Fråga: – ”Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsålder eller i den tillkommande.” – Matt. 12:31-32.

Svar: – Guds manifestationernas heliga realiteter har två andliga ställningar. Den ena är manifestations ställning, vilken kan jämföras med solens klot och den andra är uppenbarelsen och strålglansen som kan liknas vid det gudomliga ljuset och fullkomligheter – den heliga Anden. För den helige Anden är Guds mångfaldiga gåvor och dessa fullkomligheter är även som solens strålar och värme. Solen är sol genom dess inneboende lysande strålar för utan dessa strålar skulle den inte vara en sol. Om Guds fullkomlighet inte var uppenbarade och manifesterade i Jesus, skulle Han inte vara Kristus. Han är en Guds manifestation just därför att de gudomliga fullkomligheterna är uppenbarade i Honom. Guds profeter är manifestationer och gudomliga fullkomligheterna – det vill säga, den heliga Anden – är det som manifesteras i dem.

Om en själ distanserar sig från manifestationen kan han ändå bli väckt, för han kan ha misslyckats att lära känna Honom och erkänna Honom som förkroppsligandet av den gudomliga fullkomligheten. Men om han avskyr de gudomliga fullkomligheter i sig, som är den helige Anden, visar detta att han likt en fladdermus är en hatare av ljuset.

Detta hat mot själva ljuset är obotligt och oförlåtligt – det vill säga, det är omöjligt för en sådan själ att nalkas Gud. Den här lampan är en lampa på grund av dess ljus, utan ljus skulle den inte vara en lampa. En själ som skyr ljuset från lampan är som han vore blind och inte kan förnimma ljus och denna blindhet är orsaken till evigt berövande.

Det är uppenbart att själar mottager nåd från utgjutelsen av den helige Anden som framträder i Guds manifestation och inte från manifestationens individuella personlighet. Av detta följer att om en själ underlåter att ta del av den Helige Andens utgjutelser, förblir den berövad Guds nåd och detta berövande i sig motsvarar ett förnekande av gudomlig förlåtelse.

Det är därför många människor som var fiender till manifestationen, när de inte kände igen dem, till sist när de kände igen dem blev de deras vänner. Fientlighet mot manifestationen är inte orsaken till evig förvisning, för de som har ägnat sig åt att vara fiender till dem som ägde ljuset, utan att veta att de var Guds lysande lampor. De var inte fiender till ljuset, för när de en gång förstått att de som ägde ljuset var platsen för manifestation av ljuset, blev de uppriktiga vänner till ljuset.

Vår mening är att avlägsenhet från ljusstaken inte är orsaken till evigt berövande, för man kan ändå väckt och bli ledd rätt, men att fiendskap mot ljuset i sig är orsaken till evig berövande och har inget botemedel.