Fråga: – Det beskrivs i evangelierna att den helige Andens steg ned över apostlarna. På vilket sätt och vad är innebörden och av denna nedstigning?

Svar: – Den helige Andens nedstigning är inte som inträde av luft i människans kropp. Det är en metafor och en analogi snarare än en bokstavlig bild eller berättelse. Det som avses är som inträdet av solens bild i spegeln – det vill säga, när dess prakt är återspeglad i den.

Efter Jesus död var lärjungarna bekymrade och deras tankar och åsikter var motsägelsefulla senare blev de fasta och förenade. Vid pingsthögtiden när de var församlade lösgjorde de sig från världen, försakade sig själva, avstod från sin jordiska komfort och lycka, uppoffrade sina kroppar och själar för sin Älskade, lämnade sina hus och övergav alla sina tillhörigheter och de glömde även sin egen existens. Då förunnades de gudomligt bistånd och kraft och den helige Anden blev manifesterad. Jesus andlighet segrade och Guds kärlek tog överhanden. På den dagen mottog de gudomlig bekräftelse och var och en avreste i olika riktningar för att undervisa om Guds sak och släppte lös hans tunga för att lägga fram bevis och vittnesmål.

Den helige Andens nedstigning innebär att apostlarna blev dragna till den messianska anden, uppnådde trofasthet och ståndaktighet, fann nytt liv genom Guds kärleks ande och de såg Jesus som deras alltjämt levande hjälpare och beskyddare. De var endast droppar och blev ett hav, de var svaga insekter och blev högt svävande örnar, de var svaga och blev försedda med styrka. De var som speglar vända mot solen, sannerligen, solens stålar och prakt kommer att återspeglas i dem.