Nr. 49 ~ Evolution och människans existens.
Fråga: – Vad säger du angående teorin om arternas utveckling som vissa europeiska filosofer vidhåller?
Svar: – Vi diskuterade detta ämne häromdagen, men vi ska tala om det igen. I korthet, denna fråga kommer att avgöras genom att fastställa om arterna är ursprunget eller inte – det vill säga, huruvida den mänskliga artens kärna fastställdes från först början, eller huruvida den senare har kommit från djuren?
Vissa europeiska filosofer anser att arter utvecklas och kan även ändras och omvandlas till nya arter. Ett av de bevis som de ger för denna teori är att det efter geologisk forskning och undersökning har det blivit tydlig och uppenbart att förekomsten av växter föregick den av djuren och att djuren föregick människan. Vidare anser de att både växter och djurarter har genomgått omdaning, för i vissa jordlager har de upptäckt växter som fanns i det förgångna men som sedan har försvunnit, som innebär att de utvecklats, blev tåligare och förändrade form och utseendet och följaktligen har arterna förändrats. På samma sätt, finns det i vissa jordlager djurarter som har förändrats och omvandlas. Ett av dessa djur är ormen, som har rudimentära lemmar, det är tecken som indikerar att en gång hade ormen fötter som med tidens gång har försvunnit och bara en rest återstår. På samma sätt, finns det i människans ryggrad spår som är en indikation på att hon likt andra djur, en gång hade en svans, av vilken de hävdar att spår fortfarande återstår. En gång i tiden var denna del användbar men när människan utvecklades var den inte längre i bruk och därför försvann den så småningom. På samma sätt, när ormen började leva under marken och blev ett krypande djur var den inte längre är i behov av fötter, därför försvann de men lämnade kvar en rest. Deras främsta argument är att rudimentära lemmar påvisar att de en gång funnits och när de inte längre är till någon nytta eller har någon anledning att finnas har de gradvis försvunnit. Således finns passande och nödvändiga lemmar kvar medan onödiga har successivt försvunnit som ett resultat av artens omdaning men rester av dem kvarstår.
Det första svaret på detta argument är; Att djur har föregått människan inte är ett bevis för den mänskliga artens kärna har ändrats och omvandlats eller att den mänskliga arten kommer från djurvärlden. För så länge det är erkänt att dessa olika varelser har framträtt i tiden är det möjligt att människan tillkom efter djuren. Således iakttar vi i växtriket att frukterna från olika träd inte når mognad vid samma tidpunkt tvärtom en del kommer tidigare och andra senare under säsongen. Denna prioritet är inte ett bevis för att den senare frukten på ett träd alstras av den tidigare frukten från ett annat träd.
För det andra; Det kan finans en stor underliggande visdom till dessa mindre spår och rudimentära lemmar som det mänskliga sinnet än så länge inte har varit oförmöget att förstå. Hur många saker finns det inte i denna värld vars underliggande visdom vi fram till denna dag inte förstått! Således sägs det i fysiologin – vetenskapen om relationerna mellan kroppens organ – att den underliggande visdomen och orsaken till skillnaden till färgsättning av djurens och människans hår, läpparnas rodnad och fåglarnas olika färgteckning, är fortfarande okänd och förblir gömd och dold. Men det har upptäckts att pupillen i ögat är svart för att dra till sig solens strålar för om den hade en annan färg – helt vit – skulle den inte dra till sig strålarna. Eftersom så länge som orsaken och den underliggande visdomen bakom tingen som vi nämnt är okänd kan man väl tänka sig att orsaken och den underliggande visdomen till att dessa rudimentära lemmar, oavsett om de är djur eller människans, också är okänd. Naturligtvis finns det en sådan underliggande visdom, även om den kanske inte känd.
För det tredje; Låt oss anta att det fanns en tid då vissa djur eller till och med människan, hade lemmar som nu har försvunnit, det skulle inte vara ett tillräckligt bevis för omdaning av arten. För människan antar olika former och framträdanden från början av den embryonala perioden tills hon når mognad. Hennes framträdande, gestalt, drag och färgförändring; det vill säga, hon passerar från en form till form och från framträdande till framträdande. Ändå tillhör hon arten människa från början av den embryonala perioden – det vill säga, det är ett embryo till en människa och inte ett till djur. Men från början är detta faktum inte uppenbart, det blir först senare tydligt och synligt.
Till exempel, låt oss anta att människan en gång liknade ett djur och som nu har ändrats och förändrats. Anta att detta är sant då är det fortfarande inte ett bevis för arternas omdaning. Nej, det är som tidigare nämnts, bara en förändring och omdaning av embryot tills människan når graden av förnuft och fulländning. Vi ska uttrycka det tydligare. Låt oss anta att det fanns en tid när människan gick på händer och fötter eller hade en svans, denna omdaning och förändring är likt fostret i moderns livmoder. Även om den från början var en speciell art förändras den på alla sätt och vis, växer och utvecklas den till tidpunkten då den når den perfekta formen. Vi ser också att i växtriket, att den ursprungliga arten av ett släkte inte ändras och förändras men formen, färgen och storleken kommer att ändras och förändras eller till och med utvecklas.
För att sammanfatta; När människan i moderns livmoder passerar från form till form, från skepnad till skepnad, förändras och utvecklas och är fortfarande den mänskliga arten i början av det embryonala stadiet – på samma sätt som människan från början av hennes existens i världens livmoder också är en distinkt art – vilket innebär att människan har successivt utvecklats från en form till en annan. Därför hindrar inte denna förändring av utseende, denna utveckling av delar, denna utveckling och tillväxt – även vi erkänner förekomsten av tillväxt och utveckling – arten från att vara den samma. Människan var från början i den perfekta formen och föreningen och ägde förmåga och fallenhet för att förvärva materiell och andlig fullkomlighet och var en manifestation av orden, ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.”[184] Hon har bara blivit mer tilltalande, vackrare och mer graciös. Civilisationen har fört henne ut ur hennes vilda tillstånd, precis som de vilda frukter som odlas av en trädgårdsmästare blir bättre, sötare och förvärvar mer friskhet och delikatess.
Guds Profeter är trädgårdsmästarna i mänsklighetens värld.
[184] 1 Moseboken 1:26 – Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”