Fråga: – På vilket sätt kommer den mänskliga anden från Gud, då det i bibeln sägs det att Gud blåste in livsande i den mänskliga kroppen?[188]

Svar: – Vet att det finns ursprung av två slag: Ursprung och framträde genom utflöde och ursprung och framträde genom manifestation. Ursprung genom utflöde är som framträdandet av verket från upphovsmannen, det skrivna från skrivaren. När nu det skrivna är ett utflöde från skrivaren och talet är ett utflöde från talaren på samma sätt är den mänskliga anden ett utflöde från Gud. Men det manifester inte Honom – det vill säga, ingen del har avskilts från den gudomliga Realiteten för att träda in i mänskliga kroppen. Nej, liksom talet är ett utflöde från talaren framträder den mänskliga anden i människokroppen.

Beträffande ursprung genom manifestation är det manifestation av tingens realitet i andra former, som detta träds eller denna blommas ursprung från deras frön, för det är själva fröet som har blivit manifesterat i form av grenar, blad och blommor. Detta kallas för ursprung genom manifestationen.

Människans ande är i förhållande till Gud beroende av utflöde, precis som talet som har sitt ursprung i talaren och skriften i författaren – det vill säga talaren i sig är inte talet inte heller är författaren i sig det skrivna, nej det är ursprung genom utflöde. Talaren har perfekt förmåga och makt och talet utgår från honom som handlingen från skådespelaren. Den verklige Talaren, enhetens innersta kärna har alltid befunnit sig i ett enda tillstånd som varken ändras eller förändras, varken omvandlas eller förändras. Han är den Evige, den Odödlige. Därför är den mänskliga andens ursprung ett utflöde från Gud. När det sägs i gamla Testamentet att Gud blåste in livsande i människan, är denna ande just som talet som utgått från den sanne Talaren och som förverkligas i människans realitet.

Skulle vi förstå ursprung genom manifestation som ’framträdande’ och inte ’uppdelningen’ i delar, är som vi redan har sagt, det sättet för den Helige Andes och Ordets, ursprung och framträdande, som är från Gud. Som det sägs i Johannesevangeliet, ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud”,[189] Därav följer att den helige Ande och Ordet framträder från Gud och består av de gudomliga fullkomligheterna som lyste fram i Jesus realitet. Och dessa fullkomligheter var från Gud, likt solen som manifesterar all sin glans i spegeln. För Ordet avser inte Jesus kropp utan att gudomliga fullkomligheter blev manifesterade i Honom. Således var Jesus en skinande ren spegel som var vänd mot Sanningens sol, och den solens fullkomligheter – det vill säga, dess ljus och värme var tydligt uppenbara i denna spegel. Om vi ​​tittar i spegeln och ser solen säger vi, det är solen. Därför betecknar Ordet och den helige Anden som utgör Guds fullkomlighet det gudomliga framträdandet. Detta är innebörden av versen i evangeliet som lyder: ”Ordet var hos Gud och Ordet var Gud”, för gudomlig fullkomlighet kan inte särskiljas från Enhetens innersta kärna. Jesus fullkomlighet kallas för Ordet eftersom alla skapade ting är som enskilda bokstäver och en bokstav har inte en fullständig betydelse medan Jesus fullkomlig kallas även för det fullständiga Ordet eftersom en fullständig betydelse kan härledas ur ett ord. Eftersom Jesus verklighet var en manifestation av gudomlig fullkomlighet var den även som ett Ord. Varför? Eftersom den omfattade en fullständig innebörd och det är därför Han har kallas för Ordet.

Och vet att Ordet och den helige Andens ursprung är Gud vilket är ursprung genom manifestation och framträdande och det skall inte förstås som att den gudomliga realiteten är uppdelad i delar eller mångfaldigad eller att den har nedstigit från upphöjelsen av helighet och helighet. Gud förbjude! Om en klar, skinande ren spegel placeras framför solen kommer ljuset och värmen, formen och bilden av solen framträda i den med ett sådant framträdande genom manifestation att om en betraktare skulle säga, ”det är solen”, så talar han sanning. Men spegeln är en spegel och solen är en sol. Solen är endast en och förblir en även om den förekommer i många speglar. Där finns det ingen plats för förbindelse, utträde, förenande eller nedåtgående för inträde, utträde, förbindelse, nedåtgående och förenande är behov och kännetecken för kroppen, inte för anden – hur mycket mindre då för den gudomliga heliga och helgade realiteten. Förhärligad vare Gud från allt som inte anstår Hans helighet och helgelse och upphöjd är han i höjden av Hans höghet!

Sanningens Sol, som vi har sagt, har alltid befunnit sig i ett enda tillstånd och undergår varken ändring eller förändring, varken omvandling eller förvandling. Den har varken begynnelse eller slut. Men Guds Ords heliga realitet är ett tillstånd likt en klar, skinande ren och lysande spegel, vari värmen, ljuset, formen och bilden av Sanningens sol – det vill säga, alla dess fullkomligheter – är återspeglade. Det är därför som Jesus säger i evangeliet, ”Fadern är i Sonen”[190] – det vill säga, Sanningens sol lyser praktfullt i denna spegel. Förhärligad vare Han som kastat sin glans på denna realitet som är helgad över alla skapade ting!

---

[188] jfr. 1 Mosebok 2:7 – Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.

[189] Johannes evangelium 1:1 – I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.

[190] Johannes evangelium 14:11 – Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull; se även 17:21 – ”... Fader, är i mig och jag i dig ... ”