De bevis som vi hittills har anfört i frågan om den mänskliga arten ursprung har varit rationella. Nu kommer vi ge andliga bevis som verkligen är de grundläggande. För när vi har påvisat Guds existens med rationella argument och likaledes fastställt med rationella argument att människan har varit människa från hennes allra först stund och ursprung och att hennes arts innersta väsen har funnits i all evighet. Vi kommer nu ge andliga bevis för att den mänskliga existensen – det vill säga, den mänskliga arten – är en nödvändighet existens och utan människan skulle den gudomliga Fullkomligheten inte framträda. Men det är andliga och inte rationella argument.

Vi har gång på gång fastställt genom bevis och argument att människan är den ädlaste av alla varelser, summan av alla fullkomligheter. Verkligen, alla varelser är sätet för uppenbarelsen av den gudomliga prakten, det vill säga, Guds gudomliga tecken är manifesterade i alla tings realitet. Precis som jorden är den plats där solstrålarna reflekteras – vilket innebär solens ljus, värme och inflytande är tydligt och uppenbarat i alla atomer på jorden – så tillkännager även var och en av universums atomer i denna oändliga rymd en av Guds fullkomligheter. Inget är berövat detta; Vare och en är ett tecken på Guds barmhärtighet eller Hans makt, Hans storhet, Hans rättvisa, Hans upprätthållande försyn, Hans generositet, Hans seende, Hans hörande, Hans kunskap eller Hans nåd och så vidare.

Vår mening är att varje existerande ting är av nödvändighet sätet för uppenbarelsen av den gudomliga prakten – det vill säga, Guds fullkomlighet framträder i dem. De är som solen, som lyser över öknen, haven, träden, frukten och blommorna och över alla jordiska ting. Tillvarons värld, ja faktiskt varje skapat ting tillkännager ett av Guds namn men människan realitet är en allomfattande universell realitet som är sätet för uppenbarelsen av den gudomliga fullkomligheten. Det vill säga det finns ett tecken i människan för varje namn, attribut och fullkomlighet som vi tillskriver Gud. Om det inte vore så skulle människan inte kunna föreställa sig dessa fullkomligheter och inte kunna förstå dem. Till exempel säger vi att Gud är den Allseende. Ögat är tecknet för Hans seende, om människan inte hade denna förmåga, hur skulle vi då kunna föreställa oss Guds seende? För de som är födda blinda kan inte föreställa sig synen, lika lite som de som är döva från födseln kan föreställa sig hörseln eller de livlösa vad det är att vara levande.

Sålunda uppenbarar sig Guds gudomlighet som är summan av all fullkomlighet i människans realitet, det vill säga, gudomlighetens innersta kärna är summan av all fullkomlighet och från denna ställning kastar Han en stråle av prakt över den mänskliga realiteten. Med andra ord, sannings Sol reflekteras i den spegeln. Således är människan en perfekt spegel som är vänd mot sanningens Sol och är sätet för dess reflektion. Prakten av all gudomlig fulländning framträder i människans realitet och det är på grund av denna anledning som hon är Guds ställföreträdare och apostel. Om människan inte existerade skulle universum vara betydelselöst för syftet med tillvaron är framträdandet av Guds fullkomligheter. Därför kan vi inte säga att det fanns en tid då människan inte existerade och att inte människan i begynnelsen var närvarande.

Men från begynnelsen som inte har någon början till änden som inte har något slut har det alltid funnits en fulländad Manifestation. Den människa som vi här talar om är inte en vanlig människa, vad vi avser är den fullkomliga människan. Den ädlaste delen av trädet och det grundläggande syftet för dess existens, är frukten. Ett träd utan frukt har inte någon mening. Därför kan man inte föreställa sig att existensens världar, vare sig i de högre eller lägre sfärerna, en gång var bebodda av kor och åsnor, möss och kattor och de även var berövade människans närvaro. Det är ett falskt och meningslöst antagande.

Guds ord är lika tydligt som solen. Detta är ett andligt bevis men vi kan inte börja med att presentera det för de materiella filosoferna. Istället måste vi först presentera de rationella argumenten och först efteråt de andliga.