Efter att ha påvisat existensen av människans ande,[196] ska vi ge bevis för dess odödlighet.

Andens odödlighet omnämns i de heliga böckerna och det är den fundamentala grunden i de gudomliga religionerna. Vidare är det sagt att bestraffningar och belöningar är av två slag, denna väldens och den andra, de slutgiltiga i nästa värld. Denna världens paradiset och helvete finns i alla Guds världar, vare sig i denna värld eller i andens himmelska boningar och att få dess belöningar är att få evigt liv. Det är därför Jesus sade, ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”[197]

Frukten av detta liv är de dygder och fullkomligheter som pryder människans verklighet. Till exempel, hon var mörk och blir lysande, hon var okunnig och blir vis, hon var försumlig och blir vaksam, hon var sovande och blir vaken, hon var död och blir levande, hon var blind och blir seende, hon var döv och blir hörande, hon var jordisk och blir himmelskt, hon var materiell och blir andlig. Genom dessa belöningar vinner hon andlig födelse och blir en ny skapelse. Hon blir en manifestation av versen i evangeliet där det sägs om lärjungarna att ”De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud”,[198] det vill säga, de fördes från djurens egenskaper och kännetecken som är den mänskliga naturens kännetecken och de fick de gudomliga egenskapernas kännetecken, som en utgjutelse av Guds nåd. Detta är betydelsen av den andra födelsen. För sådana själar finns det ingen större smärta än att vara beslöjade från Gud och inget strängare straff än sinnliga laster, onda egenskaper, usel karaktär, köttsliga begärens försjunkenhet. När de blir förda genom trons ljus från mörkret av dessa laster och blir upplysta av utstrålning från verklighetens Sol, förädlade med alla dygder; anser de det vara den största belöningen och betraktar det som det sanna paradiset. På samma sätt anser de att andliga straff – det vill säga, existensens smärta och straff – är att utsättas för naturens värld, att vara beslöjade inför Gud, i okunnighet och i omedvetenhet, att falla för sinnliga lustar, att absorberas av djuriska svagheter, att präglas av mörka egenskaper som lögn, tyranni, orättfärdighet, upptagenhet av denna världs angelägenheter och att vara absorberade av sataniska idéer, vilka alla anser vara det största straffet och tortyren.

Den slutgiltiga belöningen, som är det eviga livet har tydligt omnämnts i alla heliga böcker. Det är gudomliga fullkomligheter, evig frikostighet och evig glädje. Den slutgiltiga belöningen är sanna gåvor och fullkomlighet som människan erhåller i det andliga riket efter att hon har lämnat denna värld medan denna världens belöning är de verkligt lysande fullkomligheter som förvärvas medan man ännu vistas i den här världen och vilka är orsaken till det eviga livet. För denna världens belöning är själva existensens framåtskridande och motsvaras av människans övergång från den embryonala världen till mogenhetens tillstånd och blir manifestationen av dessa ord, ”Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!”[199] Den slutgiltiga blöningen består av andlig frikostighet och nådegåvor, som de mångahanda av Guds gåvor som förunnas själens efter uppstigningen, uppnåendet av hjärtats åstundan och återföreningen med Gud i evighetens värld. Likaledes består det slutgiltiga vedergällningen och straffet av att berövas den speciella frikostigheten och Guds osvikliga nådegåvor och falla ner till tillvarons lägsta grad. Och vem som än är berövade dessa gudomliga favörer, även om den lever vidare efter döden betraktas som död i det rättfärdiga folkets ögon.

Det logiska beviset för andens odödlighet är följande: Inga tecken kan komma från en icke existerande sak – det vill säga, det är omöjligt för tecken att framträda från absolut icke-existens – för tecken är underordnade dess existens och det underordnade beror på förekomsten av det överordnade. Följaktligen kan inget ljus stråla från en icke existerande sol, på ett icke existerande hav uppträder inga vågor, från ett icke existerande moln faller inget regn, ett icke existerande träd ger ingen frukt, en icke existerande människa varken uppenbarar eller frambringar något. Så länge som existens tecken framträder utgör de bevis för att ägaren av tecknen existerar.

Betänk, till denna dag har Jesus konungarike bestått. Hur kan ett konungadöme med en sådan storhet framträda från en icke existerande konung? Hur kan vågorna från ett icke existerande hav stiga så högt? Hur kan doftande vindar från en icke existerande trädgård fläkta? Betänk, att inte någon verkan, inget spår och inflytande kvarstår av något existerande efter det att dess delar blivit utspridda och dess beståndsdelar sönderdelade oavsett om det är mineraler, växter eller djur. Men så är det inte med den mänskliga anden och realiteten som fortsätter att manifestera sina tecken, utöva sitt inflytande och upprätthåller sin verkan även efter delarnas upplösning, partiklarnas spridning och föreningarnas förintelse.

Denna fråga är ytterst subtil: Överväg den uppmärksamt. Vi ger detta rationella bevis för att rationella sinnen ska kunna väga och balansera den med förnuft och rättvisa. Men om den mänskliga anden gläds och är dragen till Guds rike om de inre ögonen blir öppnade, om den andliga hörseln bringas i samklang, om de andliga känslorna blir rådande kommer andens odödlighet framstå så tydligt som solen och det glada budskapet och de gudomliga tecknen kommer att omsluta själen.

I morgon ska vi ge andra bevis.

---

[196] jfr. Nr. 48 “Skillnaden mellan människa och djur”.

[197] Johannes evangelium 3:5 – Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”

[198] Johannes evangelium 1:13 – De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

[199] Koranen 23:14 – Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!