Fråga: – När en handling som någon kommer att utföra blir föremål för Guds kunskap och har upptecknats i ödets ”bevarade Skrift”, är det då möjligt att undgå den?

Svar: – Kunskap om sak är inte orsaken till dess tilldragelse, för Guds inneboende kunskap omsluter alla tingens realitet både före och efter dess existens men den är inte orsaken till dess existens. Det är ett uttryck för Guds fulländning.

Vad beträffar de uttalanden som, genom gudomlig uppenbarelse, har utgått från profeterna angående ankomsten av den Utlovade i gamla Testamentet, var även dessa inte heller orsaken till Jesus framträdande. Men de kommande dagarnas dolda hemligheter uppenbarades för profeterna och de fick därmed kännedom om de framtida händelser som de tillkännagav. Denna kunskap och tillkännagivande var inte orsaken till deras tilldragelse. Till exempel, vet alla ikväll att om sju timmar kommer solen gå upp men denna allmänna kunskap är inte orsaken till solens uppgång och framträdande.

Likaså alstrar inte Guds kunskap om den tillfälliga världen tingens former. Rättare sagt, den kunskapen är befriad från distinktioner som dåtid, nutid och framtid och är identiskt med alla tings förverkligande utan att vara orsaken till deras förverkligande.

På samma sätt, är uppteckningen och omnämnandet av tingen i Skriften inte orsaken till deras existens. Guds profeter var informerade genom gudomlig uppenbarelse att vissa händelser skulle ske. Till exempel, visste de genom gudomlig uppenbarelse att Jesus skulle bli martyr vilket de tillkännagav. Var deras kunskap och medvetenhet orsaken till Jesus martyrskap? Nej, denna kunskap är ett tecken på deras fulländning och inte orsaken till Hans martyrskapet.

Matematikerna fastställer genom astronomiska beräkningar att vid en viss tidpunkt inträffar en mån- eller solförmörkelse. Helt visst förorsakar inte denna förutsägelse förmörkelsen. Detta är naturligtvis bara en analogi och inte en exakt bild.