Vi konstaterade tidigare att Guds manifestationer har tre gestalter. Den första är den materiella realiteten, som tillhör den mänskliga kroppen; den andra är den individuella realiteten, det vill säga, den rationella själen; och det tredje är den himmelska manifestationen som består av gudomliga fullkomligheter och är källan till världens liv, undervisning av själar, folkets vägledning och hela skapelsens upplysning.

Den fysiska gestalten är den mänskliga naturen som undergår desintegration för den är en enkel sammansättning och det som är sammansatt av delar måste av nödvändighet bli sönderdelat och skingrat.

Men den Allbarmhärtiga manifestationens individuella realitet är en helgad realitet för att dess innersta natur och förmågor överträffar alla skapade ting. Det är likt solen som genom sin inneboende benägenhet, måste alstra ljus, den kan inte jämföras med någon annan planet. Till exempel kan solens beståndsdelar på intet sätt jämföras med månens. Solen sammansättningen och ordning alstrar med nödvändighet strålar medan planeternas beståndsdelar behöver förvärva snarare än att alstra ljus. Den mänskliga realiteten är de själar som likt månen får sitt ljus från solen men den helgade Realiteten är lysande av sig själv.

Den tredje gestalten är den gudomliga gåvan, prakten av uppenbarelsen av de forna dagarnas Skönhet och strålglansen av ljus från den evigt levande och allsmäktige Herren. Manifestations individuella realitet kan inte särskiljas från den gudomliga nåden och uppenbarelsen, lika lite som solens fysiska massa kan särskiljs från dess ljus. Således är de heliga Manifestationens himmelsfärd helt enkelt bara ett avskiljande från deras enkla kroppar. Till exempel, lampan som lyser upp denna nisch, när nischen blir förstörd upphör inte dess ljus att flöda, det är inget avbrott för lampans gåvor. De heliga manifestationernas förutvarande gåvor är som ljuset, deras individuella realiteter är glasgloben och deras mänskliga tempel är nischen. Om nischen blir förstörd, fortsätter lampan att brinna. Guds manifestationer är som olika speglar, de har var och en sin distinkta personlighet men det är Solen som reflekteras i speglarna. Således är det uppenbart att Jesus realitet skiljer sig från Moses.

Från början är den helgade Realiteten tveklöst medveten om tillvarons hemligheter och i barndomen framträder tecken på storhet tydligt i Honom. Hur kan Han då trots sådana gåvor och fullkomligheter misslyckas med att inte att vara medveten om sin egen gestalt?

Vi har nämnt att Guds manifestationer har tre gestalter: Den fysiska existensen, den individuella realiteten och det fulländade gudomliga framträdandet som kan liknas vid solen, dess värme och ljus. Andra individer delar också den fysiska gestalten, och den rationella själen – anden och sinnet.[165] Således avser följande strofer, ”Jag sov på Min bädd, då se, Guds vind fläktade Mig och väckte Mig ur Min slummer.”[166] som liknar det som Jesus sade, ”Kroppen är sorgsen och anden är lycklig”, eller ”Jag är drabbad”, eller ”jag är tillfreds”, eller ”jag är bekymrad”, den fysiska gestalten och är ingen hänvisning till den individuella realiteten och syftar inte på gestalten för manifestation av den gudomliga Realiteten. Betänk exempelvis de tusentals förändringar som kan förkomma i människans kropp som anden förblir helt omedveten om. Det är även möjligt för några delar av kroppen att vara helt nedsatta medan sinnets innersta kärna förblir opåverkad. Ett plagg kan bli utsatt för otaliga revor och skador men bäraren förblir ändå oskadd. Således syftar Bahá'u'lláhs ord, ”Jag sov på Min bädd, då se, Guds vind fläktade Mig och väckte Mig”, på kroppen.

I Guds värld finns det ingen dåtid, framtid och inget nu, allt är ett. Så när Jesus sade: ”I begynnelsen var Ordet”[167] – menade Han det att det är, var, och skall bliva, för i Guds värld finns det ingen tid. Tiden råder över skapelsen men inte över Gud. Till exempel i bönen Han säger, ”Helgat blive ditt namn”,[168] vilket betyder att ditt namn är, var, och skall bli helgat. Morgon, middag och kväll existerar i förhållande till jorden men i solen finns det varken morgon, middag eller kväll.

---

[165] jfr. ”Själ, ande och medvetande”, Nr. 55.

[166] jfr. Axblock från Bahá’u’lláhs skrifter, Nr. 41; och även Súriy-i-Haykal, stycke 192.

[167] Johannes 1:1 – I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.

[168] Matteus 6:9 – Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn; Se även Lukas 11:2.