I Uppenbarelseboken 11:1-2 säges det;

”En mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.”[64] Upp 11:1

”Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna och den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader.”[65] Upp 11:2

Med denna stång avses en fullkomlig människa och orsaken till att hon liknas vid en stång är att när stången är helt befriad och tömd på sin märg blir den förmögen att frambringa vackra melodier. Dessutom kommer inte ljuden och melodierna från stången utan från flöjtspelaren som blåser i den. På samma sätt är det välsignade Väsendets helgade hjärta fritt och tömt på allt utom Gud, avog till och befriad från alla bindningar till själviska böjelser och är förtroligt bekant med den gudomliga Andens andedräkt. Vad Han yttrar utgår inte från Honom själv utan från den ideala spelaren och gudomlig uppenbarelse. Det är därför Han är liknad vid en stång och en stång är som en stav – det vill säga, den är en undsättning för de svaga och ett stöd för alla dödliga själar. Det är den sanne herdens stång med vilken han vaktar sin flock och leder den omkring i kungarikets betesmarker.

Sedan säges det, ”Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.” – det vill säga, väg och mät, Att mäta är att fastställa mängden av ett ting. Således sade ängeln; Väg det allra heligaste och altaret och dem som tillber där inne – det vill säga, undersök deras verkliga tillstånd, upptäck deras rang och ställning och deras kunskaper, fullkomlighet, vandel och deras egenskaper och skaffa dig kännedom om de heliga själarnas mysterier som vistas i det Allra heligaste i ställning av renhet och helighet.

”Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna” I början av det sjätte århundradet i den kristna eran, när Jerusalem erövrades, bevarades det yttre av det Allra heligaste – det vill säga, den byggnad som Salomo hade uppfört men utanför det Allra heligaste, den yttre förgården blev intagen och lämnad till hedningarna.

”Den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader” – det vill säga, hedningarna skall styra och kontrollera Jerusalem under 42 månader eller 1260 dagar – varje dag är liks med ett år – är då 1260 år, vilket är varaktigheten för Koranens religionsordning. För enligt texten i Bibeln är varje dag ett år, som det säges i Hesekiel 4:6; ”och bära på Juda hus missgärning; i fyrtio dagar, var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gälla för dig.”

Detta är en profetia om varaktigheten av Isláms religionsordning när Jerusalem blev förtrampat, vilket innebär att den blev vanärad, men det Allra heligaste blev bevarat, skyddat och respekterat. Denna situation varade fram till år 1260. Året 1260 är en profetia om Bábs ankomst, Porten som leder till Bahá'u'lláh, som ägde rum under år 1260 A.H. När perioden på 1260 år hade fullbordats började den heliga staden Jerusalem åter frodas och blomstra. Om någon såg Jerusalem för sextio år sedan och ser den igen idag, kommer de att erkänna hur frodig och blomstrande och hur den har återfått sin heder.

Detta är den yttre innebörden av dessa verser i uppenbarelseboken men de har en inre tolkning och en symbolisk betydelse som är följande: Guds religion består av två delar. Den ena är själva grunden och tillhör den andliga sfären – det vill säga, den avser andliga dygder och gudomliga egenskaper. Denna del undergår varken ändring eller förändring, det är det Allra heligaste, som är kärnan i Adams, Noahs, Abrahams, Moses, Jesus, Muḥammads, Bábs och Bahá'u'lláhs religion och som kommer att bestå under alla profetiska religionsordningar. Den kommer aldrig att upphävas eftersom den består av andlig snarare än materiell sanningen, det är tro, kunskap, visshet, rättvisa, fromhet, rättfärdighet, pålitlighet, kärlek till Gud och barmhärtighet. Det är renhet, avskiljande, ödmjukhet, fördragsamhet, tålamod och ståndaktighet. Det är barmhärtighet mot de fattiga, stöd för de förtryckta, generositet för de behövande och upplyftandet av de fallna. Det är gudomliga egenskaper. Dessa bud kommer aldrig att upphävas, utan kommer att förbli i kraft och ha innebörd i all evighet. Dessa mänsklighetens dygder förnyas i varje religionsordning för mot slutet av varje religionsordning kommer Guds andliga lag, som består av de mänskliga dygdernas innebörd försvinna och lever kvar endast till formen.

Således hade det bland judarna, mot slutet av den mosaiska religionsordning som sammanföll med Jesus ankomst, Guds sanna religion försvunnit och efterlämnat en form utan ande. De Allra heligaste fanns inte längre men templets yttre gård – som betecknar religionens yttre form – föll i icke-judarnas händer. På samma sätt finns inte längre hjärtat i Jesus religion som är de största mänskliga dygderna men dess yttre form har förblivit i händerna på präster och munkar. Likaså har grunden för Muḥammads religion försvunnit medan dess form förblivit i de muslimska teologernas händer.

Dessa grundvalar för Guds religion, är dock andliga och utgör mänskliga dygder, är aldrig föremål för upphävandet utan de är eviga och varar evinnerligen och förnyas i varje profetisk religionsordning.

Den andra delen av Guds religion, som hänför sig till den materiella världen och berör sådana saker som fasta, bön, tillbedjan, äktenskap och skilsmässa, frigivande av slavar, rättsliga avgöranden, transaktioner, påföljder och straff för mord, våld, stöld och skador, blir modifierad och ändrad i varje profetisk religionsordning och kan förändras i enligt med tidens krav.

Kortfattat, det som avses med termen det Allra heligaste är att den andliga lagen aldrig blir förändrad eller upphävd och med den heliga Staden avses den materiella lagen kan förvisso upphävas och den materiella lagen – den heliga Staden – skulle bli förtrampad under 1260 år.

”Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg.”[66] Upp 11:3

Dessa två vittnen är Muḥammad Guds budbärare och ‘Alí, son till Abú Tálib. I Koranen säges det att Gud vände sig till Muḥammad, Guds budbärare och sade: ”dig har Vi sänt enbart som förkunnare av ett glatt budskap om hopp för människorna och som varnare”[67] det vill säga, vi har etablerat dig som den som vittnar, förmedlaren av det glada budskapet om vad som är att komma och den som varnar för Guds vrede. ”Vittne” betyder någon som bekräftar frågor som blir fastställda. Dessa två vittnens påbud skulle bli följda under 1260 dagar, varje dag motsvarar ett år. Muḥammad var roten och ‘Alí grenen, likt Moses och Joshua. Det säges att de var ”klädda i säcktyg” vilket innebär att de tydligen var klädda i gamla kläder och inte i nya. Med andra ord, till en början skulle de inte verka vara ha någon betydelse i folkets ögon och inte heller skulle deras Sak verka ny. För de andliga lagarna i Muḥammads religion motsvaras av Jesus i evangeliet och Hans befallningar om materiella ting motsvaras till största delen av de i Moseböckerna. Detta är symboliken av gamla kläder.

”Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre.”[68] Upp 11:4

Dessa två själar är liknade vid olivträd eftersom på den tiden brann alla lampor om natten av olivolja. Med andra ord, från dessa två Själar utgår den gudomliga visdomens olja – som är orsaken till världens upplysning och genom dessa skulle Guds lampor stråla och lysa klart. Således har de även liknats vid två ljusstakar. Ljusstaken är ljusets hemvist och platsen varifrån det bryter fram. På samma sätt skulle vägledning ljus skina glänsande från dessa upplysta anleten.

De ”som står inför jordens Herre” – vilket innebär att de har stått upp i Hand tjänst och undervisar Hans skapelse. Till exempel, de undervisade de barbariska nomadstammarna på den arabiska halvön som fick dem att på den tiden nå den högsta graden av mänsklig civilisation och deras berömmelse och ryktbarhet spreds över hela världen.

”Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.”[69] Upp 11:5

Det innebär att ingen själ skulle vara förmögen att motstå deras makt. Det vill säga, om någon skulle försöka undergräva deras läror och lag, skulle de bli besegrade och omintetgjorda av samma lag som utgår, vare sig i korthet eller i sin helhet, från deras mun. Med andra ord, de skulle utfärda en befallning som skulle förgöra varje fiende som försökte skada eller motsatte sig dem. Och sålunda har det skett, alla deras motståndare besegrades, skingrades och tillintetgjordes och dessa två vittnen var synbarligen bistådda av Guds kraft.

”De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.”[70] Upp 11:6

”De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar.” Vilket innebär att de skulle regera med suveränitet i den tidsåldern. Med andra ord, Muḥammads lag och läror och ‘Alís förklaringar och kommentarer är himmelsk nåd. Skulle de önska förläna denna nåd har makt att göra det och skulle de önska annorlunda kommer inte regnet att falla och här betyder regn utgjutelsen av Guds nåd.

”De har makt att förvandla vattnen till blod” Vilket innebär att Muḥammads profetskap var liknade det för Moses och att ‘Alís förmågor var lika de i Josua.[71] Det vill säga, det var i deras makt, om de så hade önskat, att omvandla Nilens vatten till blod för egyptierna och förnekarna – eller med andra ord, omvandla, till följd av deras okunnighet och stolthet, det som var källan till deras liv till deras död. Sålunda blev Faraos och hans folks suveränitet, rikedom och makt vilket var orsaken till rikets liv, som ett resultat av deras motstånd, förnekande och stolthet, orsaken till död, undergång, förstörelse, förnedring, och olyckor. När dessa två vittnen har makt att förgöra nationer.

”Och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill”, vilket innebär att de också skulle vara försedda med yttre makt och dominans för att kunna skola ogärningsmännen och de som är förtryckets och tyranniets förkroppsligande. För Gud har givit dessa två vittnen både yttre makt och inre kraft och sålunda undervisade och vägledde öknens vildsinta, blodtörstiga, och orättfärdiga araber som var glupande ulvar och vilddjur.

”Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem.”[72] Upp 11:7

”Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd”, det vill säga, när de har fullgjort det som var befallt och har framfört det gudomliga budskapet och befrämjat Guds religion och spridit de himmelska lärorna vida omkring så att tecknen på andligt liv kan bli manifesterat i mänskliga själar, att ljuset av mänskliga dygder kan bryta fram så att dessa öken stammar må uppnå betydande framsteg.

”skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden” – detta vilddjur innebär Umayyaderna som attackerade dem på grund av villfarelse och som vände sig mot Muḥammads religion och mot ‘Alís realitet – med andra ord, Guds kärlek.

”Vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem” Med detta vilddjur avses Umayyaderna[73] som angrep dessa vittnen från villfarelsen avgrund. Och faktiskt det hände sig att Umayyaderna angrep Muḥammads religion och ‘Alís sanning, som består av Guds kärlek.

”Strida mot dem och besegra och döda dem”, det vill säga, ett andligt krig, vilket innebär att vilddjuret skulle agera i fullständigt opposition mot dessa två vittnens läror, vandel och karaktär i en sådan omfattning att de dygder och fullkomligheter som genom dessa två vittnens makt var spridda bland folken och nationerna skulle helt försvinna och djuriska egenskaper och sinnliga begär skulle dominera. Därför skulle detta vilddjur föra krig mot dem och skulle få övertaget, vilket innebär att villfarelsens mörker som spreds av detta vilddjur skulle råda över hela världen och dräpa dessa två vittnen – det vill säga, det skulle släcka det andliga livet bland folken, utplåna deras gudomliga lagar och läror och förtrampa Guds religion och efterlämnar intet annat än en död och själlös kropp.

”Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.”[74] Upp 11:8

”Kroppar” betyder Guds religion och ”gatan” betyder i offentligheten. Innebörden av ”Sodom och Egypten”, är landet Syrien och särskilt Jerusalem för Umayyaderna hade sin makt säte i det landet och det var där som Guds religion och den gudomliga läran först skulle försvinna och lämna kvar en kropp utan själ. ”Deras döda kroppar” syftar på Guds religion som kvarstod som en död och själlös kropp.

”Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav.”[75] Upp 11:9

Som redan har förklarat, betyder, enligt i terminologin i de heliga böckerna, tre och en halv dag, tre och ett halvt år och tre och ett halvt år är 42 månader och 42 månader är 1260 dagar. Men enligt den uttryckliga texten i Bibeln, motsvarar en dag ett år, vilket innebär det att under 1260 år,[76] som är varaktigheten för Koranens religionsordning, skulle nationerna, stammarna och folken betrakta sina kroppar – Guds religion – det betyder, de skulle hålla Guds religion inför sina ögon men skulle inte leva i enlighet med den. Men de skulle ändå inte tillåta att dessa kroppar – Guds religion – att läggas till vila i graven. Det vill säga, skulle de hålla fast vid den yttre formen och inte låta den helt upphöra att vara mitt ibland dem eller tillåta att kroppen blir helt förstörd och förintad. Snarare skulle de överge dess realitet medan de skulle till det yttre bevara dess namn och hågkomst.

Det som här avses med de ”olika folken och stammarna” och nationerna som var samlade under skuggan av Koranen. Det är de som inte tillåter att Saken och Guds religion blir helt förstörd och förintad, även till det yttre. Således utövades några former av bön bland dem, men grunden för Guds religion, som är utmärkt karaktär och rättrådig vandel och kunskapen om de gudomliga mysterierna hade försvunnit, ljuset från de mänskliga dygderna som utgår från kärleken och kunskapen om Gud, var släckt och förtryckets och tyranniets, sinnliga begärens och sataniska egenskapernas mörker var rådande och kroppen av Guds religion, likt ett lik, utsattes för offentligheten.

Under 1260 dagar, varje dag räknas som ett år – det vill säga, varaktigheten för den Muḥammads religionsordning – allt som dessa två personer hade etablerat som grunden för Guds religion förverkades av deras anhängare. I en sådan utsträckning var spåren mänskliga dygder – som är Guds gåvor och som utgjorde andan i denna religion – var raderade att sanning, rättvisa, kärlek, harmoni, renhet, helighet, avskildhet och alla himmelska egenskaperna hade försvunnit mitt ibland dem och vad som återstod av religionen var bara bön och fasta. Detta tillstånd varade i 1260 år, vilket motsvarar varaktigheten av Koranens[77] religionsordning. Det var som om dessa två personer hade dött och deras kroppar lämnats kvar utan en själ.

”Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden.”[78] Upp 11:10

Med ”jordens invånare” avses andra folk och nationer, de i Europa och länderna i bortre Asien, som ser att karaktären av islam helt hade förändrats, att Guds religion hade övergivits, att dygd, anständighet och heder hade försvunnit och att karaktären hade blivit undergrävd, gladde sig över att muslimerna moral hade blivit fördärvad och därför stod de att bli besegrade av andra nationer. Och detta verkligen skett på ett mycket iögonfallande sätt. Bevittna hur detta folk som en gång utövade den högsta makten har blivit förödmjukade och underkuvade!

De andra nationerna ”skickar gåvor till varandra”, vilket innebär att de skulle hjälpa varandra, för ”dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden”, det vill säga, de besegrade och underkuvade de andra folken och nationerna på jorden.

”Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem och de stod upp och de som såg dem blev skräckslagna.”[79] Upp 11:11

Tre och en halv dag är som vi förklarat tidigare 1260 år. Dessa två personer vilkas kroppar låg själlösa, det är läran och religionen som Muḥammad hade etablerade och som ‘Alí hade främjat, deras realiteter hade försvunnit och av vilka endast en tom form återstod, blev åter förlänade ande. Det är, andligheten i Guds religion, som hade blivit materiell och de dygder som hade blivit laster, Guds kärlek som hade förändrats till hat, ljuset som hade blivit mörker, de gudomliga egenskaper som hade blivit sataniska attribut, den rättvisa som blivit tyranni, den nåd som hade blivit illvilja, uppriktigheten som hade blivit hyckleri, den vägledning som hade blivit villfarelse och den renhet som hade blivit sinnlighet – alla dessa gudomliga läror, himmelska dygder och fullkomliga och andliga gåvor – blev efter tre och en halv dag (som enligt terminologin i de heliga böckerna är 1260 år), förnyade genom ankomsten av Bábs och Quddús [80] trohet.

Sålunda fläktade de heliga brisarna, sanningens ljus bröt fram, den livgivande vårtiden anlände och vägledningens morgon grydde. Dessa två döda kroppar blev åter levandegjorda och dessa två betydande personligheter – den ena grundaren och den andra främjaren – steg upp och var som två ljusstakar för de upplyste hela världen med sanningens ljus.

”Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: Kom hit upp! Och de steg upp till himlen i ett moln och deras fiender såg dem.”[81] Upp 11:12

Vilket innebär att de från den osynliga himlen hörde de Guds röst och som sade; Du har åstadkommit allt som begärdes när det gäller att utbilda människor och förmedla det glada budskapet av det som skall komma. Du har förmedlat Mitt budskap till folken och höjt sanningens kallelse och uppfyllt alla dina skyldigheter. Nu, såsom Jesus, måste du lägga ner ditt liv på vägen för din älskade och lida martyrdöden. Och så inställde sig både realitetens Sol och väglednings måne,[82] liksom Jesus under det högsta offrets horisont och steg upp till den himmelska sfären.

”Och deras fiender såg dem”, det vill säga, många av deras fiender insåg efter deras martyrdöd deras sublima ställning och deras dygders upphöjdhet och vittnade om deras storhet och fulländning.

”I samma stund blev det en stor jordbävning och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud.”[83] Upp 11:13

Denna jordbävning inträffade i Shíráz efter Bábs martyrskap. Staden störtades ner ett kaos och många människor blev dödade. Stor oro följde, dessutom från sjukdomar, kolera, knapphet, hungersnöd, svält och andra lidanden – en oro vars like aldrig tidigare skådats.

”De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud.” När jordbävningen ägde rum i Fárs,[84] grät och klagade alla överlevande dag och natt och var upptagna med att prisa och bönfalla Gud. Så stor var deras rädsla och oro att på natten kunde de varken finna någon vila eller lugn.

”Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.”[85] Upp 11:14

Det första veropet var ankomsten av Guds apostel, Muḥammad sonen till ‘Abdu'lláh, – frid vare med honom! Det andra veropet var Báb – ära och beröm tillkomme Honom! Det tredje veropet är den stora dagen för ankomsten av härskarornas Herre och uppenbarelsen av den utlovade Skönheten. Förklaringen till denna fråga finns i trettionde kapitlet i Hesekiel, där det säges,

”Herrens ord kom till mig. Han sade: Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, Herren: Jämra er: Ve oss, vilken dag! Ty dagen är nära, Herrens dag är nära, en mulen dag, då hednafolkens stund är inne.”[86] Hes 30:1-3

Därför är uppenbart att dagen Ve är Herrens dag, för på den dagen, ve de likgiltiga, ve de syndiga och de okunniga. Det är därför som det är sagt, ”Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.” Det tredje veropet är dagen för manifestation av Bahá'u'lláh, Guds dag och den är nära dagen för Bábs framträdande.

”Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde och Han skall vara konung i evigheternas evigheter.”[87] Upp 11:15

Denna ängel syftar på mänskliga själar som har begåvats med himmelska egenskaper och är förlänade med en änglalik natur och läggning. Röster kommer att höjas och den gudomliga Manifestationens framträdande kommer att proklameras och basuneras ut. Det kommer att tillkännages att denna dag är dagen för ankomsten av härskarornas Herre och denna religionsordning är den gudomliga försynens barmhärtiga religionsordning. Det har utlovats och noterats i alla de heliga böcker och skrifter att på Guds dag kommer Hans gudomliga och andliga överhöghet bli etablerad, världen förnyas, en ny anda inandas i skapelsens kropp, den gudomliga vårtiden inledes, från nådens moln faller regn, sanningens sol lyser och livgivande brisar fläktar. Mänsklighetens värld blir klädd i en ny mantel, jordens yta blir även som det högsta paradiset, mänskligheten blir utbildad; krig, split, strider och stridigheter försvinner; sanningsenlighet, rättrådighet, fred och gudsfruktan blir rådande; kärlek, harmoni och enande omfattar hela världen och Gud regerar för evigt – det vill säga, en andlig och evig överhöghet blir etablerad. Sådan är Guds dag. För alla dagar som har kommit och gått var Abrahams, Moses, Jesus, eller de andra profeternas dagar men denna dag är Guds dag eftersom då lyser sanningens Sol med sin största intensitet och lyster.

”Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt och trätt fram som konung.”[88] Upp 11:16-17

I varje religionsordning har det funnits tolv utvalda. På Jacobs tid var det tolv bröder, under Moses tid fanns det tolv huvudmän eller ledare för stammarna, under Jesus tid fanns det tolv apostlar och under Muḥammads tid fanns det tolv Imámer. Men i denna härliga uppenbarelse finns det tjugofyra sådana själar,[89] dubbelt så många som i de andra, för dess storhet kräver det. Dessa heliga själar är i Guds närvaro och sitter på sina troner, vilket innebär att de regerar i evighet.

Dessa tjugofyra underbara själar, även om de är etablerade på den eviga överhöghetens tron, böjer ändå sig i tillbedjan och är ödmjuka och undergivna inför Guds allomfattande manifestation och de säger, ”Vi tackar dig, Herre allsmäktige Gud, du som är, var och ska komma, för att du har tagit makten i besittning, din stora makt, och trätt fram som konung.” Det vill säga, Du skall förkunna alla Dina läror, samla alla folk på jorden under Din skugga och föra alla människor tillsammans under ett enda tabernakel. Och även om överhögheten alltid har tillhört Gud och Han har alltid varit och kommer för alltid förbli den högste Härskaren, hänvisar det i detta fall till överhögheten av Manifestation av Hans eget jag,[90] som kommer att utfärda sådana lagar och läror som är själva anden i mänsklighetens värld och orsaken till evigt liv. Den allomfattande Manifestationen kommer att underkuva världen genom en andlig kraft, inte genom krig och stridigheter. Han kommer ordna världen med fred och harmoni, inte med svärd och spjut, Han kommer att upprätta denna gudomliga överhöghet genom äkta kärlek, inte genom militär makt. Han kommer att främja dessa gudomliga läror med vänlighet och vänskap, inte med våld och vapen. Även om dessa nationer och folk, med tanke på skillnaderna i deras villkor och deras seders och karaktärers olikhet, är som vargen och lammet, leoparden och killingen, dibarnet och ormen, kommer Han så utbilda dem att de kommer omfamna, umgås med och anförtro varandra. Antipati mellan raser, religiös fientlighet och nationell rivalitet kommer att vara helt utplånade, och alla kommer uppnå fullkomlig gemenskap och fullständig harmoni i skuggan av det välsignade trädet.

”Folken vredgades och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden.”[91] Upp 11:18

”Folken vredgades”, för Dina läror stod i strid de andra nationernas själviska önskningar, ”och din vredes dag har kommit”, vilket innebär att alla lidit svår förlust för att de inte följde Dina råd, förmaningar och lärdomar, de berövades den eviga nåden och var beslöjade från ljuset av sanningens Sol.

”Tiden när de döda när de döda skall dömas”, innebär att tiden nu har kommit när de döda – det vill säga, de som berövats Guds kärleks ande och som har förlorat det heliga eviga livet – skall dömas med rättfärdighet vilket innebär att var och en kommer upphöjas efter sin värdighet och förmåga, och att sanningen blir helt röjd om vilken grad av degradering de innehar i tillvarons värld och hur de i realiteten ska bli räknade bland de döda.

”Du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora”, det vill säga, att Du skall välja ut de rättfärdiga för Din gränslösa nåd, få dem att lysa även som himmelska stjärnor över den forntida härlighetens horisont och hjälpa dem att framvisa en sådan vandel och karaktär för att upplysa den mänskliga världen och bli verktyg för vägledning och källan till evigt liv i det gudomliga Konungariket.

”Du skall fördärva dem som fördärvar jorden”, det vill säga, Du skall helt beröva de likgiltiga, för blinda blir blindhet synligt och seende blir för dem som ser uppenbart, okunnighet och villfarelsens företrädares dåraktighet kommer erkännas och de rätt vägleddas kunskap och visdom bli uppenbar och sålunda kommer de som fördärvar bli de fördärvade.

”Och Guds tempel i himlen öppnades och hans förbundsark blev synlig i hans tempel och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.”[92] Upp 11:19

”Och Guds tempel i himlen öppnades”, innebär att det gudomliga Jerusalem är upprättat och att det Allra heligaste har blivit uppenbart. Bland folket med sann kunskap hänvisar ”det Allra heligaste” till kärnan i Guds religion och Hans sanna läror som har förblivit oförändrade under alla profetiska religionsordningar, som förklarades tidigare, medan Jerusalem omfattar realiteten i Guds religion, vilket är det Allra heligaste, liksom alla lagar, ömsesidiga relationer, riter och materiella förordningar som utgör staden. Det är därför det kallas för det himmelska Jerusalem. I korthet, under loppet av religionsordningen för Sanningens Sol, kommer Guds ljus bryta fram med den yttersta prakten och sålunda bli kärnan i de gudomliga lärorna att förverkligade i tillvarons värld, okunnighetens och dåraktighetens mörker skingras, världen blir en annan värld, andlig upplysning omfattas av alla och därmed kommer det Allra heligaste att framträda.

”Och Guds tempel i himlen öppnades”, detta innebär också att genom utbredning av dessa gudomliga läror, avslöjandet av dessa himmelska mysterier och sanningens Sol gryning, kommer portalerna för framsteg och utveckling att slås upp på alla sidor och tecken på himmelska välsignelser och gåvor uppenbaras.

”Hans förbundsark blev synlig i hans tempel”, det innebär att boken om Hans förbund blir utgiven i Hans Jerusalem, testaments skrift[93] blir upprättad och innebörden av förbundet och testamentet blir uppenbar. Guds kallelse genljuder från öst och väst och jorden blir fylld av Guds saks berömmelse. De som kränker förbundet blir undergivna och förödmjukade och de trogna uppnår ära och anseende, för de håller fast vid förbundets bok och är fasta och orubbliga på testamentets väg.

”Det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel”, vilket innebär att efter utgivning av förbundets bok kommer en stor storm, den gudomliga ilskans och vredens blixtar ljungar, kränkningen av förbundet får åskan att bryta lös, tvivlens skalv skakar jorden, plågornas hagel regnar över de som kränker förbundet och de som hävdar sin tro utsätts för prövningar och sättas på prov.

---

[64] Uppenbarelseboken 11:1.

[65] Uppenbarelseboken 11:2.

[66] Uppenbarelseboken 11:3.

[67] Koranen 17:105 – Vi har uppenbarat denna Koran med sanningen och med sanningen har den stigit ned – och dig Muhammad har Vi sänt enbart som förkunnare av ett glatt budskap om hopp för människorna och som varnare

[68] Uppenbarelseboken 11:4.

[69] Uppenbarelseboken 11:5.

[70] Uppenbarelseboken 11:6.

[71] Josua var enligt gamla Testamentet Moses följeslagare och senare israeliternas ledare. Han tog över ledarerollen efter Moses under flykten från Egypten och ledde sitt folk till det utlovade landet.

[72] Uppenbarelseboken 11:7.

[73] Från den umayyadiska klanen utvecklades efter den fjärde kalifen Alis död den umayyadiska dynastin, som styrde det islamiska riket på 600–750-talen e.Kr.

[74] Uppenbarelseboken 11:8.

[75] Uppenbarelseboken 11:9.

[76] jfr. även Nr. 13:12-13, Nr. 11:5-6.

[77] Ordagrant Furqán, ett annat namn för Koranen som betyder skillnaden.

[78] Uppenbarelseboken 11:10.

[79] Uppenbarelseboken 11:11.

[80] Ḥájí Mullá Muḥammad-Alíy-i-Barfúrúshí, en av Bábs främsta lärjungarna och en av de aderton levandets bokstäver.

[81] Uppenbarelseboken 11:11.

[82] Báb och Quddús.

[83] Uppenbarelseboken 11:13.

[84] Den provins i Persien där staden Shíráz är belägen.

[85] Uppenbarelseboken 11:14.

[86] Hesekiel 30:1-3.

[87] Uppenbarelseboken 11:15.

[88] Uppenbarelseboken 11:16-17.

[89] Angående de ”de tjugofyra äldste”; Mästaren har i en Skrift uppgett att de är Báb, de 18 levandets bokstäver och fem andra som ska bli kända i framtiden, (Från ett brev av Shoghi Effendi, daterat 22 juli 1943). ‘Abdu’l-Bahá har i en skrift identifierat en av de fem återstående som Ḥájí Mírzá Muḥammad-Taqí Afnán, Vakílu’d-Dawlih.

[90] d.v.s. Hans mest fullständiga manifestation.

[91] Uppenbarelseboken 11:18.

[92] Uppenbarelseboken 11:19.

[93] En skrift av Bahá'u'lláh, där han uttryckligen pekar ut ‘Abdu'l-Bahá som den som alla måste vända sig till efter hans död.