Fråga: – I vilken utsträckning kan människan uppfattningsförmåga förstå Gud?

Svar: – Detta ämne kräver gott om tid och att förklara det vid det här bordet är inte lätt men vi kommer ändå ta upp det i korthet.

Vet att det finns två typer av kunskap, kunskap om tingens innersta natur och kunskap om deras beskaffenhet. Tingens innersta natur är känd genom sina egenskaper, i andra avseeneden är den innersta natur okänd och dold.

När vår kunskap om tingen, även de skapade och de begränsade tingen, är kunskap om deras egenskaper och inte om deras natur, hur är det då möjligt att förstå deras natur när den gudomliga verkligheten som är obegränsad? För den innersta naturen av något kan inte förstås utan bara dess egenskaper. Till exempel är solens innersta natur är okänd men den kan förstås genom dess egenskaper som värme och ljus. Människan innersta natur är okänd och inte uppenbar men genom dess egenskaper är den karaktäriserad och känd. Således är allt känt genom sina egenskaper och inte till sin natur. Även om sinnet omfattar alla ting och den yttre skapelsen förstås genom dem är trots detta skapelsers väsen okänd, den är bara känd genom dess egenskaper.

Vidare, hur kan då den skapade realiteten omfatta Realiteten som existerat i evighet? För förståelsen är ett resultat av att omfatta – det senare måste äga rum för att det förstnämnda ska uppstå och den gudomliga verkligheten är allomfattande och kan aldrig omfattas.

Vidare, skillnader i förutsättningar i varelsernas värld är ett hinder för kunskap. Till exempel detta mineral som tillhör mineralriket kan aldrig förstå växtkraften hur högt det än stiger. Oavsett vilka framsteg växter och träd gör kan de aldrig föreställa sig synförmågan eller de övriga sinnenas egenskaper. Djuren kan inte föreställa sig människans tillstånd, det vill säga hennes andliga förmågor. Då skillnad i grad är ett hinder för kunskap. En lägre grad kan inte förstå en högre grad. Hur kan då den skapade realiteten förstå den Realitet som har existerat i all evighet?o

Kunskap om Gud betyder därför att förstå och ha kunskap om Hans egenskaper och inte om Hans realitet. Denna kunskap om Hans egenskaper sträcker sig endast så långt som som kapaciteten och människans förmåga tillåter och förblir helt otillräckliga. Filosofi innebär att förstå tingens verklighet som den är i förhållande till människans kapacitet och förmåga. Den skapade realiteten har bara möjlighet att förstå de förutvarande egenskaper i förhållande till omfånget av den mänskliga kapaciteten. Den osynliga gudomliga sfären är helgad och upphöjd över alla varelsers förståelse och allt som kan föreställas är bara mänsklig förstårelse. Människans förmåga för förståelse omfattar inte den gudomliga essensens realitet. Allt som människan kan hoppas på att förstå är gudomliga egenskaper, den strålglans som framträder och är synlig i världen och inom människan själ.

När vi undersöker världen och människan själ framträder fantastiska tydliga och uppenbara tecken på den gudomliga fullkomligheten för alla tingens realitet vittnar om en universell realitet. Den gudomliga realiteten kan jämföras med solen som från höjden av sin prakt lyser över varje land och varje själ och land erhåller en del av dess strålglans. Om det inte vore för detta ljus och dessa strålar skulle inte något existera. Alla varelser vittnar om detta ljus och får del av dess strålar och mottar sin del av detta ljus men den fulla prakten av fullkomlighet, frikostighet och gudomliga egenskaperna, lyser och strålar i den Fullkomliga människans realitet, det vill säga, den unike Individen som är den högste Manifestation från Gud. För alla andra varelser har endast tagit emot en stråle men den universella Manifestationen från Gud är spegeln som hålls framför Solen och i den senare framträder och manifesteras alla dess fullkomligheter, egenskaper, tecken och verkan.

Kunskap om den gudomliga realiteten är på intet sätt möjlig men kunskapen om Guds manifestationer är kunskap om Gud på grund av frikostigheten, prakten och de gudomliga egenskaper som är uppenbara i dem. Sålunda, vem som än förvärvar kunskap om Guds manifestationer kommer därför att nå fram till kunskapen om Gud och vem som än är försumlig med kunskapen om de heliga Manifestationerna kommer att vara berövad den kunskapen. Det är då tydligt fastställt att de heliga Manifestationerna är brännpunkter för himmelsk frikostighet, tecken och fullkomlighet. Välsignade är de som tar emot ljuset av gudomlig frikostighet från de lysande Gryningsplatserna!

Vi hyser hopp om att Guds älskade, likt en attraherande kraft, kommer att dra till sig denna frikostighet från själva källan och att de kommer att stå upp med en sådan utstrålning och utöva ett sådant inflytande för att bli tydliga tecken på Solens realitet.