Ograndskad översättning ~ februari 2023

i baháʼí skrifterna:

Sabierna nämns också i baháʼí-trons litteratur. Dessa referenser är i allmänhet korta och beskriver två grupper av sabier: de ”som dyrkar avgudar i stjärnornas namn och som trodde att deras religion härstammade från Seth och Idris” (Harranian sabier), och andra ”som trodde på Sakarias son (Johannes Döparen) och inte accepterade Marias sons (Jesus Kristus) ankomst” (mandéer). ‘Abdu'l-Bahá beskriver kortfattat Seth som en av ”Adams söner”. Bahá'u'lláh identifierar i en skrift Idris med Hermes Trismegistus. Han nämner dock inte specifikt Idris som sabiernas profet. Denna religiösa grupp, som ibland kallas sabéer, har nämnts i bahá'í-tron bland de många tidiga religionerna i de tidigare religionsordningar. I baha'i-skriften Secrets of Divine Civilization av ‘Abdu'l-Bahá tillskrivs sabéerna att de möjligen är källan till att ha bidragit med vissa grunder till logikens vetenskap.

---

Idris: är en islamisk profet. Enligt islam levde Idris under en period av torka, som Gud hade nedsänt för att straffa människorna i världen eftersom de hade glömt honom. Idris lyckades få ett slut på torkan och få regnet att komma tillbaka till världen genom att be till Gud om frälsning och ett slut på plågorna. Idris ses inom islam även som den som introducerade skrivkonsten, astronomi och matematik. Idris nämns på följande ställen i Koranen: Sura Maryam 56-57 och Sura al-Anbiyá 85-86. Hans namn nämns även i diverse hadither. (Wikipedia)

”Under Adams livscykel var det lagligt och lämpligt för en man att gifta sig med sin egen syster, på samma sätt som Abel, Kain och Set, Adams söner, gifte sig med sina systrar. Men i Moseböckernas lag, som uppenbarades av Moses, förbjöds dessa äktenskap och deras sedvänja och sanktion upphävdes.”(Promulgation of the Universal Peace)

Du är i sanning den Vetande, den Vise, den Mäktige, den Barmhärtige. Det var denna visdoms man som blev informerad om skapelsens mysterier och som urskiljde de subtiliteter som ligger inbäddade i de hermetiska skrifterna..(Tablets of Bahá’u’lláh Revealed After the Kitáb-i-Aqdas, p.148)

Not 3; Hermes": I en av sina skrifter skrev Bahá'u'lláh: "Den första personen som ägnade sig åt filosofi var Ídrís. Så kallades han. Vissa kallade honom också Hermes. På varje språk har han ett särskilt namn. Det är han som inom varje gren av filosofin har lagt fram grundliga och övertygande påståenden. Efter honom hämtade Bálinus sina kunskaper och vetenskaper från de Hermetiska skrifterna, och de flesta filosofer som följde honom gjorde sina filosofiska och vetenskapliga upptäckter utifrån hans ord och uttalanden...". I Koranen, Súrá 19, verserna 57 och 58, står det skrivet: Han var en sanningens man, en profet, och vi upphöjde honom till en plats i höjden. (Tablets of Bahá’u’lláh Revealed After the Kitáb-i-Aqdas, s.152)

De hermetiska skrifterna: som heter Corpus Hermeticum på latin, är som sagt en samling skrifter som härstammar från Egypten. Skrifterna är av religionsfilosofisk art och har fått namnet Corpus Hermeticum av den som beskrivs ha haft uppenbarelse genom dem – nämligen Hermes Trismegistos, vilket i sin tur betyder den Trefalt Störste Hermes. Skrifterna har utgetts i två volymer av A.D. Nock och A.S. Festugière.
  De hermetiska skrifterna beskrivs av vissa som en västerländsk motsvarighet till Upanishaderna. Upanishaderna är, för den som inte vet det, en samling religionsfilosofiska skrifter som beskrivs i den indiska litteraturen och som utgjorde vissa specifika val för den rättrogne hindun. Namnet Upanishaderna betyder sitta ned som lärjunge och menar att den som läser skrifterna undervisas eller invigs i stora hemligheter. Skrifterna har också haft en stor påverkan i senare tid genom att det ligger också till grund för många filosofiska och religiösa system i Indien och haft inverkan på mystiken och mer moderna filosofer.
  TIllbaka till Corpus Hermeticum. Skrifterna beskriver Gud, vilken beskrivs som det Absoluta, och kan endast nås genom att individen dyrkar och begrundar. I de hermetiska skrifterna beskriver vidare en gnostisk religionssyn. Den gnostiska religionssynen, eller gnosticism, menar att det största målet för en människa är att bli väckt av en gudomlig gnista och därigenom frälsas från den materiella världen som håller henne/honom fången. Gnistan kunde väckas eller befrias genom gnosis, vilket betyder ungefär andlig insikt. Gnosticism är ett grekiskt ord som betyder att besitta kunskap, och är faktiskt ingen religion utan är snarare en religionshistorisk fackterm. Den används alltså som ett samlingsnamn för olika idétraditioner som kommer från det judisk-kristna området omkring år 0 till år 200.
  Hermetism: Hermetism är en idétradition eller religiös-filosofisk lära som har sitt ursprung från de hermetiska skrifterna som beskrivits ovan. Idétradititionen var som störst och hade mest inflytande under renässansen men har även haft inverkan under andra tidsepoker, bland annat romantiken. Inom hermetism är det främst olika teman som beskrivs och framhävs – här kan man läsa om det besjälade universum, förbindelsen mellan himmel och jord, Gud och människan, kaos och mörker som ger upphov till liv samt vilka krafter i naturen som människan skulle kunna lära sig att behärska. Dessa tankar upphävde den tidigare stora skillnaden mellan Gud och människor och himlen och jorden, där himlen porträtterades som perfekt och jorden som föränderlig och bristfällig.
  Förutom de hermetiska skrifterna, som beskrivs som de viktigaste texterna, finns även andra texter som var viktiga inom läran eller traditionen, bland annat finns ett par texter från Nag Hammadi-biblioteket. Inom hermetismen var alkemin den centrala vetenskapliga upptäckten.
  Ibland talar man om den moderna hermetismen, som också kan kallas för hermeticism. Hermetiscism grundades av Marsilio Ficino på 1400-talet, som upptäckte skrifter som handlade om Hermes Trismegistos. Ficino ansåg då att han hittat den första kunskapen som sedan förmedlats i olika skrifter av bland andra Platon, vilket fick Ficino att tro att han kunde få veta den riktiga sanningen om världen. (hämtat från Tarotguiderna)

De mest lärda och skickliga gudarna, de mest framstående lärda, har flitigt studerat de kunskapsgrenar som har sin rot och sitt ursprung i de grekiska filosoferna, såsom Aristoteles och de andra, och de har betraktat det som en mycket värdefull prestation att från de grekiska texterna förvärva vetenskaper såsom medicin och grenar av matematiken, inklusive algebra och aritmetik. Alla de framstående präster både studerar och undervisar i logikens vetenskap, även om de anser att dess grundare var en sabéer. De flesta av dem har insisterat på att om en lärd person grundligt behärskar en mängd olika vetenskaper men inte är väl grundad i logik, kan man inte lita på hans åsikter, avdrag och slutsatser med säkerhet. (Utdrag ur Secrets of Divine Civilization by ‘Abdu’l-Bahá)

i Nationalencyklopedin:

Sabiʹer: i Koranen grupp nämnd tillsammans med judar, kristna (nasaréer) och zoroastrier (mager), vilket innebär att den räknas som ahl al-Kitab (’Bokens folk’) i den islamiska rätten och därmed hör till de accepterade religionerna. Ordets syftning i Koranen är osäker, men det användes tidigt om religiösa grupper som bibehöll förislamiska kulter. Framför allt brukas det (även i nutiden) om mandéerna, särskilt i Irak.

i Biblicalencylopedia:

Sabier (ibland förväxlade med sabéer), en mycket gammal sekt som sägs vara uppkallad efter Sabi, Enoks son, som anses ha varit grundaren av deras religion i dess ursprungliga och renaste form. Deras trosbekännelse omfattade dyrkan av en enda Gud, alltings härskare och skapare, till vilken man skulle vända sig genom en förmedlare, vars uppdrag skulle utföras av rena och osynliga andar. En beundran av himlakropparna och en överdriven uppfattning om deras inflytande över jordiska föremål ledde snart till en avgudadyrkan av de himmelska ljuskällorna, i vilka de trodde att de förmedlande intelligenserna bodde.

Till en början dyrkade sabéerna planeterna, boningarba för de förmedlande andarna mellan Gud och människan; därav uppstod snart stjärndyrkan. Sedan gjorde de bilder för att föreställa stjärnorna, i vilka de efter invigningen föreställde sig att intelligenserna sulle bo; de namngav bilderna efter planeterna, och därav uppstod avgudadyrkan och dess fördärv. De lärde att solen och månen var överordnade gudar och stjärnorna underordnade, att de ogudaktigas själar bestraffades i nio tusen år för att sedan benådas. De värderade jordbruk och boskap högt, och det var olagligt att döda de sistnämnda.

Sabianismens främsta säten var Harran och "Ur of the Chaldees". Maimonides säger att Abraham ursprungligen var en sabianare, tills han omvändes och lämnade Kaldéen. Maimonides säger också att den var mycket utbredd på Moses tid. Det är på sabianismen som Job anspelar (Job 31:26-27): "Om jag såg solen när den sken, eller månen när den gick i ljus och mitt hjärta blev hemligt stängt, eller min mun kysste min hand" - dvs. som ett tecken på hälsning. Också i olika delar i 2 Kungaboken och i Sefanja 1:5; Jeremia 19:13 nämns den avgudadyrkande dyrkan av himlens härskaror. Sabierna i senare tider vänder sig när de ber mot nordpolen, ber vid soluppgång, middag och solnedgång, avstår från många sorters grönsaker, tror på den slutgiltiga förlåtelsen av de onda efter nio tusen år av lidande, håller tre årliga fastor - en i februari på sju dagar, en i mars på trettio dagar och en i december på nio dagar, offrar många brännoffer, eller brännoffer, och dyrkar stjärnorna; De lär att medlare bor i de sju planeterna, som de kallar herrar och gudar, men den sanna Guden kallar de Herrarnas Herre; varje planet, lär de, har sin distinkta region, sitt ämbete och objekt för förmyndarskap; de tror att en samverkan upprätthålls mellan de planetariska intelligenserna och jorden, och att deras inflytande förmedlas genom talismaniska mystiska sigill, gjorda med trollformler och enligt astrologiska regler. De vallfärdar till Harran i Mesopotamien, respekterar templet i Mecka och vördar pyramiderna i Egypten, som de tror är Seths, Enoks och Sabis gravar, och de offrar där en tupp och en svart kalv och bränner rökelse.


Namnet saber ges ofta av muhammedaner och kristna i öst till en sekt i och omkring Bagdad och Bassorah, vars riktiga benämning är mendaiter, eller "Johannes lärjungar", som ibland felaktigt kallas "Johannes kristna", eftersom de i själva verket inte har några anspråk på kristendom. Namnet på deras grundare är Johannes, men det är inte helt klart att han är Johannes Döparen, vilket har antagits genom att de använder ett slags dop. Deras heliga böcker är en ritual, Johannes bok och Adams bok; den sistnämnda har publicerats och är ytterst mystisk och obskyr. Den börjar med den gnostiska läran om två eviga, av sig själv existerande, oberoende principer. Den lär att Jesus är en av de sju planeterna - nämligen Merkurius; att han döptes i Jordanien av Johannes, men att han fördärvade Johannes' läror, varför den gode geniet Anush överlämnade honom för att korsfästas. Dessa sabier ber vid den sjunde timmen och vid solnedgången, samlas på gudstjänstplatsen den första dagen i veckan, vilken dag de döper sina barn, de använder extrem smörjelse, fördömer celibat, förbjuder dyrkan av bilder, tillåter alla sorters kött, men avstår från kött som tillagats av otrogna, tecknar sina barn med ett särskilt tecken och fördömer all vördnad för planeterna.

Pastor Joseph Wolf nämner i sin dagbok att han har träffat några av dessa sabier, eller snarare mendaiter, i närheten av Bassorah, men de ville uppenbarligen tvinga honom och ge ett positivt intryck av deras läror. De visade en stor vördnad för Kristus, som Messias och Guds ord; de bekände att de krävde Kristi och Johannes medling, och att de trodde att kristna skulle bli frälsta, och att de förväntade sig det andra adventet, och de lärde att synden tvättades bort genom att döpa på nytt. Deras övriga läror, såsom att försegla sina barn, avstå från kött som tillagats av muhammedaner osv. är desamma som har citerats tidigare.

i Wikipedia:

Mandeism är en religion som uppstod i Mellanöstern och som har varit den första monoteistiska religionen i världen sedan flera tusen år. Mandaismens sista profet var Johannes Döparen som satte gnostisk prägel under tiden senantiken. Mandeismen har ungefär 100 000 utövare, främst i Sverige, Irak och södra Iran. De troende kallas mandéer, oegentligt benämnda Johanneskristna.

Mandeismens heliga skrift är Ginzā Rbā (den stora skatten) på Mandeiska. Den kallas ibland bara Ginza (helig skrift), Adamsboken eller Codex Nazareus.

Ett antal mandéer utvandrade under 1990-talet till Sverige. Orsaken är att de inte fått ett erkännande som bokens folk och därför inte fått sina giftermål godkända vilket medfört att deras barn betraktats som utomäktenskapliga. Mandéer började under 1990-talet komma som flyktingar till Sverige och kallar sig här al-mandaer. Det bor mer än 8 000 mandéer i Sverige. Mandeiska föreningar finns i bland annat Stockholm, Göteborg, Lund, Hallsberg, Eskilstuna, Västerås och Malmö. Föreningen i Stockholm ger ut tidskriften Alsada. Den första mendin (mandéernas religiösa byggnad) i Europa finns i Sandviken.

Enligt den mandéiska texten Haran Gawaita lämnade de nasoréiska mandéerna, som var Johannes Döparens lärjungar, Judéen/Palestina och flyttade till Media på 1000-talet e.Kr. Anledningen till detta var förföljelsen i Jerusalem. Emigranterna begav sig först till Haran (möjligen Harran i dagens Turkiet), eller Hauran och sedan till de mediska kullarna i Iran, innan de slutligen slog sig ner i de södra provinserna i Mesopotamien (dagens Irak). Under det parthiska styret blomstrade mandéerna under kungligt beskydd. Detta skydd varade dock inte länge då sassaniden Bahram I besteg tronen och hans överstepräst Kartir förföljde alla icke zoroastriska religioner.

in Baháʼí writings: The Sabians are also mentioned in the literature of the Baháʼí Faith. These references are generally brief, describing two groups of Sabians: those "who worship idols in the name of the stars, who believed their religion derived from Seth and Idris" (Harranian Sabians), and others "who believed in the son of Zechariah (John the Baptist) and didn't accept the advent of the son of Mary (Jesus Christ)" (Mandaeans) ‘Abdu'l-Bahá briefly describes Seth as one of the "sons of Adam". Bahá'u'lláh in a Tablet identifies Idris with Hermes Trismegistus. He does not, however, specifically name Idris as the prophet of the Sabians. Sometimes referred to as Sabeans, this religious group has been mentioned in the Baha’i Faith among the many early religions of the previous dispensations. In the Baha’i Writing, Secrets of Divine Civilization by ‘Abdu’l-Bahá’ the Sabeans are attributed with possibly being the source of contributing some foundations to the science of logic.

Idris är en islamisk profet. Enligt islam levde Idris under en period av torka, som Gud hade nedsänt för att straffa människorna i världen eftersom de hade glömt honom. Idris lyckades få ett slut på torkan och regnet att komma tillbaka till världen genom att be till Gud om frälsning och ett slut på plågorna. Idris ses inom islam även som den som introducerade skrivkonsten, astronomi och matematik.

During the cycle of Adam it was lawful and expedient for a man to marry his own sister, even as Abel, Cain and Seth, the sons of Adam, married their sisters. But in the law of the Pentateuch revealed by Moses these marriages were forbidden and their custom and sanction abrogated.

Thou art in truth the Knowing, the Wise, the Powerful, the Compassionate.’ It was this man of wisdom who became informed of the mysteries of creation and discerned the subtleties which lie enshrined in the Hermetic writings.

Not 3; Hermes: In one of His Tablets Bahá’u’lláh wrote: ‘The first person who devoted himself to philosophy was Ídrís. Thus was he named. Some called him also Hermes. In every tongue he hath a special name. He it is who hath set forth in every branch of philosophy thorough and convincing statements. After him Bálinus derived his knowledge and sciences from the Hermetic Tablets and most of the philosophers who followed him made their philosophical and scientific discoveries from his words and statements…’. In the Qur’án, Súrá 19, verses 57 and 58, is written: ‘And commemorate Ídrís in the Book; for he was a man of truth, a Prophet; And we uplifted him to a place on high.’

De hermetiska skrifterna: som heter Corpus Hermeticum på latin, är som sagt en samling skrifter som härstammar från Egypten. Skrifterna är av religionsfilosofisk art och har fått namnet Corpus Hermeticum av den som beskrivs ha haft uppenbarelse genom dem – nämligen Hermes Trismegistos, vilket i sin tur betyder den Trefalt Störste Hermes. Skrifterna har utgetts i två volymer av A.D. Nock och A.S. Festugière.
  De hermetiska skrifterna beskrivs av vissa som en västerländsk motsvarighet till Upanishaderna. Upanishaderna är, för den som inte vet det, en samling religionsfilosofiska skrifter som beskrivs i den indiska litteraturen och som utgjorde vissa specifika val för den rättrogne hindun. Namnet Upanishaderna betyder sitta ned som lärjunge och menar att den som läser skrifterna undervisas eller invigs i stora hemligheter. Skrifterna har också haft en stor påverkan i senare tid genom att det ligger också till grund för många filosofiska och religiösa system i Indien och haft inverkan på mystiken och mer moderna filosofer.
  TIllbaka till Corpus Hermeticum. Skrifterna beskriver Gud, vilken beskrivs som det Absoluta, och kan endast nås genom att individen dyrkar och begrundar. I de hermetiska skrifterna beskriver vidare en gnostisk religionssyn. Den gnostiska religionssynen, eller gnosticism, menar att det största målet för en människa är att bli väckt av en gudomlig gnista och därigenom frälsas från den materiella världen som håller henne/honom fången. Gnistan kunde väckas eller befrias genom gnosis, vilket betyder ungefär andlig insikt. Gnosticism är ett grekiskt ord som betyder att besitta kunskap, och är faktiskt ingen religion utan är snarare en religionshistorisk fackterm. Den används alltså som ett samlingsnamn för olika idétraditioner som kommer från det judisk-kristna området omkring år 0 till år 200.
  Hermetism: Hermetism är en idétradition eller religiös-filosofisk lära som har sitt ursprung från de hermetiska skrifterna som beskrivits ovan. Idétradititionen var som störst och hade mest inflytande under renässansen men har även haft inverkan under andra tidsepoker, bland annat romantiken. Inom hermetism är det främst olika teman som beskrivs och framhävs – här kan man läsa om det besjälade universum, förbindelsen mellan himmel och jord, Gud och människan, kaos och mörker som ger upphov till liv samt vilka krafter i naturen som människan skulle kunna lära sig att behärska. Dessa tankar upphävde den tidigare stora skillnaden mellan Gud och människor och himlen och jorden, där himlen porträtterades som perfekt och jorden som föränderlig och bristfällig.
  Förutom de hermetiska skrifterna, som beskrivs som de viktigaste texterna, finns även andra texter som var viktiga inom läran eller traditionen, bland annat finns ett par texter från Nag Hammadi-biblioteket. Inom hermetismen var alkemin den centrala vetenskapliga upptäckten.
  Ibland talar man om den moderna hermetismen, som också kan kallas för hermeticism. Hermetiscism grundades av Marsilio Ficino på 1400-talet, som upptäckte skrifter som handlade om Hermes Trismegistos. Ficino ansåg då att han hittat den första kunskapen som sedan förmedlats i olika skrifter av bland andra Platon, vilket fick Ficino att tro att han kunde få veta den riktiga sanningen om världen. (hämtat från Tarotguiderna)

The most learned and accomplished divines, the most distinguished scholars, have diligently studied those branches of knowledge the root and origin of which were the Greek philosophers such as Aristotle and the rest, and have regarded the acquisition from the Greek texts of sciences such as medicine, and branches of mathematics including algebra and arithmetic, as a most valuable achievement. Every one of the eminent divines both studies and teaches the science of logic, although they consider its founder to have been a Sabean. Most of them have insisted that if a scholar has thoroughly mastered a variety of sciences but is not well grounded in logic, his opinions, deductions and conclusions cannot safely be relied upon.

i National ensyklopedin

Sabiʹer: a group mentioned in the Qur'an along with Jews, Christians (Nazarenes) and Zoroastrians (Mages), which means that it is counted as ahl al-Kitab ('People of the Book') in Islamic law and thus belongs to the accepted religions. The meaning of the word in the Qur'an is uncertain, but it was used early on to refer to religious groups that maintained pre-Islamic cults. In particular, it is used (even in the present) to refer to the Mandaeans, especially in Iraq.

Sabians (sometimes confounded with Saboeans), a very ancient sect, said to be named after Sabi, son of Enoch, reputed to have been the founder of their religion in its original and purest form. Their creed comprehended the worship of one God, the Governor and Creator of all things, who was to be addressed through a mediator, which office was to be performed by pure and invisible spirits. An admiration of the heavenly bodies, and an undue idea of their influence over earthly objects, soon produced an idolatrous worship of the heavenly luminaries, in which they conceived that the mediative intelligences resided.

At first the Sabians worshipped towards the planets, as the residences of the mediating spirits between God and man; hence soon arose star worship. Then they made images to represent the stars, in which, after consecration, they imagined the intelligences came to reside; they named the images after the planets, and hence arose idolatry and its corruptions. They taught that the sun and moon were superior deities and the stars inferior ones; that the souls of the wicked were punished for nine thousand years, and then pardoned. They highly valued agriculture and cattle, and it was unlawful to kill the latter.

The principal seats of Sabianism were Harran and "Ur of the Chaldees." Maimonides says that Abraham was originally a Sabian, till he was converted and left Chaldaea. Maimonides also says that it was very prevalent in the time of Moses. It is to Sabianism that Job alludes (Job 31:26-27), "If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness; and my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand" — i.e. in token of salutation. Also in different parts of the second book of Kings, and in Zep 1:5; Jer 19:13, the idolatrous worship of the host of heaven is mentioned. The Sabians of later times, when praying, turn towards the north pole; pray at sunrise, noon, and sunset; abstain from many kinds of vegetables; believe in the ultimate pardon of the wicked, after nine thousand years of suffering; keep three yearly fasts — one in February of seven days, one in March of thirty days, and one in December of nine days; offer many burned offerings, or holocausts; adore the stars; teach that mediators live in the seven planets, whom they call lords and gods, but the true God they call Lord of lords; each planet, they teach, has his distinct region, office, and objects of guardianship; they believe that an intercourse is kept up between the planetary intelligences and the earth, and that their influence is conveyed by talismanic mystic seals, made with spells and according to astrological rules. They go on pilgrimage to Harran, in Mesopotamia, respect the temple at Mecca, and venerate the pyramids in Egypt, which they believe to be the sepulchres of Seth, Enoch, and Sabi; and they offer there a cock and black calf, and burn incense.

The name of Sabians is often given by the Mohammedans and Eastern Christians to a sect in and about Bagdad and Bassorah, whose proper appellation is Mendaites, or "Disciples of John," sometimes improperly called "Christians of St. John," as they have in reality no pretensions to Christianity. The name of their founder is John, but it is not quite clear that he is John the Baptist, as has been supposed by their using a kind of baptism. Their sacred books are a ritual, the book of John, and the book of Adam; the latter has been published, and is extremely mystical and obscure. It sets out with the Gnostic tenet of two eternal, self-existent; independent principles. It teaches that Jesus is one of the seven planets — viz. Mercury; that he was baptized in Jordan by John, but corrupted the doctrines of John, wherefore the good genius Anush delivered him up to be crucified. These Sabians pray at the seventh hour and at sunset; assemble at the place of worship on the first day of the week, on which day they baptize their children; they use extreme unction, decry celibacy, forbid the worship of images, permit all kinds of meat, but abstain from meat dressed by infidels; sign their children with a particular sign, and contemn all reverence for the planets.

The Rev. Joseph Wolf mentions in his Journal having met with some of these Sabians, or rather Mendaites, about Bassorah; but they evidently wished to impose on him and give a favorable impression of their doctrines. They affected a great reverence for Christ, as the Messiah, and the Word of God; they professed to require the mediation of Christ and John, and to believe that Christians would be saved, and to expect the second advent, and taught that sin was washed away by rebaptizing. Their remaining tenets, such as sealing their children, abstaining from meats cooked by Mohammedans, etc., are the same as have been before quoted.

i Wikipedia

Mandeism is a religion that originated in the Middle East and has been the first monotheistic religion in the world for several thousand years. The last prophet of Mandaism was John the Baptist, who put the Gnostic stamp on it during the Late Antique period. Mandeism has about 100 000 practitioners, mainly in Sweden, Iraq and southern Iran. The believers are called Mandeans, inappropriately named Johnnes Christians.

The sacred scripture of Mandeism is Ginzā Rbā (the great treasure) in Mandean. It is sometimes referred to simply as Ginza (sacred scripture), the Book of Adam or Codex Nazareus.

A number of Mandaeans emigrated to Sweden in the 1990s. The reason is that they were not recognised as the people of the Book and therefore did not have their marriages approved, with the result that their children were considered illegitimate. Mandaeans started coming to Sweden as refugees in the 1990s and call themselves al-Mandaeans here. There are more than 8,000 Mande living in Sweden. There are Mande associations in Stockholm, Gothenburg, Lund, Hallsberg, Eskilstuna, Västerås, Malmö and other cities. The association in Stockholm publishes the magazine Alsada. The first mendin (Mande religious building) in Europe is in Sandviken.

According to the Mandaean text the Haran Gawaita, the Nasoraean Mandaeans, who were disciples of John the Baptist, left Judea/Palestine and migrated to Media in the 1st century CE. The reason given for this was their persecution in Jerusalem. The emigrants went first to Haran (possibly Harran in modern-day Turkey), or Hauran and then the Median hills in Iran, before finally settling in the southern provinces of Mesopotamia (modern day Iraq). During Parthian rule, Mandaeans flourished under royal protection. This protection, however, did not last with the Sassanid Bahram I ascending to the throne and his high priest Kartir persecuting all non-Zoroastrian religions.