Fråga: – Vad är innebörden av treenigheten och de tre personerna?

Svar: – Den gudomliga realiteten, som är helgad och upphöjd bortom alla tings fattningsförmåga, kan på intet sätt föreställas av dödliga sinnen och förstånd, den överstiger all mänsklig föreställning. Denna realitet medger ingen uppdelning, för delning och mångfald tillhör skapade och därmed de betingade tingens kännetecken och är inte tillfälligheter som inkräktar på det ovillkorliga Väsendet.

Den gudomliga realiteten är helgad ovan enhetlighet och då hur mycket mer ovan all mångfald. För den gudomliga realitetens nedstigning till tillstånden och i graderna skulle vara liktydigt med bristfällighet och motsatsen till fullkomlighet och ytterst omöjligt. Den har alltid varit och skall ständigt förbli upphöjd i de mest upphöjda höjderna av helighet och renhet. Allt som nämnts angående manifestation och Guds uppenbarelse avser Hans ljus strålglans och inte nedstigning till existensens grader.[121]

Gud är enbart fullkomlighet och skapelsen är absolut ofullkomlighet. För Gud att nedstiga till existens grader skulle vara den största ofullkomligheten; tvärtom, Hans manifestation, gryning och strålglans är likt solens framträdande i en klar, blank, polerad spegel.

Alla skapade ting är Guds praktfulla tecken. Till exempel solen strålar lyser på alla jordiska ting, men ändå är ljuset som faller på slätterna, bergen, träden och frukter, är endast i en sådan utsträckning som göra dem synliga för att säkerställa deras tillväxt och uppnå syftet med deras existens. Den fullkomliga Människan[122] är emellertid som en klar spegel i vilken Sanningens sol uppenbarar sig och manifesteras i fullhet med dess egenskaper och fullkomlighet. Således var Jesus realitet en blank och polerad spegel med den största renhet och klarhet. Sanningens Sol, gudomlighetens väsen, framträdde i denna spegel och manifesterade sitt ljus och värme, ändå steg den inte ned från sin upphöjda helighet och från sin helighets himmel för att uppehålla sig i den. Nej, den fortsätter att förbli i sin upphöjdhet och storslagenhet, men har uppenbarats och manifesterats i spegeln med all sin skönhet och fullkomlighet.

Nu om vi skulle säga att vi har skådat solen i två speglar – i en Jesus och i den andra den helige Anden – eller med andra ord, att vi har skådat tre solar, en på himlen och två andra på jorden, talar vi sanning. Och om vi skulle säga att det finns bara en Sol, att den är absolut enhetlighet och inte har någon jämlike och partner, så talar vi åter sanning.

Innebörden av våra ord är att Jesus realitet var en klar spegel i vilken sanningens Sol – det vill säga, det gudomliga väsendet – framträdde och lyste fram med dess oändliga fullkomligheter och egenskaper. Det är inte så att solen, som är det gudomliga väsendet, någonsin blev uppdelad och mångfaldigad – för den förblir är en – men den blev manifesterad i spegeln. Det är därför Jesus sade, ”Fadern är i Sonen”, vilket betyder att Solen är manifesterad och synlig i denna spegel.

Den helige Anden är utgjutelsen av Guds gåvor som blir uppenbarade och manifesterade i Jesus realitet. Profetskap är ställning för Jesus hjärta och den helige Anden är ställningen för Hans ande. Det är sålunda uppenbart och fastställt att gudomlighetens väsen är absolut enhet och har inte någon jämlike, motsvarighet eller likhet.

Detta är den sanna betydelsen av Treenighetens tre personer. Om det var annorlunda, skulle grunden till Guds religion vila på ologiska föresatser som inget sinnet någonsin skulle kunde föreställa sig och hur kan man kräva av sinne att det ska tro på en sak som det inte kan föreställa sig? Något sådant kan inte greppas av det mänskliga förnuftet – hur mycket mindre vara klätt i en begriplig form – utan skulle förbli ren fantasi.

Denna förklaring tydliggör innebörden av de tre personerna i treenigheten och fastställer samtidigt Guds enhet.

---

[121] jfr. Nr. 82, Existensens enhet.

[122] Guds Manifestationen.