Vet att även om Guds manifestationer besitter oändliga dygder och fullkomligheter, innehar de bara tre gestalter. Den första är den fysiska gestalten, den andra är den mänskliga gestalten som är den rationella själen, den tredje är gestalten för den gudomliga manifestationen och himmelsk prakt

När den fysiska gestalten har ett ursprung i tiden är den sammansatt av beståndsdelar och med nödvändighet måste varje sammansättning slutligen bli nedbruten. Det är verkligen omöjligt för det som är sammansatt att undgå sönderdelning.

Den andra gestalten är för den rationella själen som är den mänskliga realiteten. Den har också en begynnelse och Guds manifestationer delar den gemensamt med hela mänskligheten.

Den tredje gestalten är det gudomliga framträdandet och den himmelska prakten, som är Guds ord, den eviga nåden och den heliga Anden. Denna gestalt har varken begynnelse eller ände för begreppen först och sist är relaterade till den tillfälliga världen och inte till den gudomliga världen. För Gud är begynnelse och ände ett och detsamma. Likaså är beräkningen av dagar, veckor, månader och år – i går och i dag – gjorda med avseende på jorden medan sådana ting är okända i solen. Där finns varken i går, i dag eller i morgon, varken månader eller år – allt är lika. Likaledes är Guds ord helgat över alla dessa betingelser och upphöjt bortom varje lag, restriktion eller begränsning som kan finnas i den tillfälliga världen.

Vet då att även om den mänskliga själen har funnits på jorden under otaliga tidsåldrar och cykler, har den mänskliga själen trots det ett ursprung. Och eftersom den är ett Guds tecken varar den för evigt när den en gång fått liv. Människans ande har en begynnelse men den har ingen ände, den varar för evigt. På samma sätt har de olika arterna som finns på jorden ett ursprung i tiden för det är erkänt av alla att det fanns en tid då dessa arter inte fanns på jordens yta och dessutom en tid då jorden inte existerade. Men existensens värld har alltid funnits för den är inte är begränsad till detta jordklot.

Vi menar att, fastän den mänskliga själen har ett ursprung är den trots det odödlig, varaktig och evig. För tingens värld är en värld av ofullkomlighet i jämförelse med människans och människans värld är en värld av fullkomlighet i jämförelse med tingens värld. När ofullkomliga ting når tillståndet av fullkomlighet blir de eviga.[161] Detta är endast avsett som ett exempel, sträva efter att förstå den verkliga innebörden.

Profetskapets realitet, som är Guds ord och tillståndet för det fullkomliga gudomliga tillkännagivande har varken någon begynnelse eller ände men dess strålglans varierar likt solens. Till exempel, det steg upp med Jesus tecken i sin största prakt och strålglans och det är varaktigt och evigt. Se hur många av världs erövrande kungar, hur många visa statsmän och furstar som har kommit och gått, som var och en har förbleknat i glömska – medan vindarna från Jesus fläktar fortfarande, Hans ljus är ännu lysande, Hans kallelse är ännu ljudande, Hans banner är ännu vajande, Hans arméer är ännu stridande, Hans röst är ännu ljuvligt ringande, Hans moln ger ännu livgivande regn, Hans blixtar är ännu ljungande, Hans återspegling är ännu klar och glänsande, Hans ära är ännu tydlig och obestridlig och detsamma gäller även för varje själ som står fast under Hans skugga och tar del av Hans ljus.

Det är därför uppenbart att Guds manifestationer har tre gestalter, den fysiska gestalten, den rationella själens gestalt och gestalten för det gudomliga framträdandet och den himmelska strålglansen. Det fysiska gestalten kommer oundgängligen förgås. Den rationella själens gestalt, trots att har begynnelse har den ingen ände, den är förlänad evigt liv. Men den heliga Realiteten om vilken Jesus säger, ”jag är i Fadern och Fadern är i mig”,[162] har varken begynnelse eller ände. Dess begynnelse hänvisar enbart till Hans uppenbarelse av Hans egen gestalt. Således med en analogi, liknar Han tystnad med sömn. En tyst människa är som en sovande men när hon börjar talar är det som om hon vaknat.[163] Och ändå är den sovande och vakna människan samma människa. Det har inte skett någon förändring av hennes gestalt, höghet, upphöjdhet, inre realitet eller medfödda natur. Det är enbart tillståndet för tystnad som har liknats med sömn och tillkännagivande med vakenhet. En människa är samma människa var sig hon är sovande eller vaken. Sömn är bara ett möjligt tillstånd och vakenhet ett annat. Och sålunda har tiden för tystnad jämförts med sömn och tiden för tillkännagivande och vägledning med vakenhet.

I evangeliet står det skrivet, ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud.”[164] Av det framgår att Jesus inte uppnådde sin ställning som Messias och dess fulländning vid tidpunkten för Hans dop när den helige Ande sänkte sig ned över honom som en duva. Snarare, Guds Ord har alltid varit och kommer alltid förbli, i de mest upphöjda höjderna av helighet.

---

[161] d.v.s. i människans kungarike, där det endast är anden som manifesterar odödlighet. jfr. Nr. 36, Andens fem aspekter. och Nr. 64, Människans ställning och hennes utveckling efter döden.

[162] Johannes evangelium 14:11 – Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.; 17:21 – Jag ber att de alla skall vara ett och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.

[163] ‘Abdu'l-Bahá föregriper frågan om begynnelsen av Bahá'u'lláhs uppenbarelse, som tas upp mer detaljerat i kapitlen nr. 16 och 39.

[164] Johannes evangelium 1:1-5 – I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det; Ordspråksboken 8:22-26 – Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft.