Vi har tidigare förklarat[95] att det som de heliga Skrifterna vanligen avser med den heliga Staden eller det gudomliga Jerusalem är Guds religion som ibland har liknats vid en Brud eller kallats för Jerusalem eller är framställt som en ny himmel och en ny jord. Således i Johannes uppenbarelse kapitel 21, säges det:

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: Se, nu står Guds tabernakel bland människorna och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk och Gud själv skall vara hos dem.” Upp 21:1-3

Lägg märke till hur tydligt och uppenbart det är att den första himlen och den första jorden avser den tidigare religionens yttre aspekter av. För det säges att den första himlen och den första jorden hade försvunnit och hav finns inte mer. Det vill säga, jorden är skådeplatsen för den yttersta domen och på denna plats kommer havet inte finnas mer, vilket innebär att Guds lag och lära har spridits över hela jorden, att hela mänskligheten har anammat Guds Sak och att jorden kommer vara helt befolkad av troende. Således kommer det inte finnas något mera hav, för människan har sin boning på torra land och inte i havet – det betyder att i den religionsordning kommer religionens inflytelsesfär omfatta varje land som människan har trampat och vara etablerad på en fast grund varpå fötter inte vacklar.

Likaledes är Guds religion är beskriven som den heliga Staden eller det nya Jerusalem. Det är tydligt att det nya Jerusalem som stiger ned från himlen inte är en stad av sten och kalk eller tegel och murbruk utan snarare Guds religion som stiger ned från himlen och kallas för ny. För det är uppenbart att ett Jerusalem som är byggt sten och murbruk stiger inte ned från himlen och blir förnyat utan det som blir förnyat är Guds religion.

Dessutom är också Guds religion liknad vid en smyckad brud som framträder med yttersta behag, som det säges i kapitel 21 i Johannes uppenbarelse,

”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud” Upp 21:2

Och i kapitel 12, säges det:

”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.” Upp 12:1

Denna kvinna är Bruden, Guds religion som sänktes ned över Muḥammad. Solen som hon var klädd i och månen som var under hennes fötter, är de två regeringar som står i religionens skugga, den persiska och ottomanska, för emblemet för Persien är solen och för Osmanska imperiet månskäran. Således anspelar solen och månen på regeringar som står i skuggan av Guds religion. Sedan säges det: ”en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.” Dessa tolv stjärnor representerar de tolv Imámerna, som var befrämjare av Muḥammads religion och undervisare av folken, som lyste som stjärnor på väglednings himmel.

”Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda.” Upp 12:2

I den är andra versen säges det; ”Hon är havande och ropar i barnsnöd” vilket innebär att denna religion kommer att lida stora svårigheter och få uthärda stor möda fram till det från den framkommer en fullkomlig telning – det vill säga, fram till den efterföljande och utlovade Manifestation, som är en perfekt telning, född ur skötet av denna religion, vilken även är dess moder. Med denna telning avses är Báb, den primära Punkten, som i själva verket föddes ur Muḥammads religion. Med andra ord, den heliga realiteten som var barnet och frukten av Guds religion – dess moder – som var dess utlovade, kom till stånd i den religionens himmelska rike, men blev uppryckt till Gud för att undkomma drakens herravälde. Efter 1260 dagar förstördes draken och Guds religions telning, den utlovade blev manifesterad.

”Ett annat tecken visade sig också i himlen och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor och han kastade ner dem på jorden. …” Upp 12:3-4

Denna drake avser dynastin Umayyaderna som dominerade den Muḥammadianska religionen och de sju huvuden och sju kronorna betyder sju länder och områden över vilka den kom att härska; det romerska riket i Syrien och de persiska, arabiska och egyptiska rikena, tillsammans med rikena i Afrika – det vill säga, Tunis, Marocko och Algeriet, området Andalusien, som nu är Spanien och de turkiska stammarnas områden i Transoxania.[96] Umayyaderna fick makt över alla dessa riken. De tio hornen avser namnen på umayyadiska härskare – för utan upprepning, fanns det tio namn på regenter, vilket innebär tio namn på befälhavare och kalifer – den förste är Abú Súfyán och den siste Marván – men flera av dem bär samma namn. Således finns det två Muáviyá, tre Yazíd, två Valíd och två Marván, men om namnen räknas ät det tio härskare eller tio namn på ledare och regenter. Dessa, Umayyadernas kalifer, varav den förste var Abú Súfyán, tidigare Amír i Mecka och grundare av dynastin och den siste var Marván, tillintetgjorde en tredjedel av de heliga och helgade själarna som härstammade från äkta ättlingar till Muḥammad och de var även som stjärnorna på himlen.

”… Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det.” Upp 12:4

”Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det.” Som vi tidigare har förklarat, är denna kvinna Guds religion. Att draken stod nära kvinnan innebär att den höll vakt för att sluka hennes barn så snart som det hade nedkommit. Detta barn var den utlovade manifestationen, som är telningen av Muḥammads religion. Umayyaderna var alltid angelägna om att kunna gripa den Utlovade, som skulle komma från Muḥammads släktgren, för att förstöra och förinta honom för de fruktade mycket hans ankomst. Och när än de fann en ättling till Muḥammad som var respekterad av folket, dödade de honom.

”Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.” Upp 12:5

”Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira” Denna ärorike son är den utlovade Manifestation som var född i Guds religion och som föddes upp i de gudomliga lärornas famn. Järn staven är en symbol för makt och kraft – den är inte ett svärd – och innebär att Han kommer ledsaga alla folk på jorden genom Hans gudomliga makt och kraft. Och med denna son avses Báb.

”och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron” – Det är en profetia angående Báb, som steg upp till Konungadömet, till Guds tron och till sätet för Hans överhöghet. Överväga hur nära detta överensstämmer med vad som verkligen skedde.

”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.” Upp 12:6

”Kvinnan flydde då ut i öknen” – det vill säga, Guds religion tog sin tillflykt till öknen vilket innebär den stora öknen Ḥijáz på den arabiska halvön.


”där hon har en plats som Gud har berett åt henne”, det vill säga, den Arabiska halvön blev boning, hemvist och brännpunkten för Guds religion.


”så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar” Enligt terminologin i Bibeln är innebörden av dessa 1260 dagar de 1260 år som vi tidigare har förklarat. Således för 1260 dagar fostrades Guds religion i Arabiens stora öken, fram till dess den Utlovade framträdde. Efter dessa 1260 år upphörde den religionen att ha något inflytande för frukten av trädet hade manifesterats och dess resultat hade framställts.

Överväg hur väl profetiorna stämmer överens med varandra! Uppenbarelseboken fastställer ankomsten av den utlovade till efter 42 månader. Profeten Daniel uttrycker det som tre tider och en halv som även är 42 månader eller 1260 dagar. En annan vers i Johannes uppenbarelse anger precis 1260 dagar och Bibeln anger uttryckligen att varje dag innebär ett år. Inget kunde vara tydligare än denna överensstämmelse mellan profetiorna. Bábs framträdande skedde år 1260 A.H.,[97] enligt den muslimska kalendern. Det finns inget tydligare bevis än detta i Bibeln för någon Manifestation. Om man är rättvis är överensstämmelsen av dessa tider som har angetts av de lysande Själarna det mest avgörande beviset och det kan inte finnas någon annan möjlig förklaring till dessa profetior. Saliga äro de rättsinniga som söker sanningen.

När dock rättvisa saknas, utmanar, tvistar, och förnekar folket det uppenbara. Deras agerande är som fariséernas, på Jesus tid, som envist skulle förneka de förklaring som Han och Hans apostlar gjorde och vilka skulle medvetet dölja sanningen för det okunniga folket och sade; ”Dessa profetior handlar inte om Jesus, utan är om den utlovade som skall komma senare, enligt de villkor som nämns i de fem Moseböckerna.” – bland dessa villkor var att Han skulle vara en kung, sitta på Davids tron, upprätthålla lagen i de fem Moseböckerna och inleda den allra störst rättvisan och åstadkomma att vargen och lammet samlas vid samma källa. Och således beslöjade de folket från att känna igen Jesus.

---

[95] Se Nr. 11 – ”Kommentar till kapitel 11 i Johannes uppenbarelse”

[96] Transoxanien, ”landet bortom Oxus” är området mellan floderna Oxus (Amu-Darja) och Jaxartes (Syr-Darja) i Centralasien, ofta helt sammanfallande med regionen och den forna persiska provinsen Sogdiana.

[97] Hejira - Muhammeds flykt från Mecka till Medina år 622 som markerade början av den muslimska eran; den muslimska kalendern börjar det året.