Vet att en av de mest svårfattliga gudomliga frågor är att tillvarons värld, det vill säga – det oändliga universumet – inte har någon början.

Vi har redan förklarat att de gudomliga namnen och attributen i sig kräver att det finns skapade ting. Även om detta ämne redan har förklarats i detalj,[181] ska vi här åter kort ta upp det. Vet att man inte kan föreställa sig en härskare utan vasaller, en monark utan undersåtar kan inte existera, en läromästare utan elever kan inte utnämnas, en skapare utan en skapelse är omöjligt, en försörjare utan försörjda är otänkbar – för alla gudomliga namn och attribut kräver att det finns skapade ting. Om vi skulle föreställa oss en tid utan skapade ting skulle det vara detsamma som förnekandet av Guds gudomlighet.

Bortsett från detta, saknar absolut icke-existens förmågan att uppnå existens. Om universum enbart var intighet skulle existens inte ha realiserats. Således enhetens innersta kärna – det gudomliga väsendet – är evigt och evinnerligt – det vill säga, det har varken begynnelse eller ände – därav följer att tillvarons värld, detta ändlösa universum, likaledes inte har någon begynnelse. Visserligen är det möjligt att någon del av skapelsen – någon av himlakropparna – kan nybildadas eller sönderfalla men de andra otaliga planeterna existerar fortfarande och tillvarons väld i sig skulle inte sönderfalla eller bli förstörd. Tvärtom, dess existens är oupphörlig och oföränderlig. Eftersom varje planet har en början måste de även oundgängligen ha ett slut, eftersom varje förening, oavsett universell eller enskild, oundgängligen måste bli sönderdelad. Som mest, bryts vissa ned snabbare och andra långsammare, men det är omöjligt för en sammansatt kropp att inte till sist bli helt sönderdelad.

Vi måste då känna till att var och en av de stora existerade tingen fanns i begynnelsen. Det råder ingen tvekan om att i begynnelsen var ursprunget ett. Det kan inte ha funnits två ursprung. För ursprunget till alla tal är ett, inte två, talet två är i sig i behov av ett ursprung. Det är därför uppenbart att i begynnelsen var materien en och ur denna enda materia framträdde i olika former i varje ämne. Således framträdde olika former och när de framträdde, antog var och en olika former och blev ett specifikt ämne. Men denna uppdelning nådde sin fullbordan och förverkligande först efter en mycket lång tid. Då dessa ämnen bildades, ordnades och kombinerades i oändliga former, med andra ord, genom förening och blandning av dessa ämnen framträdde otaliga varelser.

Denna förening och ordning skapades genom Guds visdom och hans uråldriga makt, från en naturlig ordning. Sålunda, när denna förening och blandning har frambringats i enlighet med en naturlig ordning, med en fullkomlig fullständighet, förenlig med fulländad visdom och i enlighet med universell lag, är det uppenbart att den är en gudomlig skapelse och inte en slumpartad förening och ordning. Det är därför det ur varje naturlig förening uppstår levande ting men från en slumpartad förening kan inga levande ting framträda. Så till exempel, om en människa med allt sitt skarpsinne och intelligens skulle samla och kombinerar några ämnen, kommer inte en levande varelse framträda eftersom det inte är i enlighet med den naturliga ordningen. Detta är svaret på följande underförstådda fråga som kan uppstå – Eftersom dessa varelser komma till stånd genom förening och kombination av dessa ämnen, kan vi då inte samla och kombinera vissa ämnen och därmed skapa en levande varelse? Denna idé är felaktig, för den ursprungliga förening är en gudomlig förening, det är Gud som gör blandning i enlighet med den naturliga ordningen och det är anledning till att en levande varelser skapas av denna förening. En förening gjord av människan skapar ingenting eftersom människan inte kan skapa liv.

I korthet har vi sagt att; från föreningen av ämnen, från deras blandning, deras uppträdande och deras mängd och från inverkan av andra varelser, har oräkneliga former och realiteter och otaliga varelser, kommit till. Det är tydligt att detta jordklot i sin nuvarande form inte kom till stånd på en gång utan att den universella existensen successivt har genomgått olika faser till den tid då den framträdde i sin nuvarande fulländning. Universell existens liknar och kan jämföras med enskild för båda lyder under en naturlig ordning, en universell lag och en gudomlig ordning. Till exempel kommer du finna att de minsta atomernas generella struktur i den universella ordningen liknar de största skapelserna i universum och det är tydligt att de kommer till stånd i maktens laboratorium under en naturlig ordning och en universell lag och de kan därför jämföras med varandra.

Till exempel växer och utvecklas människans embryo gradvis i moderns livmoder och antar i olika former och tillstånd till den tid då den når mognad i yttersta skönhet och framträder i fulländad form med yttersta behag. På samma sätt som fröet av denna blomma, som du ser framför dig, i början var en liten obetydlig sak men växte och utvecklades i sin grad i jordens livmoder och antog olika former till den tid då det framträdde med en sådan fulländad livskraft och behag. På samma sätt är det tydligt och uppenbart att detta jordklot blev till, växte och utvecklades i universums livmoder och antog olika former och tillstånd till den tid då det uppnådde den nuvarande fulländningen och blev smyckat med oräkneliga varelser och framträdde i en sådan fulländad form.

Det är därför uppenbart att den ursprungliga materien, som är likt ett embryo, från början hade formen av blandade och förenade ämnen, växte och utvecklades successivt under en myriad tidsåldrar och cyklar, passerade från en skepnad och form till en annan till en tid då den genom den högste Gudens visdom, framträdde med en sådan fulländning, ordning, organisation och fullständighet.

Låt oss återvända till vårt ämne. Från början av sin existens i jordens sköte, växte och utvecklades människan gradvis, som ett embryo i moderns livmoder och passerade från en skepnad och form till den tid då hon framträdde i denna skönhet och fulländning, förmåga och natur. Det är säkert att hon inte inledningsvis ägde denna skönhet, behag och förfining och att hon endast gradvis uppnådde denna skepnad, läggning, skönhet och behag. Det råder ingen tvekan om att embryot i moderns livmoder, mänsklighetens embryo inte framträdde på en gång i denna form och blev förkroppsligandet av orden ”Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!”.[182] Snarare uppnådde hon olika tillstånd och antog olika former till den tid då hon uppnådde detta framträdande och skönhet, denna fulländning, förfining och behag. Det är därför tydligt och uppenbart att människan utvecklades och växte på jorden, till hennes nuvarande fullständighet, även som tillväxten och utvecklingen av embryot i moderns livmoder som gradvis passerar från tillstånd till tillstånd, från en form och skepnad till en annan, för detta är i enlighet med kraven i den universella ordningen och gudomliga lagen.

Det vill säga, embryot antar olika tillstånd och korsar många stadier, till den tid då det når den form som manifesterar orden ”Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!” och framvisar tecken på full utveckling och mognad. På liknande sätt från begynnelsen av människans existens på denna jord till den tid då hon antar sin nuvarande skepnad, måste en lång tid ha förflutit och hon måste ha genomkorsat många stadier före hon når sitt nuvarande tillstånd. Men från begynnelsen av hennes existens är människan en distinkt art. Det liknar människans embryo i moderns livmoder, det har först ett underligt utseende, sedan passerar kroppen från form till form, från skepnad till skepnad, till den tid då den framträder i yttersta skönhet och fulländning. Men även när den i moderns livmoder har en underlig form som är helt annorlunda än den nuvarande skepnaden och framträdandet är det embryot en distinkt art och inte ett djur. Artens inneboende kärna och den medfödda realiteten genomgår inte alls någon omdaning.

Om man skulle fastställa förekomsten av rudimentära organ, skulle inte detta motbevisa arternas oberoende och ursprung. På sin höjd skulle det bevisa att människans form, framträdande och organ har utvecklats över tiden. Människan har alltid varit en distinkt art, en människa, inte ett djur. Betänk; om människans embryo i moderns livmoder skulle passera från en form till en annan så att den andra formen på intet sätt liknar den första, är det ett bevis för att artens innersta kärna har undergått omdaning? Att den först var ett djur och att dess organ växt och utvecklats till den blev en människa? Nej, vid Gud! Hur halvhjärtad och ogrundad är inte denna tanke! För den mänskliga artens ursprung och människans innersta kärnas oberoende är tydligt och uppenbarat.

---

[181] Till exempel se kapitel #2 och #80.

[182] Koranen 23:14 – Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!; Förborgade ord, del II, #9 – Helgad vare Herren, den yppersta av alla skapare!