Idag, vid det här bordet, låt oss tala lite om bevis. Om du hade kommit till denna välsignade plats under manifestationen av det uppenbara Ljusets[34] dagar, trätt in i förgården av Hans närvaro och skådat Hans lysande anlete, skulle du ha erkänt att Hans läror och fullkomlighet inte var i behov av ytterligare bevis. Hur otaliga är inte de själar som när de nådde Hans närvaro blev övertygade troende, utan några andra bevis. Även de som var genomsyrade av det djupaste hat och förnekelse skulle när de träffade honom, vittna om Hans storhet och säga; ”Detta är en fantastisk man, men hur olyckligt är det inte att han gör ett sådant anspråk! När för övrigt allt som han säger är acceptabelt.”

Nu när verklighetens ljus har sinat och alla är i behov av bevis har vi varit upptagna av att ge rationella bevis. Låt oss nämna ännu ett annat och enbart detta skulle vara tillräckligt för alla rättänkande själar: Det är att det lysande Väsendet lade fram Sin sak inifrån det ”allra största fängelset”,[35] varifrån Hans ljus bröt fram, Hans berömmelse omslöt världen och Hans ords härlighet nådde öst och väst. Fram till denna dag har något sådant aldrig inträffat, om saken skulle bedömas rättvis. Men det finns själar som även om de skulle få höra alla bevis i världen fortfarande inte skulle döma rättvist! Regeringar och folk med all sin makt misslyckats med att stå emot Honom, medan Han, ensam och på egen hand, förorättad och fängslad, uppnådde vad än Han hade föresats sig.

Jag ska inte nämna Bahá'u'lláhs mirakel för en åhörare kan hävda att det är bara traditioner som kan vara sanna eller falska. Som är fallet med berättelserna om Jesus mirakel i evangeliet som har kommit till oss genom apostlarna och inte från någon annan iakttagare och de är förnekade av judarna. Skulle jag ändå nämna Bahá'u'lláhs övernaturliga bedrifter, är de otaliga och entydigt erkända i Orienten, även av vissa icke troende. Men dessa berättelser är inte avgörande bevis och vittnesmål för alla, en åhörare kan invända att denna förklaring inte har sakligt grund, för det är känt att även andra trosriktningar har berättelser om deras ledares mirakel. Till exempel, Hinduerna berättar om Brahmans mirakel. Hur kan vi veta att de är sanna eller falska? För om de är rykten, så är också dessa det, om de är allmänt intygade, så är det också sant för dessa. Dessa berättelser är således inte tillfredsställande bevis. Naturligtvis kan ett mirakel utgöra bevis för ögonvittnen men även då kan man inte vara säker på att det man såg var ett sant mirakel eller bara en trolldom. I själva verket har utomordentliga bedrifter också tillskrivits vissa magiker.

I korthet är vår mening att många underbara saker utfördes av Bahá'u'lláh men vi berättar inte om dem för enbart de utgör inte bevis och vittnesmål för hela mänskligheten och de är inte ens avgörande bevis för dem som bevittnade dem för de kan tillskriva dem till magi.

Dessutom har de flesta mirakel som tillskrivs profeterna även en inre betydelse. Till exempel står det skrivet i evangeliet att vid Jesus martyrskap, ”det rådde mörker”,[36] ”och då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.”[37] Om dessa händelser skulle ha inträffat, hade det verkligen varit anmärkningsvärt. Sådana händelser skulle otvivelaktigt ha blivit nedtecknade i den tidens krönikor och skulle ha gripit människors hjärtan med bestörtning. Åtminstone skulle soldaterna ha tagit ner Jesus från korset eller ha flytt. Men då dessa händelser inte är beskrivna i historien är det uppenbart att de inte bör uppfattas bokstavligt utan enligt deras inre innebörd.[38] Vårt syfte är inte att förneka, utan bara säga att dessa berättelser inte utgör avgörande bevis och att de har en inre betydelse – inget annat.

Därför kommer vi idag, vid detta bord, att hänvisa till förklaringen av de traditionella bevisen som finns i de heliga böckerna. Fram till nu, är allt som vi har talat om varit rationella bevis.

Eftersom ställningen för att söka sanning och kunskap om det verkliga – är den ställning; däri den svårt törstige som längtar efter livets vatten och fisken som kämpar för att nå havet, däri den sjukliga själen söker den sanne läkaren och tar del av gudomligt helande, däri den förlorade karavanen finner sanningens stig och ett mållöst och irrande skepp når frälsnings strand – därför måste sökaren vara försedd med vissa egenskaper. Först av allt, måste han vara rättsinnig och frigjord från allt utom Gud. Hans hjärta måste vara helt vänt mot den högsta horisonten, han måste vara fri från träldomens själviska och gagnlösa begär för dessa utgör hinder på vägen. Dessutom måste han kunna uthärda alla vedermöda, förkroppsliga yttersta renhet och helighet, avsäga sig kärlek eller hat för alla folk i världen, så att inte hans kärlek till en sak hindrar honom från att undersöka en annan eller hans hat för något hindra honom från att urskilja dess sanning. Detta är ställningen för sökande och sökaren måste vara förlänad dessa egenskaper och förmågor – det vill säga, inte fören han uppnår denna ställning kommer det att vara omöjligt för honom att nå kunskap om sanningens Sol.[39]

Låt oss återvända till vårt tema. Alla världens folk väntar två manifestationer som måste vara samtida. Det är vad alla har blivit lovade. I Moseböckerna, är judarna lovade Herren Sebaot och Messias. I evangeliet är Jesus och Elia återkomst förutsagd. I Muḥammads religionen finns löfte om Mihdí och Messias. Det samma gäller för zoroastrier och andra, men om vi relaterade dessa frågor i detalj, det skulle ta för lång tid. Vår mening är att alla har blivit utlovade ankomsten av två på varandra följande manifestationer. Det har profeterats att genom dessa två manifestationer, blir jorden en annan jord, all existens förnyas och den tillfälliga världen blir klädd i en mantel med nytt liv, rättvisa och rättfärdighet omfattar hela världen, hat och fiendskap försvinner, orsaken till uppdelningen av folk, raser och nationer utplånas och det som tillförsäkrar enhet, harmoni och endräkt befrämjas. De likgiltiga uppstår ur sömn, blinda blir seende, döva hörande, de stumma talande, de sjuka blir helade, de döda blir levandegjorda och krig ger vika för fred. Fiendskap förvandlas till kärlek, de bakomliggande orsakerna till stridigheter och missämja försvinner och mänskligheten uppnår sann lycka, denna värld återspeglar det himmelska konungariket och den nedre jorden blir tronen för riket ovan. Alla nationer blir en nation, alla religioner blir en religion, hela mänskligheten blir en familj och en släkt, alla regioner på jorden blir en; ras, nationella, personliga, språkliga och politiska fördomar utplånas och släckts och alla uppnår evigt liv i skuggan av härskarornas Herre.

Nu måste ankomsten av tvilling manifestationerna bevisas genom hänvisning till heliga skrifter och från antydningar i profeternas uttalanden. För vår avsikt är att ge argument hämtade från de heliga skrifterna, eftersom rationella argument som fastställer dessa två Manifestationers sanning presenterades vid bordet för några dagar sedan.[40]

Daniels bok fastställer perioden mellan återuppbyggnaden av Jerusalem och Jesus martyrskap till 70 veckor, för det är genom Jesus martyrskap som offret blir avslutat och altaret förstört.[41] Denna profetia avser således Jesus ankomst.

Dessa 70 veckor inleds med restaurering och ombyggnad av Jerusalem om vilket fyra påbud utfärdades av tre kungar. Det första utfärdades av Cyrus[42] år 536 f.Kr., det är upptecknat i det första kapitlet i Esras bok.[43] Andra dekretet, med hänvisning till återuppbyggnaden av Jerusalem, utfärdades av Darius[44] i Persien år 519 f.Kr., det är upptecknat i det sjätte kapitlet i Esra.[45] Den tredje utfärdades av Arta Xerxes[46] i det sjunde året av hans regeringstid, det vill säga år 457 f.Kr., det är upptecknat i sjunde kapitlet i Esra.[47] Det fjärde utfärdades av Arta Xerxes år 444 f.Kr. och är upptecknat i andra kapitlet i Nehemja.[48]

Vad Daniel avser är det tredje dekretet som utfärdades år 457 f.Kr. Sjuttio veckor blir 490 fyra dagar. Varje dag är enligt texten i Bibeln ett år, för i Moseböckerna säges det: ”Herren dag är ett år.”[49] Därför är 490 dagar, 490 år. Arta Xerxes tredje dekret utfärdades 457 år före Jesus födelse och Jesus var 33 år vid tiden för Hans martyrskap och himmelsfärd. När man lägger adderar 33 och 457 blir resultatet 490 år vilket är den tid som tillkännages av Daniel för Jesus ankomst.

Men i vers 25 i kapitel 9 i Daniels bok,

”Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter.”[50]

uttrycks det på annat sätt, det vill säga, som 7 veckor och 62 veckor och som vid första anblicken skiljer sig från det första påståendet. Många har varit förbryllade när de har försökt förena dessa två uppgifter. Hur kan en vers hänvisa till 70 veckor medan i annan vers till 62 veckor och 7 veckor? Dessa två formuleringar stämmer inte överens.

I själva verket hänvisar Daniel till två tider. Den ena börjar med Arta Xerxes första dekret till Ezra om återuppbyggnaden av Jerusalem som motsvarar de 70 veckorna som tog slut i och med Jesus himmelsfärd, när Hans uppoffring och offer gärning avslutades genom Hans martyrskap. Den andra[51] börjar efter slutförandet av ombyggnaden av Jerusalem som varar under 62 veckor till Jesus himmelsfärd. Ombyggnaden av Jerusalem tog 7 veckorna som är lika med 49 år. Lägger man dessa 7 veckor till de 62 veckorna blir det 69 veckor och under en sista vecka ägde Jesus himmelsfärd rum. Detta fullbordar de sjuttio veckorna och ingen motsättning kvarstår.

När nu Jesus ankomst har bevisats genom profetiorna i Daniels bok, låt oss nu fastställa ankomsten av Báb och Bahá'u'lláh. Hittills har vi bara gett rationella argument, låt oss nu gå över till traditionella bevis.

I det åttonde kapitlet i Daniels bok, vers tretton, säges det:

”Sedan hörde jag en av de heliga tala och en annan helig frågade den som talade: Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas? ”[52]

”Tvåtusen trehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas”[53]

Sedan säges det:

”Han sade till mig: … ty synen syftar på ändens tid.”[54]

Det vill säga, hur länge ska denna motgång, ruin, förödmjukelse och förnedring uthärda? Eller, när kommer uppenbarelsens morgon gry? Sedan sade han; ”Tvåtusen trehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas” Kortsagt, saken är den att han fastslår en period på 2300 år, för i Moseböckernas text är varje dag ett år.[55] Från datumet för dekretet om Jerusalems återuppbyggnad utfärdat av Arta Xerxes[56] till tidpunkten då för Jesus födelse det är det 456 år och från Jesus födelse fram till dagen för av Bábs manifestationen är det sedan 1844 år. När man lägger till 456 år till detta tal blir det 2300 år. Det vill säga, uppfyllandet av Daniels vision ägde rum år 1844 A.D. och det är året för Bábs ankomst. Undersök texten i Daniels bok och observera hur tydligt han fastställer året för Hans ankomst! Det kan verkligen inte finnas någon tydligare profetia för en Manifestation än denna.

I Matteus, kapitel 24, vers 3, säger Jesus tydligt att vad Daniel avsåg i denna profetia var tidpunkten för ankomsten och detta är versen:

”När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ’Säg oss: När skall detta ske och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?’”[57]

Bland de ord Han yttrade som svar är följande:

”När ni då ser ’förödelsens styggelse’,[58] som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då måste de som är i Judeen fly bort till bergen.”[59]

Således hänvisade Han dem till det åttonde kapitlet i Daniels bok, vilket innebär att de som läser den ska förstå när den tiden skall komma. Betänk hur tydligt Bábs ankomst har angetts i Moseböckerna och i Evangeliet.

Låt oss nu fastställa tidpunkten för Bahá'u'lláhs ankomst utifrån Moseböckerna. Denna tidpunkt beräknas i månår från uppenbarelsen Muḥammads budskap och utvandring[60] för i Muḥammads religion används månkalendern och alla förordningar när det gäller religiösa ceremonier har uttryckts i den kalendern.

I Daniel, kapitel 12, vers 6-7, säges det:

”En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten: Hur länge dröjer det innan änden kommer med dessa märkliga ting? Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det heliga folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.”

Eftersom jag redan har förklarat innebörden av ordet ”dag” behövs ingen ytterligare förklaring men låt oss kort säga att varje dag för Fadern motsvarar ett år och varje år har tolv månader. Således blir tre och ett halvt år, fyrtiotvå månader och fyrtiotvå månader är 1260 dagar och varje dag i Bibeln är lika med ett år. Och enligt den muslimska kalendern är det faktiskt 1260 år från Muḥammads utvandring till att Báb, Bahá'u'lláhs härold, uppenbarade sitt budskap.

Senare, i vers 11-12, säges det:

”Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1290 dagar. Salig är den som håller ut och hinner fram till 1335 dagar.”

Början på denna lunariska beräkning av dagar är från dagen för kungörelsen av Muḥammads profetskap i landet Ḥijáz[61] och det var tre år efter uppenbarelsen av Hans budskap eftersom i början hölls Muḥammads profetskap hemligt och ingen kände till det, förutom Khadíjah och Ibn Nawfal,[62] tills det offentliggjordes tre år senare. Och det var år 1290 efter kungörelsen av Muḥammads mission som Bahá'u'lláh tillkännagav sin uppenbarelse.[63]

---

[34] Bahá’u’lláh.

[35] Akká.

[36] Matteus 27:45 – Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. se även Markus 15:33, Lukas 44-45.

[37] Matteus 27:51 – 51 Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, se även Lukas 44.

[38] Se även Nr.22 Jesus mirakel.

[39] jfr. Visshetens bok, Nr. 213.

[40] Se Nr 8, 9.

[41] Daniel 9:24 – Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.

[42] Kyros II (576 BC–530 BC) även kallad Cyrus, Koresh första regeringsår år 538 f.Kr. Var den förste av de stora kungarna av Persien som erövrade Babylon år 539 f.Kr. och frigav de judar som levde i fångenskap där. Emellertid förekom vid den tiden även kritik mot Kyros efter att han blev förledd av kutiterna som ville stoppa bygget av det andra templet. De anklagade judarna för att planera ett uppror varefter Kyros tillfälligt stoppade byggandet av templet. Men dekretet fanns kvar och templet stod fullbordat år 516 f.Kr. under Darios I regeringstid.

[43] Esra 1:1-2 – 1 Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: ”Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. ...”

[44] Darius I (550–486 BCE) var den tredje kungen i Persien.

[45] Esra 6:15 Huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaves sjätte regeringsår.

[46] Arta Xerxes I (465–424 BCE) var den femte kungen i Persien

[47] Esra 7:7 – Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna begav sig upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår (år 458 f. Kr.).

[48] Nehemja 2:1 – Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår…; 2:5 – …sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen. jfr. not 12.

[49] Hesekiel 4:6 – När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år., se även 4:e Mosebok 14:34.

[50] Daniel 9:25 – Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter.

[51] Daniel 9:26 – Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig.

[52] Daniel 8:12 – Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara prisgiven för överträdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.

[53] Daniel 8:13-14 – Sedan hörde jag en av de heliga tala och en annan helig frågade den som talade: ”Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?” Då svarade han mig: ”Tvåtusen trehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas”.

[54] Daniel 8:17 – Då kom han nära platsen där jag stod, men jag blev förskräckt när han kom och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: ”Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid”.

[55] 4:e Mosebok 14:34 – Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag – bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er., se även Hesekiel 4:6.

[56] Arta Sastas densamme som Arta Xerxes, kung år 465-424 f. Kr.

[57] Matteus 24:3 – När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”

[58] Förödelsens styggelse Se Dan 9:27, 11:31, 12:11 och not till Joh 10:22

[59] Matteus 24:15

[60] Migration av Muhammed och hans anhängare till staden av Medina skedde år 622 CE.

[61] Hijáz är en region i västra delen av dagens Saudiarabien som är mest känd för de heliga städerna Mecka och Medina. Som platsen för islams heliga platser har Hijáz betydelse i den arabiska och islamiska historiska och politiska landskap. Regionen kallas ”Barriären” som avskiljer landet Najd i öst från landet Ti Hamah i väst.

[62] Varaqat-Ibn-Nawfal, Khadíjah’s kusin. Khadíjah var Muḥammad förta hustru.

[63] 1290 år efter kungörelsen av Muḥammad mission (613 A.D.) är år 1280 A.H. eller 1863–64 A.D. Det var under denna tid (april 1863) som Bahá'u'lláh, lämnade Baghdád för Konstantinopel, som förklarade för dem som var närvarande att han var en Manifestationen som Báb hade utlovat. Det är denna tilldragelse som bahá’íerna firar vid Riḍvan högtiden, det är namnet på trädgården vid infarten till staden, där Bahá'u'lláh befann sig under tolv dagar och där han gjorde Sitt tillkännagivande.