Naturen är det tillstånd eller realitet som till det yttre är källan liv och död eller med andra ord alla tings sammansättning och nedbrytning.

Naturen lyder under en felfri organisation, okränkbara lagar, en perfekt ordning och en fulländad utformning från vilken den aldrig avviker. I en sådan utsträckning är detta sant att skulle du blicka med insiktens och urskillningens öga, skulle du konstatera att allt – från minsta osynliga atom till de största globerna i tillvarons värld, såsom solen eller de andra stora stjärnorna och lysande himlakroppar – är helt fullkomligt organiserat, vare sig det gäller ordning, sammansättning, yttre form eller deras rörelse och att alla omfattas av en allomfattande lag som de aldrig kan avvika från.

När man betänker själva naturen finner man att den har varken medvetenhet och vilja. Till exempel är eldens natur att brinna, den brinner utan medvetande och vilja. Vattnets natur är att flyta, det flödar utan medvetande och vilja. Solen natur är att stråla, den lyser utan medvetande och vilja Ångans natur är att stiga, den stiger utan medvetande och vilja. Det är därför uppenbart att alla skapade tings naturliga rörelser är tvungna och att ingenting rör av sin egen vilja förutom djuren och i synnerhet människan.

Människan kan stå emot och motsätta naturen eftersom hon upptäcker tingens natur och på grund av dessa upptäckter har hon makt över själva naturen. I själva verket utgår alla hantverk som människan har utformat från denna upptäckt. Till exempel har hon uppfunnit telegrafen som förbinder öst och väst. Det är därför uppenbart att människan råder över naturen.

Nu, kan en sådan organisation, ordning och lagar som du observerar i tillvaron hänföras till enbart naturens inverkan, trots att naturen själv har varken medvetenhet eller förståelse? Det är därför uppenbart att denna natur, som varken har medvetenhet eller förståelse, är i den allsmäktige Herrens grepp, som är Härskaren över naturen värld och som får den att manifestera vadhelst han önskar.

En del säger att den mänskliga existensen är bland de ting som har framträtt i skapelsens värld och det beroende på naturens tvingande nödvändighet. Är detta sant då skulle människan vara grenen och naturen roten. Men är det möjligt att det skulle kunna finnas en vilja, ett medvetande och vissa fullkomligheter i grenen som är frånvarande i roten?

Därför är det tydligt att naturen till sitt väsen befinner sig i Guds makts grepp och det är den Evige och Allsmäktige som betvingar naturen idealiska lagar och organiserade principer och som härskar över den. [1]

---

[1]Guds koncept, se även, Nr. 37, ”Förhållandet mellan Gud och Hans manifestationer.” och Nr. 59, ”Människans förståelse av Gud.”