Munírih Khánum

Familjens bakgrund ⭡

Munírih Khánum (1847 - 28 april 1938) var hustru till ‘Abdu'l-Bahá, en framstående person inom bahá'í-religionen. Hon kallades den heliga modern. Hennes memoarer, som först publicerades 1924, betraktas som en av de första publicerade memoarerna av en persisk kvinna under 1900-talet.

Barndom och tidiga år ⭡

Munírih Khánum föddes som Fáṭimih Nahrí, det äldsta barnet till Muḥammad ʻAlí Nahrí och hans hustru, Zahrá från Iṣfáhán i Persien. Familjen Nahrí var en framstående familj i staden, och hennes familj var en av de första bábíerna i Iṣfáhán som senare blev framstående baháíer i Persien. Familjen hade också nära kontakter med stadens högt uppsatta adelsmän och präster. Hennes morbror dödades vid fjorton års ålder i Persien på grund av sin religion. Munírihs födelse kom som en överraskning för hennes föräldrar. Hennes far var tidigare gift och hade inga barn och när hans fru dog gifte han om sig med Zahrá Khánum. Munírihs födelse 1847 inträffade inte förrän cirka tio år efter föräldrarnas giftermål, då paret trodde att de aldrig skulle få några barn.

Utbildning ⭡

Hennes far var en av de första bábíerna i hennes födelsestad och Munírih uppfostrades som en hängiven bábí och senare baháʼí genom sina föräldrars omsorg. Trots att det inte var brukligt att utbilda flickor, inte ens av adlig börd, lät hennes far utbilda sin dotter och hon blev en duktig författare och poet. Hennes poesi rapporterades vara vacker och hon skrev mycket under sitt äktenskap och senare år. Munírih talade flytande persiska, arabiska och turkiska. Hon var också väl insatt i persisk litteratur, i Rumis och Nizamis verk, som hon refererar till i sina senare skrifter. Enligt hennes senare memoarer dog hennes far strax efter hennes elvaårsdag och hon lämnades i både sin moders och sin faders utvidgade familjers vård.

Hennes första äktenskap ⭡

Som ung kvinna betraktades Munírih som ett lämpligt parti att gifta sig med för bahá'í-familjer i hela Persien. Men i hennes barndom hade hennes föräldrar, enligt persisk sed, trolovat henne med en ung man. En tid efter faderns död ansåg hennes familj att hon var mogen för äktenskap. De ordnade så att hon skulle gifta sig med den unge Mírzá Kázim, yngste brodern till kungen för martyrernas älskade. Munírih var motvillig till en början, men på grund av familjens påtryckningar samtyckte hon motvilligt till äktenskapet trots sina betänkligheter.

De två gifte sig med ett extravagant bröllop med höjdpunkten då det unga paret leddes till sängkammaren. Mírzá Kázim blev dock sjuk under bröllopsceremonin och undvek sin brud. Samma natt lämnade han huset till sin familjs förskräckelse och bestörtning. Efter sex månader hittade hans tjänsteflicka honom död i det unga parets hem. Munírih var förödmjukad och överväldigad. Förvirrad bestämde hon sig för att aldrig gifta sig igen, istället tillbringade hon sina dagar i bön och meditation.

Hennes andra äktenskap ⭡

År 1871 uttryckte Baháʼu'lláh och Navváb intresse för att Munírih skulle bli ʻAbdu'l-Bahás hustru och hon gjorde en tröttsam resa till Acre i Palestina. ʻAbdu'l-Bahás syster säger att hennes föräldrar ville ha Munírih eftersom hon var "mycket vacker och älskvärd, och på alla sätt en lämplig matchning". ʻAbdu'l-Bahás föräldrar hade trott att det var dags för honom att gifta sig, och även om flera unga kvinnor sågs som potentiella brudar förklarade ʻAbdu'l-Bahá att han inte ville gifta sig. Munírihs resa började med avfärden från Iṣfáhán i sällskap med hennes yngre bror. Hon begav sig sedan på pilgrimsfärd till Bábs hus och besökte Bábs hustru, Khadíjih-Bagum. Khadíjih berättade ett stort antal berättelser för Munírih om Bábs liv. Hon blev också bekant med Bábs familjemedlemmar (av vilka de flesta var motvilliga eller likgiltiga inför hans religion). Resan till Shiraz var en stor glädje för den unga Munírih.

Hon anlände i mitten av 1872 och bodde i Mírzá Músás hus under tiden för förlovningen. Munírih mindes senare hur hon omedelbart blev förälskad i den unge ʻAbdu'l-Bahá när de träffades. ʻAbdu'l-Bahá hade visat liten benägenhet att gifta sig tills han träffade den 24-åriga Munírih Khánum 1872. Efter fem månaders trolovning gifte sig paret till slut. Baháʼu'lláh gav Fáṭimih namnet Munírih (Upplyst).

Paret gifte sig den 8 mars 1873 i ʻAbbúds hus. Munírih Khánum var tjugofem år, ʻAbdu'l-Bahá var tjugoåtta år. Äktenskapet var en lycklig förening. De fick nio barn: Ḥusayn Effendi (dog 1305/1887, fem år gammal), Mihdí (dog två och ett halvt år gammal), Ṭúbá (dog någon gång i Akka), Fu'ádíyyih (dog som spädbarn) och Ruḥangíz (dog 1893, hon var Baháʼu'lláhs favoritbarnbarn) "Fem av mina barn dog i det giftiga klimatet i 'Akká", reflekterade hon senare bittert. Fyra barn överlevde till vuxen ålder – alla döttrar; Ḍíyáʼíyyih Khánum (mor till Shogghi Effendi) (d. 1951) Túbá Khánum (1880-1959) Rúḥá Khánum och Munavvar Khánum (d. 1971). Munírih Khánum var mycket känslomässigt fäst vid sina barn och hängiven sin make.

Familjen ⭡

Den äldsta av dessa barn var Ḍíyáʼíyyih, som gifte sig med Mírzá Hádí Shírází (1864-1955) år 1895; deras barn var Shoghi Effendi, Rúḥangíz, Mihrangíz, Ḥusayn och Riyáḍ, som alla tog efternamnet Rabbání. Den andra dottern, Túbá Khánum, gifte sig med Mírzá Muḥsin Afnán (1863-1927); deras barn var Rúḥí (1899-1971), Thurayyá, Suhayl, och Fu'ád (d. 1943), som alla tog efternamnet Afnán. ʻAbdu'l-Bahás tredje dotter, Rúḥá, gifte sig med Mírzá Jalál, son till Mírzá Muḥammad Ḥasan, martyrernas kung; deras barn var Maryam (d.1933), Muníb, Zahrá och Ḥasan, som alla tog efternamnet Shahíd. Den fjärde dottern, Munavvar, gifte sig med Mírzá Aḥmad, son till Mírzá ʻAbdu'r-Raḥím Yazdí; de var barnlösa. Under 1930- och 1940-talen förband en rad äktenskap sönerna till Sayyid ‘Alí Afnán och Furúghíyyih, som hade varit anhängare till Mírzá Muḥammad ʻAlí, med ʻAbdu'l-Bahás' barnbarn. Som ett resultat av dessa äktenskap, andra olämpliga äktenskap eller vägran att bryta banden med förbundsbrytare i familjen, förklarade Shoghi Effendi under 1940-talet och början av 1950-talet motvilligt alla överlevande barnbarn till ʻAbdu'l-Bahá (utom sig själv) som förbundsbrytare.

---

Family background

Munírih Khánum (1847 – April 28, 1938) was the wife of ʻAbdu'l-Bahá, a prominent figure in the Baháʼí Faith. She was entitled the Holy Mother. Her memoirs, first published in 1924, are regarded as one of the first published memoirs by a Persian woman in the 20th century.

Childhood and early years

Munírih Khánum was born Fáṭimih Nahrí, the eldest child of Muḥammad ʻAlí Nahrí and his wife, Zahrá of Isfahán in Iṣfáhán.  The Nahrí family were a prominent family in the city, and her family were one of the first Bábís of Iṣfáhán who later became eminent Baháʼís of Persia. The family were also highly connected with high-ranking nobles and clerics of the city. Her maternal uncle was killed at the age of fourteen in Persia because of his religion. Munírih's birth came as a surprise to her parents. Her father was previously married and had no issue and upon his wives death, he remarried Zahrá Khánum. Munírih's birth in 1847 did not occur until some ten years after the parents marriage, when the couple had assumed they would never have children.

Education

Her father was one of the first Bábís in her city of birth, and Munírih was brought up as a devout Bábí and later Baháʼí under her parents care. Though it was customary not to educate girls, even of noble birth, her father had his daughter educated and she was a fine writer and poet. Her poetry was reported to be beautiful and she wrote many during her marriage and later years. Munírih was also fluent in her native Persian and also Arabic and Turkish. She was also well versed in Persian literature, in the works of Rumi and Nizami which she refers to in her later writings. According to her later memoirs her father died shortly after her eleventh birthday and she was left to the care of both her maternal and paternal extended families.

First marriage

As a young woman, Munírih was regarded as a suitable match for marriage to Baháʼí families throughout Persia. However, in her infancy as was the Persian custom her parents had betrothed her to a young man. Some time after the death of her father, her family thought she had come of age for a marriage. They arranged that she be wedded to the young Mírzá Kázim, the youngest brother of the King and Beloved of Martyrs. Munírih was reluctant at first, but due to familiar pressure she begrudgingly consented to the marriage despite her misgivings.

The two were married in an extravagant wedding with the crescendo being the young couple led to the bedchamber.However, Mírzá Kázim fell ill during the wedding ceremony and avoided his bride. The same night he left the house to the horror and consternation of his family. After six months his maid found him dead in the home of the young couple. Munírih was humiliated and overwhelmed. Perplexed, she resolved she would never marry again, instead she spent her days in prayer and meditation.

Marriage

In 1871, Baháʼu'lláh and Navváb expressed interest in Munírih to become the wife of ʻAbdu'l-Bahá and she made a wearisome journey to Acre, Palestine. The sister of ʻAbdu'l-Bahá says that her parents wanted Munírih because she was "very beautiful and amiable, and in every way a suitable match". The parents of ʻAbdu'l-Bahá had believed that it was time for him to marry, and though several young women were thought of as potential brides ʻAbdu'l-Bahá explained that he did not want to marry. Munírih's journey began with the departure from Iṣfáhán with the company of her younger brother. She then went on pilgrimage to the house of the Báb and visited the wife of the Báb, Khadíjih-Bagum. Khadíjih related a great number of stories to Munírih about the life of the Báb. She became acquainted with the Báb's family members too (most of which were resentful or indifferent to his religion). The trip to Shiraz was a great delight to the young Munírih.

She arrived in mid-1872 and lived in the house of Mírzá Músá for the time of the betrothal. Munírih later reminisced how she fell instantly in love with the young ʻAbdu'l-Bahá when they met one another. ʻAbdu'l-Bahá had showed little inclination of marriage until he met 24-year-old Munírih Khánum in 1872. After five months betrothal the couple were finally married. Baháʼu'lláh entitled Fáṭimih with the name Munírih (Illumined).

The couple married on March 8, 1873 in the house of ʻAbbúd. Munírih Khánum was twenty-five, ʻAbdu'l-Bahá was twenty-eight. The marriage was a happy union. They had nine children: Ḥusayn Effendi (d. 1305/1887, aged five),Mihdí (died aged two-and-a-half), Ṭúbá (died sometime in ‘Akká), Fu'ádíyyih (died in infancy), and Ruḥangíz (died in 1893, she was the favorite grandchild of Baháʼu'lláh) "five of my children died in the poisonous climate of ‘Akká" she later bitterly reflected. Four children survived to adulthood – all daughters; Ḍíyáʼíyyih Khánum (mother of Shoghi Effendi) (d. 1951) Túbá Khánum (1880–1959) Rúḥá Khánum and Munavvar Khánum (d. 1971). Munírih Khánum was very emotionally attached to her children and devoted to her husband.

Family

The oldest of these was Ḍíyáʼíyyih, who married Mírzá Hádí Shírází (1864–1955) in 1895; their children were Shoghi Effendi, Rúḥangíz, Mihrangíz, Ḥusayn, and Riyáḍ, who all took the surname Rabbání. The second daughter, Túbá Khánum, married Mírzá Muḥsin Afnán (1863–1927); their children were Rúḥí (1899–1971), Thurayyá, Suhayl, and Fu'ád (d. 1943), who all took the surname Afnán. The third daughter of ʻAbdu'l-Bahá, Rúḥá, married Mírzá Jalál, the son of Mírzá Muḥammad Ḥasan, King of Martyrs; their children were Maryam (d.1933), Muníb, Zahrá and Ḥasan, who all took the surname Shahíd. The fourth daughter, Munavvar, married Mírzá Aḥmad, the son of Mírzá ʻAbdu'r-Raḥím Yazdí; they were childless. In the 1930s and 1940s a series of marriages linked the sons of Sayyid ’Alí Afnán and Furúghíyyih, who had been supporters of Mírzá Muḥammad ʻAlí, with the grandchildren of ʻAbdu'l-Bahá. As a result of these marriages, other inappropriate marriages, or refusal to break ties with Covenant-breakers in the family, Shoghi Effendi, in the 1940s and early 1950s, reluctantly declared all the surviving grandchildren of ʻAbdu'l-Bahá (except himself) Covenant-breakers.

---