Nr. 19 ~ Verkligt dop.
I Matteus evangeliet 3:13-15, säges det:
”Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: Det är jag som behöver döpas av dig och du kommer till mig. Jesus svarade honom: Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet. Då lät han det ske.”
Fråga: – Med tanke på hans medfödda fullkomlighet, vilket behov hade Jesus av dop och vad är visdomen av det?
Svar: – Innebörden av dop är rening genom ånger. Johannes förmanade och uppmanade folket, fick dem att ångra sig och sedan döpte han dem. Därför är det uppenbart att denna rening är en symbol för omvändelse från all synd, som om man sade, ”O Gud! som min kropp har blivit renad och befriad från fysiska orenheter, på samma sätt rena och helga min Ande från föroreningar från naturens värld, som inte är värdiga vid Din gudomliga tröskel!” Ånger är att återvända från upproriskhet till lydnad. Det är efter att ha upplevt avlägsenhet och varit berövad Gud som människan ångrar och renar sig själv. Således är denna rening en symbol som uttrycker: ”O Gud! göra mitt hjärta gott och rent, befriat och helgat från allt utom Din kärlek.”
När Jesus önskade att denna sedvänja som inrättats av Johannes skulle utövas av alla, underordnade Han sig själv den för att väcka folket och fullborda lagen i den tidigare religionen. För även om denna sed var inrättad av Johannes, representerade den i realiteten rening genom ånger som har praktiseras i alla i gudomliga religioner.
Jesus var inte i behov av dop men Han underordnade sig det för att vid den tiden var en godtagbar och lovvärd handling inför Gud och ett förebebådande av glädjebudskap från Konungariket. Dock sade Han senare att det sanna dopet är inte i materiellt vatten utan det måste ske i ande och vatten och på ett annat ställe, i eld och vatten.[108] Innebörden av ”vatten” är inte det materiella vattnet för på ett annat ställe står det uttryckligen skrivet att dop måste ske i ande och eld och det är uppenbart att det inte avser materiell eld och vatten för dop i eld är omöjligt.
Därför är innebörden av ”anden” gudomlig nåd, ”vattnet” är kunskap och liv och ”elden” är Guds kärlek. För materiellt vatten renar inte människans hjärta utan hennes kropp. Snarare, det himmelska vattnet och anden, som är kunskap och liv, renar och befriar människans hjärta. Med andra ord; hjärtat tar del av nådens utgjutelser från den heliga Anden och blir helgat, utmärkt och renat. Syftet är att människans realitet blir renad och helgad från den världsliga naturens föroreningar, som är låga egenskaper som; ilska, lust, världslighet, stolthet, lögnaktighet, hyckleri, bedrägeri, egenkärlek, etc.
Människan kan inte frigöra sig från angreppen av fåfänga och själviska begär förutom genom den bekräftande nåden från den Helige Anden. Det är därför som det är sagt att dopet måste vara i Ande, vatten och eld – det vill säga, den gudomliga nådens Ande, kunskapens och livets vatten och elden av Guds kärlek. Det är med denna Ande, detta vatten och denna eld som människan måste döpas för att hon må få del av den eviga nåden. För vad är annars nyttan av bli döpt i materiellt vatten? Nej, detta dop i vatten var en symbol för ånger och sökande syndernas förlåtelse.
Men i Bahá'u'lláhs religionsordning behövs inte längre denna symbol för dess realitet, som är att döpas i Guds ande och kärlek, har blivit etablerad och erkänd.
[108] jfr. Matteus 3:11, Markus 1:8, Lukas 3:16, Johannes 1:33.