Fråga: Vad är den gudomliga Realiteten och dess förhållande till den storslagna praktens Gryningskällor och ljuset från den Allbarmhärtiges Gryningsplatser?

Svar: Vet att den gudomliga realiteten och naturen av det gudomligas innersta kärna är obeskrivlig helgelse och absolut helighet – det vill säga, den är upphöjd över och helgad bortom allt omnämnande. Alla de egenskaper som tillskrivs tillvarons högsta grader är med avseende på denna ställning bara illusioner. Den är Osynlige, Otillgänglige kan aldrig bli känd, den absoluta innersta naturen kan aldrig beskrivas. För gudomlighetens innersta kärna är en allomslutande realitet och alla ting är omslutna. Sannerligen, det allomslutande är förvisso större än det omslutna och det senare kan inte på inget sätt upptäcka det förra eller förstå dess realitet. Hur mycket än människans sinnen än utvecklas, även om de skulle nå fram till den högsta graden av människans fattningsförmåga, den allra yttersta gränsen för denna fattningsförmåga, är för att skåda de Guds tecken och egenskaper i skapelses värld och inte i den gudomliga sfären. För den Allhärlige herrens innersta naturs egenskaper är inneslutna i de otillgängliga höjdernas helighet och människans sinne och förståelse kommer aldrig att finna vägen till den ställningen. ”Vägen är stängd och sökande är förvägrat.”[155]

Det är uppenbart att vad som än människan förstår är en konsekvens av människans existens och att människan den Allbarmhärtiges tecken, hur kan tecknet omfatta skaparen av tecknet? det vill säga, hur kan människans förståelse som är en konsekvens av människans existens förstå Gud? Därför är ligger gudomliga realiteten gömd bortom all fattningsförmåga och är dold för alla människors sinnen och att stiga upp till detta plan är på intet sätt möjligt.

Vi observerar att allt som är lägre är oförmöget att förstå realiteten av det som är högre. Således oavsett hur lång än de kan utvecklas kan inte stenar, jord och träd förstå människans realitet och föreställa sig förmågor som syn, hörsel eller andra sinnen även om de förra och senare båda är lika, skapade ting. Hur kan då människan, bara en skapelse, förstå realiteten av Skaparens innersta kärna? Ingen mänsklig förståelse kan närma sig detta plan, inget yttrande kan veckla ut dess sanning och ingen allegori kan antyda dess betydelse. Vad har ett dammkorn att göra med helighetens värld och vilka samband finns det mellan det begränsade sinnet och vidsträckta obegränsade sfären? Sinnet saknar förmågan att förstå Honom och själar blir förstummade när de försöker beskriva Hans realitet. ”Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se.”[156]

Således är detta sammanhang, är varje uttalande och klargörande är bristfälligt, till detta plan i tillvaron bristfälligt, varje beskrivning och karakterisering är ovärdigt, varje föreställning är ogrundad och varje försök att begrunda dess djup är meningslöst. Ändå för denna essens av essenser, denna sanning av sanningar, detta mysterium av mysterier, finns det reflektioner, ljussken, företeelser och återspeglingar i tillvarons värld. Gryningskällan för denna strålglans, Gryningsplatsen för dessa uppenbarelser och källan till dessa manifestationer är Bärarna av helighet, de universella Realiteter och gudomliga varelser som är de sanna speglarna av den helgade innersta naturen av det gudomliga. All fullkomlighet, de gåvor och den prakt som kommer från den ende sanne Gud är synliga och uppenbara i Hans heliga manifestationernas realitet, även som solens ljus helt reflekteras med all sin fullkomlighet och med alla sina gåvor i en blank och fläckfri spegel. Om det sägas att speglarna är manifestationer av solen och gryningsplatsen för världens morgonstjärna är det inte avsett att antyda att solen har stigit ned från höjden av sin helighet och blivit införlivad i spegeln eller att den obegränsade realiteten har blivit begränsad till detta synlig plan. Gud förbjude! Detta är tron ​​av anhängare till antropomorfism.[157] Nej, alla dessa beskrivningar och alla dessa uttryck av lovord och ära hänvisar till heliga Manifestationer – det vill säga, varje beskrivning, egenskap, namn och egenskaper för Gud som vi nämner hänför sig till dem. Men ingen själ har någonsin utgrundat realiteten i Guds innersta natur så att de kan beskriva, förklara, bedöma eller glorifiera den. Således är allt som den mänskliga realiteten känner till, upptäcker och förstår av namnen, egenskaperna och Guds fullkomlighet hänvisningar till dessa heliga manifestationer och leder ingen annanstans, ”vägen är stängd och sökande förvägrat.”

Ändå tillskriver vi namn och egenskaper till den gudomliga realiteten och vi prisar Honom för Hans seende, hörande, makt, liv och kunskap. Vi bekräftar dessa namn och egenskaper, inte för att bekräfta Guds fullkomlighet, utan för att förneka att Han har någon ofullkomlighet.

När vi observerar den tillfälliga världen, ser vi att okunnighet är ofullkomlighet och kunskap är fullkomlighet varför, vi säger att den helgade innersta naturen av Gud är Allvetande. Svaghet är ofullkomlighet och makt är fullkomlighet, varför vi säger att den helgade innersta naturen av Gud är Allsmäktig. Vi kan inte förstå Hans kunskap, seende, kraft och liv som de egentligen är. Det är utan tvekan bortom vår fattningsförmåga, för Guds inneboende namn och egenskaper är identiska med Hans väsen och Hans väsen är helgat ovan allt förstånd. Om de inneboende egenskaperna inte är identiska med den innersta naturen, då skulle det finnas en mångfald förutvarande och skillnaden mellan egenskaperna och den innersta naturen skulle därför också vara fast grundad och preexistent. Men detta skulle innebära en oändlig kedja av preexistenser, vilket är en uppenbar felaktighet.

Av detta följer att alla dessa namn, egenskaper, lovord och lovpris är tillämpliga enbart på Guds manifestationer och allt som kan förklara och föreställa oss vid sidan av dem är bara en villfarelse för vi kan aldrig finna en väg till det osynliga och oåtkomliga. Därför är det sagt; ”Allt det som du utan gagn tror dig ha urskiljt och uttryckt i subtila termer är inget annat än en skapelse likt dig och som härrör från dig.”[158]

Det är tydligt att om vi försöker föreställa oss den gudomliga Realiteten skulle denna föreställning vara omsluten och vårt sinne skulle vara det som omsluter – och förvisso det som omsluter är större än det omslutna! Av detta följer att varje realitet som vi kan föreställa oss för det gudomliga förutom de för de heliga manifestationerna skulle vara ren villfarelse, då det inte finns något sätt att närma sig den gudomliga realiteten som är helt utom räckhåll för sinnet. Och allt som vi kan föreställa oss är bara fantasier.

Betänk hur världens folk kretsar runt sina egna gagnlösa fantasier och dyrkar sina egna tankars och fantasiers avgudar utan att vara det minsta medvetna om det. De betraktar dessa gagnlösa föreställning som den Realitet som är helgad ovan all förståelse och upphöjd bortom varje anspelning. De anser sig vara förespråkare av gudomliga enhet och alla andra dyrkare av avgudar, även om avgudar åtminstone åtnjuter mineralers existens, medan den mänskliga tankens och fantasins avgudar är ren illusion och har inte ens stenars existens. ”Lär av detta, ni som ser klart!”[159]

Vet att de fullkomlighetens egenskaper, utgjutelsen av gudomliga nåd och strålglansen av gudomlig uppenbarelse lyser praktfullt i alla Guds manifestationer men att det Allomfattande Ordet från Gud – Jesus – och Hans allra största namn – Bahá'u'lláh – har framträtt med en uppenbarelse bortom all föreställning. För de besitter inte bara alla tidigare manifestationernas fullkomligheter men de framvisar även bortom dessa sådana fullkomligheter som även gör alla andra till deras anhängare. Alla Israels profeter var mottagare av gudomlig uppenbarelse och det var även Jesus, men vilken skillnad det är mellan uppenbarelsen av Honom som var Guds ord och Jesajas, Jeremias och Elias!

Betänk att ljuset består av eterns[160] vibrationer som stimulerar ögats nerver och synen alstras. Även om eterns vibrationer både finns i lampan och solen, men vilken skillnad det är mellan ljuset från solen och det från stjärnor eller en lampa!

Människans ande uppvisar tecken och manifestationer i det embryonala stadiet och även ytterligare prakt och uttryck i barndomen, tonåren och mogenhetens stadium. Anden är densamma men i det embryonala stadiet saknar den förmågan till syn och hörsel medan i tonåren och mogenhetens stadium framträder den i sin yttersta prakt och briljans. På samma sätt är det med fröet, i början av tillväxten framträder det bara som blad, det är platsen där växtrikets ande framträder, och i frukt stadiet framträder samma ande, det vill säga växtkraften visar sig i sin yttersta fulländning men vilken skillnad det är mellan bladets och fruktens stadier! Från en frukt uppkommer hundra tusen blad ändå växer och utvecklas allt genom samma ande i växtriket. Ta en paus och reflektera över skillnaden mellan Jesus dygd och fullkomlighet, Bahá'u'lláhs glans och briljans å ena sidan och dygderna för profeterna av huset Israel som Hesekiel och Samuel, å den andra. Alla var mottagare av gudomlig uppenbarelse men mellan dem är det en oändlig skillnad.

---

[155] Från en tradition som tillskrivs Imám ‘Alí.

[156] Koranen 6:103 – Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se. Han är den Outgrundlige som genomskådar allt och är underrättad om allt.

[157] Antropomorfism – Föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt eller människoliknande själsliv. Antropomorfism kallas det också när vi antar att djurens beteenden styrs av motiv liknande människans, något som kritiseras i modern etologi.

[158] Från en Hadíth, den muntliga traditionen om profeten Muḥammads yttranden.

[159] Koranen 59:2. ”...Lär av detta, ni som ser klart!”

[160] Etern: En mycket förtunnad och mycket elastisk substans som tidigare ansågs genomsyra hela rymden, inklusive mellanrummen mellan materiens partiklar och att var det medium vars svängningar utgjorde ljus och annan elektromagnetisk strålning. Redan Aristoteles räknar upp det som sitt femte, ljusa element efter eld, jord, luft och vatten. Etern är ett koncept postulerat av artonhundratalets forskare för att förklara utbredningen av ljusvågor. Den publik som ‘Abdu'l-Bahá riktade sig till uppfattade den betydelsen. Etern som ljusbärare är numera ett övergivet begrepp inom vetenskapen. Så småningom, när forskarna inte kunnat bekräfta den fysiska existensen av ”etern” med känsliga experiment, konstruerade de andra immateriella begrepp för att förklara samma fenomen, vilka även överensstämmer med ‘Abdu'l-Bahás beskrivning av etern.