Det finns fem yttre fysiska förmågor, som är hjälpmedel för uppfattningsförmågan – det vill säga, genom dessa fem förmågor uppfattar människan det materiella. Dessa är syn som förnimmer synliga former, hörsel som förnimmer hörbara ljud, luktsinne som förnimmer dofter, smaksinne som förnimmer smakämnen och känsel vilken finns i alla delar av kroppen och som förnimmer berörbara ting. Dessa fem förmågor förnimmer de yttre tingen.

Människan har också andliga förmågor, föreställningsförmågan som formar inre bilder av tingen, tankeförmågan som reflekterar över tingens realitet, fattningsförmågan som förstår dessa realiteter, minnesförmågan som behåller allt vad människan har föreställt sig, tänkt och förstått. Förmedlaren mellan de fem yttre förmågorna och de inre förmågorna är den gemensamma förmågan, ett sinne som är en förmedlare mellan dem och som förmedlar till de inre förmågorna vad än de yttre förmågorna har förnummit. Den kallas för den gemensamma förmågan och delas gemensamt mellan de yttre och inre förmågorna.

Till exempel, synen är en av de yttre förmågorna, ser och förnimmer denna blomma och förmedlar denna förnimmelse till den gemensamma förmågan, den gemensamma förmågan överför denna förnimmelse till fattningsförmågan vilken i sin tur uppfattar och formar föreställningen och överför den till tankeförmågan som reflekterar över den och efter att ha uppfattat verkligheten förmedlar den föreställningen till förståelsens förmåga och när förståelsen har förstått den förmedlar den föreställningen av det uppfattade föremålet till minnet och minnet förvarar den i sitt förvaringsrum.

De yttre förmågorna är fem; syn, hörsel, smak, lukt och känsel. De inre förmågorna är också fem; den gemensamma förmågan, fattningsförmågan, tankeförmågan, föreställningsförmågan och minnesförmågan.