Varje existerande tings ära och upphöjelse är tillfälligheter av vissa orsaker och villkor.

Jordens ypperlighet, utsmyckning och fulländning består i detta: att genom utgjutelser av vårens regn blir den grön och grönskande; att växter spirar; att blommor och örter växer; att fruktbärande ger riklig avkastning och bär fram färska och saftiga frukter; att trädgårdarna blir klädda; att ängarna blir smyckade; att berg och slätter blir klädda i en smaragdfärgad mantel och att fält och boningar, byar och städer blir utsmyckade. Detta är mineralrikets välstånd.

Höjden av upphöjelse och fulländning i växtriket består av detta: att ett träd står högt bredvid en ström av färskt vatten; att en lätt bris bör blåsa; att solen skänker sin värme; att en trädgårdsmästare vårdar det och att det utvecklas dag för dag för att ge frukt. Men dess verkliga välstånd består i att utvecklas till djurens och det människans rike att ersätta det som har förbrukats i djurens och människans kroppar.

Upphöjelsen i djurens rike är att ha perfekta kroppsdelar, organ och förmågor och att få alla sina behov tillgodosedda. Det är höjden av dess härlighet, ära och upphöjelse. Således består djurens högsta välstånd i att vistas på en grön och bördig äng, i en rinnande ström av det sötaste vattnet och i en skog som strålar av liv. Om dessa saker tillgodoses, kan man för dem inte föreställa sig ett större välstånd. Till exempel när en fågel bygger sitt bo i en grön och givande skog, på en vacker höjd, i ett mäktigt träd och på toppen av en hög gren och om det har tillgång till alla frön och allt vatten som den behöver är detta dess fullkomliga välstånd.

Men det verkliga välståndet för djuren består i övergången från djurens värld till den mänskliga sfären som det mikroskopiska varelserna som genom vatten och luft kommer in i människans kropp och blir införlivade och ersätter det som har förbrukats i hennes kropp. Detta är den största äran och välståndet i djurens rike och man kan inte föreställa sig någon större ära för dem.

Därför är det tydligt och uppenbart att sådant materiellt välbefinnande, bekvämlighet och överflöd är höjden av välstånd för mineraler, växter och djur. Och verkligen, ingen rikedom, bekvämlighet, inget välstånd, eller välbefinnande i den materiella världen är likvärdig med fåglarnas rikedom, för de har alla vidsträckta slätter och berg som deras bonings plats, alla frön och skördar är deras rikedom och näring och alla länder, byar, ängar, betesmarker, skogar och vildmarker är deras egendom. Vem är rikare, denna fågel eller den mest förmögna människan? För oavsett hur många frön fågeln kan samla in eller ge bort, minskar inte dess rikedom.

Då är det tydligt att människans ära och upphöjelse inte enbart kan bestå av materiella välbehag och jordiska förmåner. Det materiella välståndet är helt sekundärt medan människans upphöjelse tillhör främst sådana dygder och färdigheter som är utsmyckningar av den mänskliga realiteten. Den består gudomliga välsignelser, himmelska gåvor, uppriktiga känslor, kärlek till och kunskapen om Gud, folkens utbildning, sinnets föreställningar, vetenskapliga upptäckter. Den består av rättvisa och jämlikhet, sannfärdighet och välvilja, inre mod och medfödd mänskokärlek, garanti av andras rättigheter och bevarandet av förbunds och överenskommelsers okränkbarhet. Den består av rättrådighet beteende under alla omständigheter, kärlek för sanningen under alla förhållanden, självförsakelse till nytta för alla människor, vänlighet och medkänsla för alla folk, åtlydnad av Guds läror, tjänande av det gudomliga konungariket, vägledning av hela mänskligheten, och utbildning för alla släkten och folk. Det är välståndet i den mänskliga världen! Det är upphöjelsen av människan i världen! Det är evigt liv och himmelsk ära!

Dock manifesterar sig inte dessa gåvor av sig själv i den mänskliga realiteten förutom genom gudomlig och himmelsk kraft och genom himmelska läror, för det behövs en övernaturlig kraft. Spår av dessa fullkomligheter kan mycket väl förekomma i naturens värld men de är flyktiga och kortlivade som solljusets strålar på väggen.

När den medkännande Herren har krönt människans huvud med ett sådant glänsande diadem, måste vi sträva efter att dess lysande ädelstenar må kasta sitt ljus över hela världen.