egen grad.

Till exempel kan Petrus inte bli Jesus. På sin höjd kan han uppnå oändlig fullkomlighet i träldomens grad, för varje existerande realitet är förmögen att göra framsteg. Eftersom människans ande lever för evigt efter att ha lämnat den materiella gestalten är den definitivt förmögen att göra framsteg och således kan man be för bortgångna själars befordran, förlåtelse, att bli mottagare av gudomlig ynnest, gåvor och nåd. Det är därför Bahá'u'lláhs böner bönfaller om Guds förlåtelse och överseende för dem som har gått vidare till nästa värld. Dessutom, på samma sätt som människor i den här världen är i behov av Gud så är de också i behov av Honom i den kommande. Varelser är alltid behövande och Gud är alltid helt oberoende av dem både i denna världen och i den kommande.

Rikedom i den andra världen består av närhet till Gud. Därför är det säkert att de som åtnjuter närhet till den gudomliga tröskeln har rätt till förbön och denna förbön är tillstyrkt av Gud. Men förbön i den andra världen är inte som förbön i denna värld. Det är ett annat tillstånd en annan verklighet som inte kan uttryckas i ord.

Om en rik man vid tiden för sin bortgång testamenterar en gåva till de fattiga och behövande och ger en del av sin förmögenhet för att komma dem till del, kanske denna åtgärd kan bli orsaken till hans nåd och förlåtelse och hans framsteg i den Allbarmhärtiges kungarike.

Likaledes får en far och mor uthärda de största bekymren och umbäranden för sina barn och föräldrarna går ofta vidare till den andra världen innan barnen nått mogenhetens ålder. Sällan händer det att en far och mor i den här världen får belöningen för den omsorg och de bekymmer som de har genomgått för sina barn. Därför måste barnen, i gengäld för denna vård och bekymmer, uppvisa barmhärtighet och välgörenhet och måste bönfalla om överseende och förlåtelse för sina föräldrar. Så du borde, i gengäld för den kärlek och vänlighet som din far har visat dig, ge till de fattiga för hans skull med den största underkastelse och ödmjukhet bönfalla om överseende och syndernas förlåtelse och be om den högsta nåden.[202]

Det är även möjligt att tillståndet för de som har dött i synd och otro kan bli helt förändrat, det vill säga, de kan bli föremål för gudomlig förlåtelse. Det är genom Guds frikostighet, inte på grund av Hans rättvisa – för frikostighet är att ge utan att det är förtjänt och rättvisa är att ge det som är välförtjänt. När vi i den här världen har kraft att bedja för dessa själar, har vi även samma kraft i den kommande världen som är Konungadömets rike. Är inte alla varelser i den världen skapade av Gud? Därför måste de även kunna göra framsteg i den världen. På samma sätt som de i den här världen kan nå ljuset genom sin åkallan kan de där också vädja om förlåtelse och ta emot ljus genom sina böner och åkallan. När själar i denna värld kan uppnå utveckling med hjälp av böner, åkallan eller av böner av heliga själar, kan de även det i den kommande världen. Genom sina egna böner och åkallan kan de också utvecklas i synnerhet om de blir föremål för förbön av de heliga manifestationerna.

---

[202] Här riktar sig ‘Abdu'l-Bahá direkt till Laura Clifford Barney, vars far gick bort år 1902.