Fråga: – I Matteus evangeliet står det skrivet; ”Du är Petrus[149] och på denna klippa skall jag bygga min församling och helvetets portar skall inte få makt över den.”[150] Vad är innebörden av denna vers?

Svar: – Detta yttrande av Jesus är en bekräftelse av Petrus svar, när Jesus frågade: Vem tror du att jag är? och Petrus svarade; Jag tror att ”du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom; ”Du är Petrus,”[151] – Kefas betyder klippa på arameiska – ”och på denna klippa skall jag bygga min församling.” För de andra hade svarat Jesus och sagt att han var Elias och några sade Johannes Döparen och åter andra Jeremia eller en av profeterna.[152]

Jesus önskade att genom antydan eller anspelning bekräfta Petrus ord och när hans namn betyder ”klippa” sade Han; ”och på denna klippa skall jag bygga min församling”. Det betyder, din tro på att Jesus är Son till den levande Guden kommer att vara grunden för Guds religion och på denna tro ska grunden för Guds församling, Guds lag bli etablerad.

Att Petrus gravkammare är belägen Rom är tveksamt och omtvistat. En del anser att den är belägen i Antiokia.

Dessutom, låt oss jämföra vissa påvars gärningar med Jesus religion. Jesus var hungrig och utblottad, livnärde sig på örter i öknen och skulle inte samtycka till att se något berövat hjärta. Påven sitter i en förgylld vagn och tillbringar sina dagar yttersta majestät, upptagen av sådana nöjen och sysslor som överträffar överflödet och njutningslystnaden för alla kungar på jorden.

Jesus gjorde ingen något ont, men vissa av påvarna dödade många oskyldiga själar. Rådfråga historieböckerna. Hur mycket blod har inte påvar utgjutit bara för att behålla den världsliga makten! Hur många tusen tjänare av mänskligheten, bland dem lärda män som hade upptäckt universums mysterier, har torterats, fängslats och dräpts enbart för meningsskiljaktigheter skull. Hur våldsamt har de motsatt sig sanningen!

Reflektera över Jesus förmaningar och undersök påvarnas vanor och uppträdande. Finns det någon likhet mellan Jesus förmaningar och påvarnas styrelse? Vi tycker inte om att hitta fel men Vatikanens historia är mycket anmärkningsvärd. Vår mening är att Jesus förmaningar var en sak och sättet på vilket påvar har regerat är ett helt annat. De stämmer inte alls överens. Se hur många protestanter som har dödats på order av påvarna, vilka orättfärdigheter och grymheter har understötts, vilken tortyr och straff har tillfogats! Kan någon av de söta dofterna från Jesus förnimmas i detta handlande? Nej! vid Guds rättfärdighet! Dessa människor har inte lytt Jesus, medan Barbara, helgonet,[153] vars bild är framför oss, lydde Honom och följde i hans fotspår och handlade efter Hans förmaningar.

Bland påvarna finns det också några välsignade själar som följde Jesus fotspår, särskilt under de första århundradena av den kristna eran när världsliga medel saknades och Guds sända prövningar var svåra. Men när medlen för den världsliga suveräniteten hade vunnits och världslig ära och välstånd hade uppnådds, glömde det påvliga styret helt Jesus och var upptaget av världslig makt och storhet, materiell komfort och lyx. De dräpte människor, motsatte sig spridningen av kunskap, förföljde vetenskapens män, hindrade kunskapens ljus och gav order om att dräpa och skövla. Tusentals människor, män av vetenskap och lärande och syndfria själar gick förlorade i Roms fängelser. Med sådana metoder och handlingar, hur kan anspråket på Jesus ställföreträdarskap bli accepterat?

Det påvliga synsättet har ständigt motsatt sig kunskapens utbredning, till en sådan grad att i Europa har det till och med ansetts att religionen är motståndare till vetenskap och att vetenskap är förstöraren av religionens grundpelare. Medan i själva verket är Guds religion förespråkaren av sanning, grundaren av vetenskap och kunskap, kunskapens understödjare, den som civiliserar mänskligheten, upptäcker av naturens hemligheter och upplyser världens horisonter. Hur kan den då motsätta sig kunskap? Gud förbjude! Tvärtom, i Guds ögon är kunskap den mest strålande av människan gåvor och det ädlaste av mänsklig fullkomlighet. Att motsätta sig kunskap är okunnighet och den som avskyr kunskap och vetenskap är inte människa utan ett själlöst djur. För kunskap är ljus, liv, lycka, fullkomlighet, skönhet och medlet för själen att närma sig enhetens tröskel. Den utgör äran och härligheten i mänskliga sfären och är den största av Guds gåvor. Kunskap är identisk med vägledning och okunnighet är verklig villfarelse.

Lyckliga är de som spenderar sina dagar med att förvärva kunskap, att upptäcka universums hemligheter och minutiöst undersöker sanningen! Ve dem som är nöjda med okunnighet, som fröjdas av tanklös imitation, som fallit till det lägsta djupet av okunnighet och ovetskap och som sålunda har slösat bort sina liv!

---

[149] Petrus i Bibeln även Kefas på arameiskans, egentligen Simon Petrus, var en av Jesus apostlar. Han var den andre aposteln som Jesus kallade, då den förste var hans äldre bror Andreas.

[150] Matteus evangeliet 16:18 – Jag säger dig: Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling och helvetets portar skall inte få makt över den.

[151] Det är väl känt att Peters riktiga namn var Simon, men Kristus kallade honom Kefas, som är det grekiska namnet för Petrus, som betyder att klippa.

[152] Matteus evangeliet 16:14–18 – De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling och helvetets portar skall inte få makt över den.

[153] Barbara var enligt traditionen en jungfru och martyr som levde under 200-talet. Hon har åtminstone sedan 600-talet vördats som helgon inom Romersk-katolska kyrkan, Öst ortodoxa kyrkan och Orientalisk-ortodoxa kyrkan, men hennes historiska existens har ifrågasatts. Fram till Vatikanens kalenderreform 1969 var hennes festdag den 4 december, fortfarande dagen för hennes åminnelse i övriga samfund. Hon räknas som en av de fjorton nödhjälparna och en av de fyra jungfrumartyrerna (Virgines capitales), Barbara, Dorotea, Katarina av Alexandria och Margareta.