Relationer Kyskhet och äktenskap

Motivet för att skriva detta är ett erkännande av att sexualitetens natur, mänskliga livsrelationer och fördelaktigt beteende inte är något som någon ung person kan förutsäga; för mänsklig kärlek och sexualitet trotsar allt man någonsin kan gissa genom beräkning; dess kunskap kommer endast med ålderns praktiska erfarenhet: och även de som är utrustade med ålder, vanligtvis är fångade i den kurs de satte segel på när de var unga. Därför är dessa saker viktiga att få rätt, vilket påverkar hela ditt liv och varje ögonblick av ditt välbefinnande.

En relation i livet är ett flygplan som tar dig till den ljusaste himlen eller ner i den mörkaste avgrunden - en klok person kommer först att avgöra vilket flygplan som är rätt att gå ombord på!

Sunda samhällen

Relationernas framgång eller sammanbrott har en liten ytterligare inverkan på dagens dysfunktionella samhällen där alla känner sig isolerade mitt i ett hav av människor. Vi lever i en ganska materiell tidsålder där alla vandrar bort från sina grannar och lokalsamhället som myggor som flyter vilse i rymdens vakuum, lever bekvämare än kungar men saknar den lycka som kommer från interaktion, syfte och service i ens lokalsamhälle. På samma sätt är de själsliga partnerskapen som vi sedan bildar frikopplade från det omgivande samhället, vilket leder till att människor kämpar för att leva ett liv och sliter ut sig för att uppfostra sina barn.

I ett fungerande samhälle däremot är varje individ integrerad i en nära sammansvetsad gemenskap av vänner, som på djupet förstår, interagerar och tjänar varandra, uttrycker och utforskar sina djupaste känslor och behov; en nära sammansvetsad gemenskap är en himmelsk upplevelse. Det kan vara en gata i en stad, en by eller en avskild kommun - det viktiga är den fungerande andliga dynamiken av service och kärlek inom den, och till omgivande samhällen.

För att förstå hur de relationer vi skapar påverkar samhället kan vi tänka oss en avskild kommun med 70 personer som arbetar intimt tillsammans och hyser en djup, kärleksfull och bestående vänskap för varandra. Dagligen arbetar de tillsammans, tjänar varandra, tar hand om varandra, äter tillsammans och skrattar, sjunger och berättar historier runt lägerelden på kvällen. När två av medlemmarna förenas som en i en livsrelation innebär det ett enormt lyft för samhällsdynamiken, och i sin tur stärker och lyfter samhällsdynamiken relationen på ett sunt sätt och delar mycket av livets bördor, som barn och interaktiva aktiviteter. Omvänt, för varje relation som bryts sönder som en spegel i två delar, kommer dessa två personer inte längre att vara på förtjusande fot med varandra, de kommer att vara synligt avlägsna och reserverade, ofta fientliga mot varandra, vilket skapar kaos och stör harmonin i en sådan fritt flödande och ren gemenskapsanda, vilket får den att likna en kropp vars fingrar eller lemmar ogillar att samarbeta. Därför har en god samhällsdynamik ett absolut intresse av att varje livsrelation fungerar, och i sin tur har individer och deras livsrelationer ett intresse av en sund samhällsdynamik. Även om vi har tagit detta exempel från ett kollektiv gäller samma punkter för alla situationer där människor verkligen känner och känner för sina grannar, oavsett om det är en by, en gata i en stad eller till och med en olikartad stadsgemenskap av likasinnade människor (även om det i det senare fallet är bäst av allt om ens vänskapsband bildas med ens geografiska grannar).

Hur kan då ett sunt samhälle bäst uppnå målet att stödja relationer i livet, så att dessa relationer gynnar kreativiteten och stabiliteten i samhället?

Äktenskap

Begreppet äktenskap i förhållande till samhället har liten betydelse i ett dysfunktionellt samhälle där människors hjärtan är isolerade från varandra. I denna materiella tidsålder skriver vi på ett papper, får kanske några ekonomiska förmåner och juridiska fördelar och avslutar förhållandet när det oundvikligen bryter samman.

I ett fungerande samhälle är dock det civila erkännandet av äktenskapet ett åtagande av samhället - dina grannar, som du kommer att tjäna och interagera djupt med - att stödja ditt äktenskap varje dag på alla möjliga sätt, både materiellt och andligt, att undanröja alla betänkligheter som enskilda individer kan ha och om förhållandet kommer till några steniga ögonblick, att dra ut alla stopp för att vara till hjälp för att hjälpa det att fungera. Först efter att all hjälp som samhället kan uppbåda har getts och prövats, om det någonsin skulle komma till en punkt där ansträngningarna måste ges upp, erkänns det officiellt att de två personerna kommer att gå skilda vägar och alla dina vänner i samhället kan veta att de inte längre behöver sträva efter att vara till hjälp.

Eftersom varje hälsosam livsrelation främjar samhällets harmoni och varje livsrelation som bryts sönder orsakar förödelse för samhällets harmoni och dynamik och varje relation behöver sin navelsträng till ett hälsosamt samhälle är det viktigt att alla livsrelationer godkänns av samhället, ett godkännande som vi kallar äktenskap och som i framtiden kommer att ha en helt annan känsla än i dag eftersom ingen vid sina sinnens fulla bruk vill ingå en livsrelation utan att anlita sitt samhälles visdom och stöd för att se till att den fungerar så perfekt som möjligt och smälter in så fullständigt som möjligt i samhällets harmoni.

I livet finns det uppenbarligen tre former av äktenskap:

Fysiskt - Det fysiska äktenskapet inleds i samma ögonblick som en person har sex med någon, eftersom naturen har gjort det så att människor vid sex blir oskiljaktigt attraherade av varandra och bara kan skiljas åt med stor smärta och ångest. Detta fysiska äktenskap är så kraftfullt att man med dess hjälp kan föra samman de mest oförenliga människor. Om människor sedan sliter sig isär och går skilda vägar, kommer det att vara i ett tillstånd av stor oro och smärta; det är den fysiska skilsmässan. Det är därför viktigt att människor ingår fysiskt äktenskap (sex) först efter att ett sådant förhållande är helt bekräftat att det sannolikt kommer att fungera, genom fördjupning och samråd mellan de berörda individerna, och de kloka erfarenheterna och rekommendationerna från omgivningen.

Socialt – I det inledande avsnittet upptäcktes hur samhällets sunda välbefinnande och individens relationer i livet är beroende av varandra, hur samhällets dynamik, när den väl är harmonisk, bryts när en relation bryts och vice versa; detta ömsesidiga intresse erkänns av det sociala äktenskapet, varigenom varje fysiskt äktenskap måste godkännas av samhället, så att samhället kan stödja och vårda relationen, särskilt om den skulle råka ut för svårigheter. Om förhållandet efter stor hjälp från alla håll fortfarande inte anses kunna återställas, upphör både det fysiska äktenskapet och det sociala äktenskapet, vilket officiellt tillåter samhället att avbryta sina ansträngningar för att stärka förhållandet. Vid närmare eftertanke torde det vara uppenbart att det sociala äktenskapet måste föregå det fysiska äktenskapet (sex) och att den sociala skilsmässan måste komma efter den fysiska skilsmässan - det är därför kyskhet sammanfattas som ‘inget sex före äktenskapet‘. Detta är enkelt uttryckt ett sätt att säga: ‘Fysiskt och socialt äktenskap inträffar samtidigt, men eftersom varje stöd i livet kommer före det som stöds, bör det sociala äktenskapet föregå det fysiska, även om det är så lite som en blinkning.‘

I samband med detta är behovet av föräldrarnas samtycke. Din familj är den enda källan till ärliga åsikter om ditt förhållande och de kommer att berätta vad de tycker. Föräldrarnas samtycke gör det möjligt för föräldrarna att tvinga dig att reflektera över ditt kommande äktenskap där du själv kan vara benägen att kasta dig in i med förbundna ögon och de representerar också genom sitt godkännande harmoniseringen av två familjer, som måste vara åtminstone ytligt förenliga precis som du måste vara förenlig med din partner, i ett fungerande samhälle kommer de att bo mycket nära varandra och kommer alla att ha ett mycket stort intresse för din och dina barns välfärd. Om dina föräldrar är på din sida kommer de till och med att sälja sitt hus för att hjälpa dig ur svårigheter, medan om dina föräldrar är emot de steg du tar kommer de att tvätta sina händer från alla problem du kan ha och kan göra livet besvärligt. Därför är det både klokt och mycket fördelaktigt att ha dina föräldrars samtycke till äktenskapet. Att inhämta samtycke tvingar inte bara människor att reda ut eventuella svårigheter som de har med sina framtida storfamiljer, utan uppmuntrar människor att inte hamna i dessa svårigheter från första början, eftersom de vet att föräldrarnas samtycke kommer senare krävas.

Andligt äktenskap och skilsmässa - För att äktenskapet skall fungera på ett så smidigt sätt som möjligt måste det finnas en andlig dimension som fungerar, annars kommer parterna komma i konflikt med varandra och slås ut av bagateller. Utan andlighet kommer äktenskapet att bli som en död kropp och även om det börjar med en stor eldsvåda kommer det utan andlighet sannolikt att blekna till döende glöd. Detta andliga äktenskap, sammanflätningen av två själars öden, är sådant att två förandligade människor kommer att bli gemåler tillsammans genom evigheten och den oändliga utsträckningen av Guds oräkneliga världar.

Det borde vara klart och tydligt att dessa äktenskap (och skilsmässor) skall ske samtidigt. För närvarande säger människor: ‘Låt oss pröva ett fysiskt äktenskap (sex) och bara gifta oss om det fungerar; på detta sätt undviker vi att bli bundna och skilja oss;‘ men detta är meningslöst, eftersom själva sexakten omedelbart leder till att de blir oupplösligt bundna, följt av den efterföljande skilsmässans smärta när de skiljer sig från ett brutet förhållande. Det är mycket bättre att inleda ett förhållande på ett klokt sätt och få samhällets kärleksfulla stöd - det vill säga att med varje fysiskt äktenskap förena det sociala och det andliga äktenskapet.

Att inte gifta sig med någon socialt är också även i denna nuvarande tid ett tecken på att en person är tveksam till engagemang, antingen genom rädsla för ansvar, tvivel på att ett förhållande varar eller för att hålla sina alternativ öppna. I båda fallen är detta en ganska bra anledning för en person att inte trassla in sig i ett fysiskt äktenskap med dem.

Kyskhet

För att kunna dra största möjliga nytta av livets relationer och undvika fallgroparna måste man praktisera kyskhet, vilket egentligen innebär att ha tålamod tills den rätta personen dyker upp, vilket samhället också stöder, eftersom i ett sunt samhälle, det fulländade samhället, är relationerna och individerna sammanvävda.

I sin enklaste form innebär kyskhet att man bara har sex med någon som man är socialt gift med; men eftersom det finns ett sluttande plan som leder till att människor har sex, kan kyskhet mer effektivt sägas vara ‘att vistas innan det sluttande planet börjar’, vilket för de flesta människor innebär att inte engagera sig i betydande fysiska intimiteter, som att hoppa i säng tillsammans och bli djupt involverad i kyssar och så vidare, eftersom de är ett mycket snabbt sluttande plan för att bli intrasslad innan framtiden för ett sådant förhållande har beaktats realistiskt.

På en annan nivå, eftersom även mindre fysiska intimiteter med någon av det andra könet alltid fördunklar en persons förmåga att bedöma deras lämplighet av karaktär som en långsiktig partner, kan man säga att kyskhet också innebär att inte engagera sig i de mindre fysiska intimiteterna förrän varandras karaktärer är helt kända och uppenbara för varandra.

Ovanstående gäller kyskhet i uppträdandet. För de renaste finns hjärtats kyskhet, som innebär att man håller sitt inre öga kyskt, sina längtan och sina motiv rena och fria från de känslor som kan leda en person till ett okyskt beteende. Men eftersom människor är mänskliga, är det viktiga att säkerställa ett kyskt uppförande, samtidigt som man arbetar på det kyska hjärtat i en hanterbar takt genom reflektion, bön och fördjupning. Ett av de viktigaste värnen för att fatta rätt beslut på lång sikt när det enklare alternativet är en kortsiktig strategi eller eftergivenhet, är handlingen att fasta, som handlar om att öva och stärka sin vilja över sina tendenser, så att mindre frågor offras för att uppnå större. I relation till detta är sex och njutning inte den viktigaste aspekten av äktenskapet; snarare är det att vårda varandras andliga egenskaper och närhet till Gud. Detta är uppenbart när man betänker att ens kärleksfulla förhållande bör fortsätta oförminskat även om ens partner hamnar i rullstol och när man båda blir gamla tillsammans.

Några andra saker som har med kyskhet att göra är att det är viktigt att få rätt relation i livet första gången, när det är möjligt. Det tar många år för människor att komma över ett brutet förhållande, och varje brutet förhållande skapar en reva i en persons förväntningar på att relationer ska fungera och i deras förtroende för sin partner.

I detta avseende är det viktigt att skapa många nära (icke-sexuella) relationer i livet, så att du naturligtvis också utvecklar en förståelse och urskiljning av de egenskaper som är mest eftertraktade hos en partner.

Det finns också en vacker tanke om att vara sann mot sin framtida livspartner innan man har träffat honom eller henne, genom att reservera sig för honom eller henne som om man redan var tillsammans med honom eller henne.

Utbildning har en viktig roll att spela när det gäller relationer. Som vuxen handlar hälften av ens liv om relationer, och den andra hälften är arbete - och även det arbetet handlar mest om relationer. Så man skulle kunna förvänta sig att utbildning mestadels handlar om relationer - men för närvarande ignoreras detta obegripligt nog helt och hållet och ersätts med inlärningsfakta som du knappast förstår och aldrig kommer att använda dig av, vilket gör att ungdomar växer upp utan att ha tränats i sin karaktär och sina sociala färdigheter och utan att vara informerade om de rätta valen och skälen till dem.

Medierna, som en form av ostrukturerad utbildning, är också av enorm betydelse. Dagens trend är att medierna uppmuntrar människor att vara eftergivna och fokusera helt och hållet på den kortsiktiga materiella sidan av saker och ting, och detta kommer att leda till att varje fågel som svävar fritt över molnen blir övergödd och med sina tyngda vingar och oförmåga att flyga tvingas tillbaka till jorden. Mediernas roll bör istället vara att uppmuntra till att skapa rätt gruppvanor och värderingar, genom att visa rätt exempel och få dem att verka inom räckhåll.

I Bahá’í tron innebär kyskhet att man endast är gift med en person, eftersom det är uppenbart att flera partners delar upp ens koncentration av uppmärksamhet och fokus och i praktiken leder till ojämlikhet och förbittring.

Barn

En av de mest uppenbara frukterna av ett äktenskap är helt klart barn. Precis som livet verkade så komplett på egen hand tills du träffade din partner, så verkar äktenskapet så komplett tills du har ett barn. Den förvandling som barn kan medföra är enorm. Vi lär oss alla andliga egenskaper och omsätter dem i praktiken i viss utsträckning, men när vi är gifta utövar vi våra andliga egenskaper i mycket högre grad och när vi får barn kommer alla våra andliga egenskaper till sin fulla rätt att lysa på det barnet.

I dagens samhälle tenderar kvinnor att föredra äktenskapet för att få en partner att binda sig, eftersom det oftast är de som får ta hand om barnen. Äktenskapets roll för att skydda barn är mycket viktig, men i dagens samhälle kan det ofta ses som det enda skälet, vilket skymmer de många andra andliga och sociala aspekterna av äktenskapet som har ett ovärderligt värde.

Privat och offentligt

Som bahá'í är allt du gör som enskild person för att följa vägledning en sak mellan dig och Gud, utom när det övergår till att påverka andra och då krävs samråd för att lösa frågan. Naturligtvis kan inte ens din privata karaktär undgå att ha offentliga effekter på andra men vi talar om väsentliga eller uppenbara offentliga effekter.

Om ett ogift par offentligt lever tillsammans, även om det är platoniskt, sänder det således ut fel budskap till omgivningen och måste lösas genom samråd.

Eller om två personer hånglar offentligt, vilket borde vara en privat och intim angelägenhet, måste detta återigen lösas genom samråd.

I händelse av allvarlig störning av samhället, vanrykte för tron eller flagrant nonchalans för processerna och slutsatserna av samråd, är bahá’í-straffet - efter att samråd har misslyckats - att administrativa privilegier tas bort: du kan inte rösta eller bli vald och du kan inte delta i högtider, som är i centrum för samhällets harmoni; administrativa privilegier kan återställas så snart frågan är omvänd och den rätta stämningen är återställd.

Diverse ämnen

Kan en Bahá’í gifta sig med en ateist?

Det är lätt att se att en bahá’í kan gifta sig med en medlem av en annan religion, om det inte innebär att bahá’íen kompromissar med sina personliga principer och sitt samvete; men med tanke på äktenskapslöftet ‘Vi kommer alla sannerligen rätta oss efter Guds vilja‘, så verkar det ändå svårt för en bahá’í att gifta sig med en ateist, även om termen ‘Gud‘ kan utvidgas till att omfatta mer buddhistiska uppfattningar om det gudomliga mysteriet i universum. Jag antar att svaret på detta skulle vara att för att ett äktenskap ska fungera måste det vara mer än bara fysiskt, annars kommer det sannolikt att gå mot ett smärtsamt slut. De två personerna måste ha en viss gemenskap i de grundläggande värdena, annars är gemenskapen bara ytlig. För en bahá’í (och alla andra religiösa personer) är de grundläggande värdena tron på det gudomliga mysteriet i verklighetens kärna, som kallas Gud och detta delas med andra religiösa personer men inte med ateister. Äktenskapslöftet erkänner detta som de grundläggande värdena och därför ett väsentligt krav för att en bahá’í ska kunna gifta sig, utan vilket partnerna bara kommer att ha ytliga värden gemensamt, vilket kommer att bli mer uppenbart allteftersom äktenskapet fortskrider. Det är tänkbart att ateisten skulle vilja avlägga löftet för att äktenskapet ska kunna genomföras och detta skulle åtminstone innebära en indikator på att de, även om de är ateister, respekterar sin partners andliga böjelser; ändå tenderar jag att misstänka att eftersom andlighet är en sådan grundläggande nödvändighet att ha gemensamt, att Bahá'u'lláh har krävt versen åtminstone som en verklighetskontroll, men i grund och botten så att folket gör ett åtagande inte bara till ett fysiskt äktenskap och inte bara ett socialt äktenskap - utan till ett andligt äktenskap som är avsett att stå fast i mötet med alla tillfälligheter, utmaningar och förändringar i denna materiella värld och i alla Guds oräkneliga världar efter denna dödliga existens.

Hur kan en person som blir bahá'í bli kysk när han eller hon redan befinner sig i ett långvarigt sexuellt förhållande??

Jag antar att paret i förhållandet måste bedöma sitt förhållande och erkänna att de redan är "gifta" eftersom de har trasslat in sig fysiskt och känslomässigt. De behöver därför antingen erkänna att de är helt engagerade i varandra - i vilket fall gifta sig - eller att erkänna att de inte är helt engagerade i varandra - i vilket fall komma överens om att bli kyska tills de har klartgjort vad de vill göra.

Varför lever kristna präster i celibat??

Detta hänför sig från 1139 e.Kr. Under de första cirka tolv århundradena av kyrkans existens var det inte bara präster, utan även biskopar och påvar som gifte sig och bildade familj. Det prästerliga celibatet uppstod förmodligen av det faktum att en präst utan fru och familj att försörja har mycket mer tid och energi att ägna åt det samhälle han tjänar och utan barn kan han inte föra vidare de tillgångar som följer med hans arbete till sina barn, medan hans avhållsamhet skulle tjäna som en individuell praxis av återhållsamhet och renhet, som också skulle tjäna som ett exempel på återhållsamhet och uppoffring för andra.

Men med avsikten att alla människor ska ta en aktiv roll i sitt samhälle, både andligt och praktiskt, och att samhällets vägledning sker i form av ett råd som väljs för sina andliga kvaliteter, sådana behov, oavsett deras ursprungliga förtjänst, är verkligen inte nödvändiga i en ett bahá'í-sammanhang.

Hur är det med homosexualitet?

Detta ämne behandlas på annat håll. I grund och botten har naturen ett visst ändamål och uppnår detta genom spridda effekter; därmed får vi alla ofullkomliga tendenser, och vi har ett val om vi vill omvandla dem till beteende eller inte och om vi omvandlar dem till beteende har vi ett val om vi vill göra det privat eller offentligt. I den mån frågan om homosexualitet är en fråga om hur hälsosam akten är och om den uppfyller naturens ändamål, är det inte en moralisk fråga utan en fråga för läkare och vetenskapsmän; i den mån den tenderar att betona ett materiellt överseende är det en andlig fråga som rör individen och i den mån det stör samhället att ägna sig åt den offentligt eller demonstrativt, är det en social fråga som ska lösas genom sociala organ via samrådets dynamik. Det betyder inte att homosexuella är goda eller dåliga människor, men de måste inse att det, precis som för heterosexuella, krävs ett visst mått av återhållsamhet med kortsiktiga tendenser för att uppnå bästa möjliga långsiktiga resultat om man vill leva i linje med den naturliga, sociala och andliga världen.

Kyskhet och konflikten mellan kropp och själ

Det är sant att strävan att upprätthålla ett kyskt uppförande samtidigt som man inte är tillräckligt kysk i hjärtat kommer att skapa en viss konflikt mellan kropp och själ, men denna konflikt är mindre än den konflikt det innebär att ge efter och få ett felaktigt förhållande och i viss mån är det mycket karaktärsdanande att utöva en viss återhållsamhet, eftersom man ofta kommer att behöva det i ett förhållande. Förhoppningen är dock att denna period av välgörande återhållsamhet ska bli kortare i takt med att människor kollektivt ökar sina andliga kvaliteter i livet och att individer utbildas till att bli mer omdömesgilla när det gäller att välja rätt relationer.

Vad säger andra religioner?

Det denerella behovet av kyskhet erkänns i alla de stora religionerna.

Jag har problem med kyskheten, vad kan jag göra?

Alla dessa saker kommer att vara till hjälp, till vilka du kan lägga till dina egna:
• Omge dig med vänner som är positiva förebilder.
• Böner om hjälp
• Reflektion och fördjupning kring Skrifterna med avseende på sådana ämnen som nämns i detta dokument.

Krävs alltid föräldrars samtycke?

Nej - du behöver inte samtycke från adoptivföräldrar (även om det kan vara trevligt att få det och du måste ha försökt hitta dina biologiska föräldrar, om lagen tillåter det), och föräldrar som begår brott förlorar sin rätt till föräldraskap när det gäller att kräva samtycke från dem.

Är sex syndigt?

Nej, det är helt naturligt, precis som att äta, även om det också kan överdrivas. Många människor ser det som en gåva att fira; det är bara en praktisk realitet att den sexuella impulsen måste kanaliseras på ett sunt sätt så att den leder till konstruktiva snarare än destruktiva influenser i människors relationer. Generellt gäller att ju mer konstruktivt något är, desto mer destruktivt kan det vara om det används på fel sätt. Eftersom sex i rätt sammanhang har enorma konstruktiva kvaliteter följer det också att det i olämpliga sammanhang kan vara en orsak till enorm förstörelse.

Sexuella energier

Vissa hävdar att det finns en särskild sexuell energi, medan andra hävdar att det bara finns en energi, som visas på många sätt, varav sexualitet bara är ett sätt; och att denna energi kan avledas till andra kreativa användningsområden när den inte används sexuellt.

Jag tycker att människor är fria att tro vad de vill i sådana frågor, så länge som diskussionen förs i en anda av harmonisk gemenskap och ett verkligt försök görs att reda ut sanningen snarare än den vanliga tendensen hos människor att tro på alla möjliga spekulationer utan att pröva deras verklighet.

Lägsta ålder

I bahá'í-tron är 16 år den ålder då man kan gifta sig, men detta är en minimiålder och för de flesta är det senare.

I ett välfungerande samhälle är människor mycket mognare och delar på ansvaret och det är förmodligen bra att få barn tidigt eftersom man är mer flexibel och kan anpassa sig till sina barns behov och dessutom har mer kreativ energi. Läkarna konstaterar också att det är mycket bättre ur medicinsk synvinkel för både kvinnan och barnet att få barn tidigt medan det i dag finns en tendens att få barn ganska sent.

Arrangerade äktenskap

Bahá'í-tron förbjuder arrangerade äktenskap, eftersom barnen både är fria att välja sin egen partner och också måste ge sitt fria samtycke till varje äktenskap. Å andra sidan kräver bahá'í-tron föräldrarnas samtycke, vilket är ett erkännande av att ett äktenskap också är att gifta samman två familjer som en i den sociala strukturen och att föräldrarna kan ha ett klokt inflytande på processen när en person väljer sin livspartner.

Det bör påpekas, som en fråga av intresse, att arrangerade äktenskap klarar sig minst lika bra som de västerländska romantiska kärleksäktenskapen, av det enkla skälet att de som går in i arrangerade äktenskap har en mer realistisk förväntan och de växer till att älska varandra, medan västerländska kärleksäktenskap har orealistiska förväntningar, och därför har en tendens att bli besvikna när dessa förväntningar inte uppfylls, och att ha förbisett kritiska delar av vad som får ett äktenskap att fungera.

Om en person har flera fruar

Om någon ansluter sig till bahá’í-tron och redan är gift med flera personer och landets lag tillåter det, förväntas de behålla dessa partners, men de kan inte ta ytterligare en partner förrän de inte längre har några partners.


Bahá’í lagen om äkenskap i Kanada

Se denna Länk


Download as Word Download as PDF

”Och när han ville uppenbara nåd och välvilja för människorna och skapa ordning i världen, uppenbarade han regler och skapade lagar; bland dem upprättade han äktenskapslagen, gjorde den till en fästning för välfärd och frälsning och påbjöd den för oss i det som sändes ned från helighetens himmel i hans allra heligaste bok.” [Bahá'u'lláh, Bahá'í-böner, s. 103].

Bland de lagar som Bahá'u'lláh har uppenbarat för mänsklighetens välbefinnande och lycka finns äktenskapslagen. Syftet med denna stora lag är:

”… att stärka den sociala strukturen, att knyta närmare band i hemmet, att placera en viss tacksamhet och respekt i barnens hjärtan för dem som har gett dem liv och skickat deras själar ut på den eviga resan mot sin Skapare.” [Från ett brev skrivet på uppdrag av Shoghi Effendi till National Spiritual Assembly of the United States, 25 oktober 1947].

Bahá'u'lláhs äktenskapslag ålägger de troende vissa specifika krav. Varje par som gifter sig enligt bahá’í-lagen måste se till att dessa krav uppfylls för att kunna åtnjuta den andliga fördelen av att lyda Bahá'ú'lláhs lag. Det är också viktigt att komma ihåg att bahá’íer som avsiktligt struntar i äktenskapslagen kan förlora sina administrativa rättigheter.

Ett bahá’í-bröllop kan inte äga rum förrän det Lokala Andliga Rådet inom vars jurisdiktion bröllopet kommer att hållas har kontrollerat att alla krav i både bahá’í- och civilrätten har uppfyllts. Följande översikt över bahá’í-äktenskapslagstiftningen erbjuds för att säkerställa att vännerna är medvetna om kraven.

Det första villkoret är att paret fritt måste välja varandra som äktenskapspartner.

Vilka måste ge sitt samtycke till ett bahá’í-äktenskap?

Enligt Bahá'u'lláhs äktenskapslag måste, utom under mycket speciella omständigheter som måste prövas av det Nationella Andliga Rådet från fall till fall, alla levande biologiska föräldrar till de tilltänkta äktenskapspartnerna, oavsett om de är bahá’íer eller inte, frivilligt ge sitt samtycke till äktenskapet.

”Giltigheten av ett bahá’í-äktenskap är beroende av alla fyra föräldrarnas fria och fullständiga samtycke. Föräldrarnas frihet i utövandet av denna rättighet är obegränsad och villkorslös. De kan vägra sitt samtycke på vilken grund som helst och de är ansvariga för sitt beslut inför Gud allena.” [Ur ett brev skrivet på uppdrag av Shoghi Effendi till en enskild troende, 19 mars 1938].

Under vissa omständigheter behöver föräldrarnas samtycke inte inhämtas. Dessa omständigheter inkluderar:

• Om barnet har adopterats i Kanada. För fall av adoption i andra länder, vänligen rådgör med den auktoriserande rådet.
• Om föräldern har varit frånvarande i sådan grad att han eller hon kan anses vara juridiskt död. I sådana fall bör alla detaljer i ärendet vidarebefordras av det godkännande Rådet till det Nationella Rådet för vägledning.
• Om föräldern bedöms vara rättsligt oförmögen att ge sitt samtycke.

Eventuella frågor om kravet på föräldrars samtycke under särskilda omständigheter bör riktas till det godkännade Rådet för vägledning.

Under vissa extraordinära omständigheter har Universella Rättvisans Hus beslutat att kravet på föräldrars samtycke kan frångås av det Nationella Andliga Rådet från fall till fall. Frågor om de särskilda omständigheterna i denna process bör ställas till det Lokala andliga rådet, som i sin tur bör ta upp frågan med det Nationella Rådet.

Vem godkänner en bahá'í-vigselceremoni?

Det Lokala andliga rådet på den ort där vigselceremonin äger rum godkänner äktenskapet. Utan godkännande från vederbörligt Lokalat råd erkänns ett bahá’í-äktenskap inte som giltigt enligt bahá’í-lagarna, även om löftet reciteras. Om det inte finns något Andligt råd på den ort där vigseln ska äga rum kan paret söka tillstånd från ett Andlig råd i närheten.

Vem får ha en bahá'í-vigselceremoni?

Vem som helst, oavsett om man är bahá'í eller inte, har rätt att ha en bahá'í-äktenskapsceremoni förutsatt att man uppfyller alla krav i Bahá'u'lláhs äktenskapslag.

För att en bahá’í ska kunna ha en bahá’í-vigselceremoni måste han/hon ha god ställning; med andra ord måste han/hon ha sina administrativa rättigheter.

För att gifta sig enligt bahá’í-lagen måste båda individerna vara fria att gifta sig.

I de fall då en av parterna inte är bahá'í räcker det med en giltig civil äktenskapslicens för att bevisa att personen är fri att gifta sig, utom i provinsen Quebec, där ingen civil äktenskapslicens krävs. Andliga råd som godkänner ett äktenskap i provinsen Quebec är ansvariga för att fastställa att en civil skilsmässa har erhållits när det gäller en tidigare gift person som inte är bahá’í och som vill gifta om sig.

När det gäller en bahá’í som tidigare har varit gift, måste han/hon för det godkännande rådet uppvisa en kopia av brevet från det Nationella Andliga Rådet som meddelar att hans/hennes bahá’í-skilsmässa har slutförts. Om en kopia av detta brev från den Nationella Andliga Rådet inte är tillgänglig, måste det godkännande rådet undersöka frågan direkt med Nationella Rådets sekretariat.

”Även om en bahá'í har erhållit en civil skilsmässa kan han enligt bahá’í-lagen inte betraktas som skild om han inte också har erhållit en bahá’í-skilsmässa, och därför är han inte fri att gifta om sig. Skulle han försöka ingå äktenskap och i processen bryta mot bahá'í-lagen som reglerar äktenskap, är han naturligtvis föremål för sanktioner.” (Ur ett brev från Universella rättvisans hus till Kanadas Nationella Andliga Råd den 13 februari 1975)

För vilka gäller den 95 dagar långa förlovningstiden?

Enligt Kitáb-i-Aqdas bör förlovningsperioden före ⭡ bröllopet inte vara längre än 95 dagar. Lagarna om den 95 dagar långa förlovningsperioden har dock ännu inte gjorts tillämpliga på icke-persiska troende. Dessa lagar är bindande för persiska troende, oavsett var de är bosatta, om båda parterna i äktenskapet är persiska. Denna lag är dock inte tillämplig om en av parterna inte är en troende perser.

Den 95 dagar långa förlovningsperioden inleds den dag då föräldrarnas samtycke har erhållits.

Varje begäran om en förlängning av uppdragsperioden utöver 95 dagar skall lämnas till det godkännande rådet och kan endast ske med godkännande av det Nationella Andliga Rådet. Om det godkännande rådet beslutar att omständigheterna kan motivera en förlängning av den 95 dagar långa förlovningsperioden, ska alla relevanta detaljer i ärendet vidarebefordras av det godkännande rådet till Nationella Rådet.

När är en hemgift tillämplig?

Enligt Kitáb-i-Aqdas är äktenskap villkorat av att en hemgift betalas. Lagen om hemgift har dock ännu inte gjorts tillämpliga på troende som inte är perser. Dessa lagar är bindande för persiska troende, oavsett var de är bosatta, om båda medlemmarna i paret är persier. När en icke-persisk troende är inblandad är de lagar som endast gäller för perser inte bindande, men paret är fria att följa sådana lagar som de önskar.

Vägledning om beräkning av hemgift finns i Kitáb-i-Aqdas.

”Som ni vet finns det ingen ritual enligt Aqdas, och Beskyddaren är mycket angelägen om att ingen sådan införs för närvarande och att inga allmänna former accepteras. Han anser att denna ceremoni bör vara så enkel som möjligt, att parterna använder de ord som Bahá'u'lláh har föreskrivit och att utdrag ur skrifterna och bönerna läses om så önskas. Det får inte förekomma någon sammanblandning av de gamla formerna med Bahá'u'lláhs nya och enkla ....” [Från ett brev skrivet på uppdrag av Shoghi Effendi till en enskild troende, 13 mars 1944].

Vad är en bahá’í-bröllopsceremoni?

Paret förrättar själva vigseln genom att var och en, i närvaro av minst två vittnen, säger den vers som föreskrivs i Kitáb-i- Aqdas: ’Vi kommer alla, sannerligen, att följa Guds vilja.’

Vem kan bevittna äktenskapet?

Vigselceremonin måste bevittnas av två pålitliga personer, godkända av det godkännande rådet, vars vittnesmål anses vara godtagbara. Det är inte nödvändigt att vittnena är bahá’íer. Ett råd får inte som vittnen godkänna någon som är under den ålder som provinsen eller territoriet har fastställt som myndighetsålder.

”Vittnena kan vara två, vilka som helst, pålitliga personer vars vittnesmål kan godtas av det Andliga rådet i vars område äktenskapet ingås. Detta faktum gör det möjligt för en ensam pionjär på en avlägsen plats att ingå ett bahá’í-äktenskap.” (Ur ett brev från Universella rättvisans hus till en nationell andlig församling, 8 augusti 1969).

Måste jag ha någon ceremoni utöver bahá’í-ceremonin? Och vad gäller om jag vill ha en annan ceremoni?

I alla provinser är bahá’í-äktenskapsceremonin juridiskt erkänt. Det är därför inte nödvändigt att ha ytterligare en borgerlig ceremoni. Territorierna erkänner inte bahá’í-äktenskap och därför måste par som gifter sig i territorierna ha både en bahá’í-vigselceremoni och en borgerlig ceremoni.

När två bahá’í er gifter sig får de inte vigas genom en religiös ceremoni som tillhör en annan tro.

En ytterligare ceremoni är tillåten, t.ex. om en bahá’í gifter sig med en person av annan tro och ceremonier från båda religionerna utförs, förutsatt att:


• Bahá’í-ceremonin måste genomföras före eller efter den icke-bahá’í-ceremoni som hålls samma dag. Den 24-timmarsperiod inom vilken ceremonierna måste hållas börjar kl. 00.01 den dag då den första ceremonin hålls och slutar vid midnatt samma dag.
• Lika stor respekt måste visas båda ceremonierna. Med andra ord, bahá’í-ceremonin, som är Bahá'u'lláhs äktenskapslag, som i grunden är så enkel, bör inte betraktas som ett rent formellt tillägg till den andra religionens ceremoni.
• En bahá’í som deltar i en religiös ceremoni som inte är en bahá’í ceremoni gör ingen trosbekännelse till den andra religionen.

Vid äkenskap i Kanada med en bahá'í från ett annat land bör den tilltänkta parten se till att det Nationella Andliga Rådet skickar en bekräftelse på hans eller hennes bahá’í-status och civilstånd till vår Nationella Andliga Råd. Denna information kommer sedan att lämnas till det Lokala andliga rådet som godkänner äktenskapet.

Vad gäller om jag gifter mig utomlands?

Eftersom kraven för borgerlig vigsel skiljer sig åt från land till land rekommenderas par som planerar att gifta sig i ett annat land än Kanada att kontakta det Nationella Andliga Rådet i det land där vigseln ska äga rum för att få vägledning om hur de bäst ska gå tillväga. Det Nationella Rådet bör underrättas så snart som möjligt så att det kan hjälpa det Lokala rådet att underlätta parets planer. Arkivavdelningen vid det Nationella centret kan ge information om hur man bäst kontaktar ett Nationellt Andligt Råd.

Bahá’íer som planerar att gifta sig i utlandet bör kontakta arkivavdelningen för att få internationella bahá’í-referenser, som de måste uppvisa för den bahá’í-institution som godkänner deras äktenskap.

När ett äktenskap har ingåtts utanför Kanada måste paret lämna in både bahá'í- och borgerliga vigselintyg (i förekommande fall) till arkivavdelningen vid det nationella centret.

Vad gäller om jag vill gifta mig i Iran?

Vänligen kontakta avdelningen det Nationella Andliga Rådets sekretariat för de senaste riktlinjerna om äktenskap i Iran.

”När Bahás folk gifter sig, måste därför föreningen vara ett sant förhållande, en andlig förening lika väl som en fysisk, så att deras förening kommer att bestå under livets alla faser och i alla Guds världar; ty denna verkliga enhet är ett skimmer av Guds kärlek.” ['Abdu'l-Bahá, Urval ur Abdu'l-Bahás skrifter, s. 117].

Chastity, Relationships and Marriage

The motive for writing this, is a recognition that the nature of sexuality, human life-relationships and beneficial conduct are not something that any young person can predict; for human love and sexuality defies all one might ever guess by calculation; its knowledge comes only with the practical experience of age: and even those endowed with age, are usually trapped in whatever course they set sail upon when they were young. Therefore these things are important to get right, effecting your whole life and every moment of your well-being.

A life-relationship is a plane that will take you to the brightest heaven or into the darkest abyss - a wise person will determine first the right plane to board!

Sunda samfund

The success or breakdown of relationships has slight additional impact on today's dysfunctional societies where everyone feels isolated amidst an ocean of people. We live in a rather material age where everyone is wandering disembodied from their neighbours and local community like gnats floating lost within the vacuum of space, living more comfortably than kings yet lacking the happiness that comes from interaction, purpose and service in one's local community. Likewise, the soul-partnerships we go on to form are disembodied from the surrounding society, with the result that people battle to live a life and struggle exhaustedly to bring up their children.

In a functioning society however, every individual is integrated into a closely-knit community of friends, deeply understanding, interacting and serving one another, expressing and exploring their deepest feelings and needs; a closely-knit community is a celestial experience. It can be the street of a city, a village, or a secluded commune - the important thing is the functioning spiritual dynamic of service and love within it, and to surrounding communities.

In order to understand the implications on society of the relationships we form, let us consider a secluded commune of 70 people, intimately working together, and holding a deep, loving abiding friendship for each other. Daily they work in concert, serve each other, look out for each other, eat together, and laugh, sing and tell stories around the bonfire at night. When two of their members join together as one in a life-relationship, this is a tremendous boost to the community dynamic, and in its turn the community dynamic invigorates and lifts up the relationship in a healthy way, sharing much of the burden of life, such as children and interactive activities. Conversely, with each relationship that breaks apart like a mirror into two, those two people will no longer be on delightful terms with each other, they will be visibly distant and aloof, often inimical to each other, wreaking havoc and disrupting the harmony of such a free-flowing and pure community spirit, causing it to resemble a body whose fingers or limbs resent cooperating. Therefore, a fine community dynamic has an absolute interest that every life-relationship works out, and in turn individuals and their life-relationships have an interest in a healthy community dynamic. Whilst we have taken this example from a commune, the same points apply to any situation where people truly know and feel for their neighbours, whether it be a village, a street in a city, or even a disparate city community of like-minded people (though in the case of the latter, it is best of all if one's bonds of friendships are formed with one's geographic neighbours).

How then can a healthy community best achieve this goal of supporting life-relationships, and those relationships benefit the creativity and stability of the community?

Äktenskap

The concept of marriage in relation to the community, has little meaning in a dysfunctional society where people's hearts are isolated from one another. In this material age we sign a slip of paper, perhaps get a few financial perks and legal benefits, and unsign the relationship when it inevitably breaks down.

In a functioning society, however, the civic recognition of marriage is a commitment by society - your neighbours, who you will be deeply serving and interacting with - to support your marriage every day in every way possible, both materially and spiritually, putting away any misgivings any individuals might have; and if the relationship comes to any rocky moments, to pull out all the stops to be of assistance to help it work. Only after all the assistance the community can muster has been given and tried should it ever come to the point where efforts must be given up, it is then officially recognised that the two people are going to go their separate ways and all your friends in the community can know they need no longer strive to be of assistance.

Because every healthy life-relationship promotes the concord of society, and the breakdown of every life-relationship wreaks havoc on the harmony and dynamic of society, and every relationship needs its umbilical connection to a healthy society, it is vital that all life-relationships are endorsed with society, an endorsement which we call marriage, and which in the future will carry an entirely different feel from that of today, with no one in their right mind wanting to enter a life-relationship without enlisting the wisdom and support of their community to ensure it works most perfectly and blends most fully into the harmony of the society.

In life, there are obviously three forms of marriage:

Physical - The physical marriage is commenced the moment a person has sex with someone, nature having made it such, that on having sex, people become inseparably attracted toward each other and can only be separated with great pain and anguish. So powerful is this physical marriage, you can by its means bring together the most incompatible people. If people do then tear themselves apart and go their separate ways, it will be in a state of great turmoil and pain; that is the physical divorce. It is therefore essential that people engage upon physical marriage (sex) only after such a relationship is fully confirmed to be likely to work out, through the deepening and consultation of the individuals concerned, and the wise experience and recommendations of those around.

Social - In the opening section, it was discovered how the healthy well-being of society and individual's life-relationships rely upon each other, how once made harmonious, the dynamic of society is severed whenever a relationship is broken, and vice versa; this mutual interest is recognised by the Social Marriage, whereby any physical marriage must be endorsed by society, so that society can support and nurture the relationship, particularly if it should every run into difficulties. If after great assistance from all around, the relationship is still deemed to be unrecoverable, then both the physical marriage and social marriage come to an end, thus officially permitting the community to discontinue their endeavours to bolster that relationship. It should be obvious on reflection that the social marriage must precede the physical marriage (sex), and the social divorce must come after the physical divorce - this is why chastity is summed up as "no sex before marriage". This in simple terms is a way of saying, "Physical and Social Marriage occur at the same time, but because any endorsement in life comes prior to the thing endorsed, the Social Marriage should precede the Physical, even though it be by as little as the blink of an eye."

In connection with this, is the need for parental consent. Your family is the one source of honest opinion about your relationship, and they will tell you what they think. Parental consent allows the parents to force you to reflect upon your upcoming marriage where you yourself may be inclined to just dive in blindly, and they also represent through their endorsement the harmonising of two families, which must be at least superficially compatible just as you must be compatible with your partner, in a functioning society they will be living very close by, and will all take a very keen interest in your welfare and the welfare of your children. If your parents are on your side, they will even sell their house to help you out of difficulties; whilst if your parents are contrary to the steps you are taking, they will wash their hands of any problems you may have, and may make life awkward. Therefore it is both prudent and very beneficial to have proper consent of your parents to the marriage. The act of obtaining consent not only forces people to iron out any difficulties they have with their future extended families, but encourages people not to get into those difficulties in the first place, knowing that parental consent will be later required.

Spiritual Marriage and Divorce - For marriage to work in as smooth a way as possible, there needs to be a spiritual dimension at work, otherwise the partners would come to blows and be knocked out by trifles. Without spirituality, the marriage will become like a dead body, and though it begin with a great conflagration off fire, without spirituality it is likely to fade into dying embers. This spiritual marriage, the entanglement of the destiny of two souls, is such that two spiritualised people will become consorts together throughout eternity and the infinite expanse of the uncountable worlds of God.

It should be clear and evident that these marriages (and divorces) should occur at the same time. At present people say, "Let's try out a physical marriage (sex) and only marry if it works out; by this means we will avoid being tied in and divorce;" but this meaningless, as the very act of sex results immediately in them becoming inextricably tied in, followed by the subsequent pangs of divorce when they separate from a broken relationship. Far better to embark upon a relationship wisely and enlist the community's loving support - that is, to conjoin with every Physical Marriage the Social and the Spiritual Marriage.

Not-marrying someone Socially is also even in this present age a sign that a person is hesitant of commitment, either through fear of responsibility, doubt about a relationship lasting, or to keep one's options open. In either case, this is a pretty good reason for a person not entangling themself in a Physical Marriage with them.

Kyskhet

In order to gain the greatest benefits from life-relationships and to avoid the pitfalls, one must practise chastity, which really means having patience until the right person appears, whom society also endorses, since in a healthy society, the perfection of society, relationships and individuals are all interwoven.

At its simplest, Chastity means having sex only with someone one is Socially Married to; but since there is a slippery slope that leads to people having sex, Chastity can more effectively be said to be "to reside before the start of that slippery slope", which means, for most people, not engaging in substantial physical intimacies, such as jumping into bed together, and getting deeply into kissing and so forth, as they are a very quick slippery slope to becoming entangled before the future of such a relationship has been realistically considered.

At another level, because even smaller physical intimacies with someone of the other sex invariably clouds a person's ability to judge their suitability of character as a long-term partner, it can be said that chastity also involves not engaging in the smaller physical intimacies until each others' characters are fully known and revealed to each other.

The above relates to Chastity of conduct. For the purest, there is the chastity of the heart, which involves keeping ones inner eye chaste, one's longings and ones motives pure and free from the feelings that will tend a person toward unchaste conduct. But as people are human, the important thing is to ensure chaste conduct, whilst working on the chaste heart at a manageable rate through reflection, prayer and deepening. One of the main fortresses of taking the right decision for the long-term whenever the easier alternative is a short-term strategy or indulgence, is the act of Fasting, which is about practicing exercising and strengthening one's will over one's tendencies, so that lesser matters become sacrificed to achieve greater. In relation to this, sex and indulgence is not the most important aspect of marriage; rather, the nurturing of each others' spiritual qualities and nearness to God. This is obvious when you consider that your loving relationship ought continue undimmed if your partner ends up in a wheelchair, and when you both grow into old age together.

Some other matters regarding Chastity, are that it is important to get one's life-relationship right first time, wherever possible. It takes people many years to get over a broken relationship, and each broken relationship creates a tear in a person's expectations of relationships working and their trust of their partner.

In this respect it is vital to form many close (non-sexual) relationships in life, so that you naturally also develop an understanding and discernment of the qualities to be most sought in a partner.

There is also the beautiful notion of being true to your future life-partner before you have met them, by reserving yourself for them alone as if you were already with them.

Education has a big role to play in matters of relationships. As an adult, half of one's life is about relationships, and the other half is work - and even that work is mostly about relationships. So you'd expect that education should be mostly about relationships - but at present this incomprehensibly is completely ignored and replaced with learning facts you hardly understand and will never make use of, leaving youth to grow up untrained in their character and socials skills, and uninformed of the right choices and the reasons for them.

The media, as a form of unstructured education, is also of tremendous significance. Current trends are for the media to encourage people to be indulgent and focus wholly on the short-term material side of things, and this will cause any bird soaring freely above the clouds to over-feed and, with its wings weighed-down and unable to fly, be forced back to the earth. The role of the media should instead be encouraging the setting up of the right group habits and values, through showing the right examples and making them seem within reach.

In the Bahá’í Faith, Chastity involves only being married to one person, for clearly having several partners divides one's concentration of attention and focus, and in practise leads to inequality and resentments.

Barn

Clearly one of the most obvious fruits of marriage, is children. Just as life seemed so complete on your own until you met your partner, so marriage seems so complete until you have a child. The transformation children can bring, is tremendous. We are all learning spiritual qualities, and putting them into practice to a certain degree, but when we are married we exercise our spiritual qualities to a far greater degree; and on having children, the fullness of all one's spiritual qualities are brought to shine upon that child.

In current society, women tend to prefer marriage to enforce commitment from a partner, as they are the ones that usually end up bringing up the baby. The role of marriage in safeguarding children is very important, although in current society it can often be viewed as the only reason, thus clouding the many other spiritual and social aspects of marriage of inestimable value.

Privat och offentligt

As a Bahá’í, whatever you do as an individual to follow guidance is between you and God, except when it crosses over to effecting others, in which case the processes of consultation are required to resolve the matter. Of course even your private character cannot fail to have public effect on others, but we are talking about substantial or obvious public effects.

Thus for an unmarried couple to be publicly living together, however platonically, will be sending out the wrong message to those around, and will need to be resolved through consultation.

Or again if two people are snogging in public, which should be a private and intimate matter, this will again need to be resolved through consultation.

In the case of severe disruption of the community, bringing the Faith into disrepute, or flagrant disregard for the processes and conclusions of consultation, the Bahá’í penalty - after consultation has failed - is that of the removal of administrative privileges : you cannot vote or be voted for, and you cannot attend Feasts, which are at the centre of community harmony; administrative privileges can be restored as soon as the issue is reversed and the right mood is set.

Miscellaneous

Can a Bahá’í Marry an Atheist?

It is easy to see that a Bahá’í can marry a member of another religion, if it does not involve the Bahá’í compromising their personal principles and conscience; however, given the marriage vow "We All Verily Will Abide by the Will of God", then even though the term "God" can be stretched to include more Buddhist senses of the divine mystery in the universe, it nevertheless seems hard for a Bahá’í to marry an atheist. I guess the answer to this would be that for a marriage to work, it must be more than just physical, or it will likely grind down to a painful end. The two people must have some communion of core values, otherwise the communion is only of surface values. For a Bahá’í (and any religious person) the core value is belief in the divine mystery at the heart of reality, which is called God, and this is shared with other religious people but not with atheists. The marriage vow recognises this as the core value and therefore an essential requirement for any Bahá’í to marry, without which the partner will have only surface values in common, which will become more apparent as the marriage progresses. Conceivably the atheist might wish to make the vow for the marriage to go ahead, and this would at least mean be an indicator that though an atheist they respect their partner's spiritual leanings; yet I tend to suspect that since spirituality is such a core essential to have in common, that the Bahá'u'lláh has required the verse at the very least as a reality check, but fundamentally so that the people are making a commitment not merely to a physical marriage, and not merely a social marriage - but to a spiritual marriage that is intended to stand firm through the chances, challenges and changes in this material world and in all the uncountable worlds of God after this mortal existence.

How can a person becoming a Bahá’í, become Chaste when they are already in a long-term sexual relationship?

I guess the couple in the relationship need to assess their relationship, and recognise that they are already "married" because they have entangled themselves physically and emotionally. They therefore need either to recognise that they are fully committed to each other - in which case marry - or to recognise that they are not fully committed to each other - in which case agree to become chaste until they have sorted out clearly what they want to be doing.

Why are Christian Priests Celibate?

This dates from 1139 AD. For the first dozen or so centuries of the Church's existence, not only priests, but also bishops and popes married and raised families. Priestly celibacy probably arose from the fact that a Priest without a wife and family to support has far more time and energy to commit to the community they serve, and without children they couldn't pass on to their children the assets that come with their job, whilst their abstention would serve as an individual practice of restraint and purity, that would also serve as an example of restraint and sacrifice to others.

Nevertheless, with the intention that all people should be taking an active role in their community, both spiritually and practically, and the guidance of the community being in the form of an assembly elected for their spiritual qualities, such needs, whatever their original merit may have been, are certainly not required in a Bahá’í context.

What about Homosexuality?

This topic is considered elsewhere. Fundamentally, nature has a certain design target, and achieves this through a slightly scatter-gun effect; thus we all end up with imperfect tendencies, and we have a choice whether to turn them into conduct or not, and if we turn them into conduct, we have a choice of whether to do so in private or public. Insomuch as the question of homosexuality is a question regarding the healthiness of the act and whether it meets nature's design-target, it is not a moral matter but one for doctors and scientists; insomuch as it tends to emphasise a material indulgence, it is a spiritual matter concerning the individual, and insomuch as engaging in it publicly or ostentatiously it disrupts society, it is a social matter to be resolved through social organs via the dynamic of consultation. It doesn't mean homosexuals are good or bad people, but they have to recognise that, like their heterosexual counterparts, to live in alignment with the natural, social and spiritual worlds requires a certain exercise of restraint of short-term tendencies to achieve the best long-term results.

Chastity and the mind/body conflict

It is true that striving to uphold chaste conduct whilst being insufficiently chaste at heart will create a certain mind/body conflict; nevertheless, this conflict is less than the conflict of giving in and getting a relationship wrong; and to a certain extent it is very character-building to practice a certain restraint, as you will often come to need it in a relationship. It is hoped however that this period of beneficial restraint would become shortened as collectively people increase in their spiritual qualities in life, and as individuals are educated to be more discerning of the right relationships.

What do other religions say?

The broad need for chastity is recognised in all the main religions.

I have problems with Chastity, what can I do?

All these things will be of help, to which you can add your own:-
• Surrounding yourself with friends who set a positive example.
• Prayers for assistance
• Reflection and deepening on the Writings with regard to such topics as are mentioned in this document.

Is parental consent always required?

No - you don't need consent from adoptive parents (though it may be nice to do so, and you do need to have tried to find your natural parents, law permitting), and criminally abusive parents lose their right of parenthood in regards to requiring consent from them.

Is sex sinful?

No, it is quite natural, like eating, although like eating it can also be over-indulged. Many people regard it as a gift to celebrate; it is just a practical reality that the sexual impulse needs to be channelled in a healthy way so that it leads to constructive rather than destructive influences in people's relationships. Generally the more constructive a thing is, the more destructive it can be when used inappropriately. Since sex in the right context has immense constructive qualities, it also follows that in the inappropriate contexts, it can be a cause of immense destruction.

Sexual energies

Some people assert that there is a distinct sexual energy, whilst others assert there is only one energy, which is displayed in many ways, of which sexuality is just one way; and that this energy can be diverted to other creative uses when not employed sexually.

I think people are free to believe whatever they like on such questions, so long as its discussion is pursued amicably in the spirit of harmonious fellowship, and a real attempt is made to unravel the truth rather than the common tendency of people to believe all manner of speculations without testing their reality.

Minimum Age

The age at which you can get married in the Bahá’í Faith is 16, although this is a minimum age and for most it is later.

In a well-functioning society, people are far more mature and share responsibilities, and it is probably good to have children early, as you are more flexible and able to adapt to the needs of your children, as well as having more creative energy. Doctors also observe that having earlier children is much better medically for both the woman and the child, whereas today there is a tendency to have children quite late.

Arranged Marriages

The Bahá’í Faith prohibits arranged marriages, insomuch as the children are both free to select their own partner and also must consent freely to any marriage. On the other hand, the Bahá’í Faith requires the consent of parents, which is in recognition that a marriage is also marrying two families together as one in the social fabric and that the parents can have a wise input upon the process of a person choosing their life-partner.

It should be pointed out, as a matter of interest, that arranged marriages do at least as well as the western romantic marriages of love, for the simple reason that those going into arranged marriages have a more realistic expectation, and they grow to love each other, whereas western marriages of love have unrealistic expectations, and therefore have a tendency to grow disappointed when these expectations are not met, and to have overlooked critical elements of what makes a marriage work.

If a person has several wives

If someone enters the Bahá’í Faith already married to several people and the law of the land permits it, then they are expected to keep those partners, but they cannot take a further partner until any such time as they have no partners.

Bahá'u'lláhs äktenskaps lag i Kanada

“And when He desired to manifest grace and beneficence to men, and to set the world in order, He revealed observances and created laws; among them He established the law of marriage, made it as a fortress for well-being and salvation, and enjoined it upon us in that which was sent down out of the heaven of sanctity inHis Most Holy Book.” [Bahá'u'lláh, Bahá’í Prayers, p. 103]

Among the laws Bahá'u'lláh has revealed for the well-being and happiness of humankind is that of marriage. The purpose of this great law is:

“to strengthen the social fabric, to knit closer the ties of the home, to place a certain gratitude and respect in the hearts of children for those who have given them life and sent their souls out on the eternal journey towards their Creator.”[From a letter written on behalf of Shoghi Effendi to the National Spiritual Assembly of the United States, 25 October 1947]

Bahá'u'lláh’s Marriage Law enjoins upon believers certain specific requirements. Each and every couple marrying under Bahá’í law must ensure that these requirements are met to enjoy the spiritual benefit of obedience to Bahá’ú’lláh’s law. It is also important to remember that Bahá’ís who intentionally disregard the marriage law are subject to the possible loss of their administrative rights.

A Bahá’í wedding cannot take place until the Local Spiritual Assembly in whose jurisdiction the wedding will be held has verified that all requirements of both Bahá’í and civil law have been met. The following overview of Bahá’í marriage law is offered to ensure that the friends are aware of the requirements.

The first condition is that the couple must freely choose each other as marriage partners

Who must consent to a Bahá’í marriage?

According to Bahá'u'lláh’s Marriage Law, except under very specific circumstances which must be considered by the National Spiritual Assembly on a case by case basis, all living natural parents of the intended marriage partners, whether Bahá’ís or not, must freely give their consent to the marriage.

“The validity of a Bahá’í marriage is dependent upon the free and full consent of all four parents. The freedom of the parents in the exercise of this right is unrestricted and unconditioned. They may refuse their consent on any ground, and they are responsible for their decision to God alone.” [From a letter written on behalf of Shoghi Effendi to an individual believer, 19 March 1938]

Under certain circumstances, the need for parental consent is not required. These circumstances include:
• If the child was adopted in Canada. For cases of adoption in other countries, please consult with the authorizing Assembly.
• If the parent has absented himself to a degree that he can be deemed legally dead. In such cases, full details of the matter should be forwarded by the authorizing Assembly to the National Assembly for guidance.
• If the parent is assessed as legally incompetent to give consent.

Any questions regarding the requirement for parental consent under special circumstances should be directed to the authorizing Assembly for guidance.

Under certain extraordinary circumstances, the Universal House of Justice has decided that the requirement for parental consent may be waived by the National Spiritual Assembly on a case by case basis. Questions about the particular circumstances of this process should be addressed to the Local Spiritual Assembly, which should in turn raise the question with the National Assembly.

Who authorizes a Bahá’í wedding ceremony?

The Local Spiritual Assembly in the locality where the marriage ceremony is taking place authorizes the marriage. Without the authorization of the appropriate Local Assembly, a Bahá’í marriage is not recognized as valid under Bahá’í law, even if the vow is recited. If there is no Spiritual Assembly in the locality where the wedding is to take place, the couple may seek authorization from a nearby Spiritual Assembly.

Who may have a Bahá’í marriage ceremony?

Anyone, whether a Bahá’í or not, is permitted to have a Bahá’í marriage ceremony provided that they fulfill all of the requirements of Bahá'u'lláh’s marriage law.

For a Bahá’í to have a Bahá’í marriage ceremony, (s) he must be in good standing; in other words, s(he) must have her/his administrative rights.

To marry under Bahá’í law, both individuals must be free to marry.

In cases where one of the couple is not a Bahá’í, a valid civil marriage license is sufficient evidence that the person is free to marry, except in the province of Quebec, where no civil marriage license is required. Spiritual Assemblies authorizing a marriage in the province of Quebec are responsible to determine that a civil divorce has been obtained in the case of a previously married person who is not a Bahá’í and who wishes to re-marry.

In the case of a Bahá’í who has previously been married, (s)he is required to present to the authorizing Assembly a copy of the letter from the National Spiritual Assembly advising her/him that her/his Bahá’í divorce has been finalized. Should a copy of this letter from the National Spiritual Assembly be unavailable, the authorizing Assembly must investigate the matter directly with the Department of the Secretariat of the National Assembly.

“Even though a Bahá’í has obtained a civil divorce, under Bahá’í law he cannot be regarded as divorced unless he has also obtained a Bahá’í divorce, therefore he is not free to marry. Should he attempt to marry and in the process violate the Bahá’í law governing marriage, he is, of course, subject to sanction.” [From a letter of the Universal House of Justice to the National Spiritual Assembly of Canada, 13 February 1975]

To whom does the 95 day engagement period apply?

According to the Kitáb-i-Aqdas, the period of engagement prior to the wedding should be no more than 95 days. However, the laws regarding the 95 day period of engagement have not yet been made applicable to non-Persian believers. These laws are binding on Persian believers, wherever they reside, if both parties to the marriage are Persian. This law is not applicable, however, if one of the parties is not a Persian believer.

The beginning of the 95 day engagement period is the day on which the parental consents have been obtained.

Any request for an extension of the engagement period beyond 95 days should be brought to the authorizing Assembly and can only occur with the approval of the National Spiritual Assembly. Should the authorizing Assembly decide that circumstances may warrant an extension of the 95 day engagement period, all relevant details of the matter should be forwarded by the authorizing Assembly to the National Assembly. When is a dowry applicable?

According to the Kitáb-i-Aqdas, marriage is conditioned on payment of a dowry. However the laws regarding the dowry have not yet been made applicable to believers who are not Persian. These laws are binding on Persian believers, wherever they reside, if both members of the couple are Persian. When a non-Persian believer is involved, the laws applicable only to Persians are not binding, but the couple is free to follow such laws as they wish.

Guidance regarding calculation of the dowry can be found in the Kitáb-i-Aqdas.

“As you know, there is no ritual, according to the Aqdas, and the Guardian is very anxious that none should be introduced at present and no general forms accepted. He believes this ceremony shouldbeassimpleaspossible, the parties using the words ordained by Bahá'u'lláh, and excerpts from the Writings and Prayers being read if desired. There should be no commingling of the old forms with the new and simple one of Bahá'u'lláh ....” [From a letter written on behalf of Shoghi Effendi to an individual believer, 13 March 1944]

What is a Bahá’í wedding ceremony?

The couple themselves perform the marriage ceremony by each saying, in the presence of at least two witnesses, the verse prescribed in the Kitáb-i- Aqdas, “We will all, verily, abide by the Will of God.” Who may act as a witness to the marriage?

The marriage ceremony must be witnessed by two trustworthy individuals, approved by the authorizing Assembly, whose testimony is deemed acceptable. It is not necessary that the witnesses be Bahá’ís. An Assembly may not accept as witnesses anyone under the age legislated by the province or territory as the age of majority.

“The witnesses can be any two trustworthy people whose testimony is acceptable to the Spiritual Assembly under whose jurisdiction the marriage is performed. This fact makes it possible for a lone pioneer in a remote post to have a Bahá’í marriage.” [From a letter of the Universal House of Justice to a National Spiritual Assembly, 8 August 1969.]

Do I need to have any ceremony in addition to the Bahá’í ceremony? What if I wish to have another ceremony?

In all provinces, the Bahá’í marriage ceremony is legally recognized. It is not necessary, therefore, to have an additional civil ceremony. The territories do not recognize Bahá’í marriage and, therefore, couples marrying in the territories are required to have both a Bahá’í marriage ceremony and a civil ceremony.

When two Bahá’ís marry, they must not be married by the religious ceremony of another faith.

An additional ceremony is permitted, as, for example, in the case of a Bahá’í marrying someone of another faith and ceremonies from both religions are performed, provided that:


• The Bahá’í ceremony must be carried out before or after the non-Bahá’í one, on the same day. The 24- hour period within which the ceremonies must be held begins at 12:01 a.m. of the day in which the first ceremony is held and concludes at midnight of that same day.
• Equal respect must be accorded to both ceremonies. In other words, the Bahá’í ceremony, which is. Bahá'u'lláh’s Marriage law basically so simple, should not be regarded as a mere formal adjunct to the ceremony of the other religion.
• The two ceremonies must be clearly distinct. In other words, they should not be commingled into one combined ceremony.
• The Bahá’í participating in the non-Bahá’í religious ceremony does not make a declaration of Faith in the other religion.

What if I am marrying a Bahá’í from another country?

In cases of marriage in Canada to a Bahá’í from another country, the intended spouse should arrange for their National Spiritual Assembly to send confirmation of his or her Bahá’í status, as well as his or her marital status, to our National Spiritual Assembly. This information will then be provided to the Local Spiritual Assembly authorizing the marriage.

What if I am getting married outside of Canada?

As civil marriage requirements differ from country to country, couples planning to marry in a country other than Canada are advised to contact the National Spiritual Assembly in the country where the wedding is to take place for guidance as to how best to proceed. These National Assemblies should be given as much notice as possible in order for them to assist the authorizing Local Assembly in facilitating the couple’s plans. The Records Department at the National Centre can provide information on how best to contact any National Spiritual Assembly.

Canadian Bahá’ís planning to marry outside of Canada should contact the Records Department for international Bahá’í credentials, which they will be required to present to the Bahá’í institution authorizing their marriage.

Once a marriage has taken place outside of Canada, the couple must provide both Bahá’í and civil marriage certificates (where applicable) to the Records Department at the National Centre.

What if I wish to marry in Iran?

Kindly contact the Department of the Secretariat of the National Spiritual Assembly for the most recent guidance regarding marriage in Iran.

“When, therefore, the people of Bahá undertake to marry, the union must be a true relationship, a spiritual coming together as well as a physical one, so that throughout every phase of life, and in all the worlds of God, their union will endure;for this real oneness is a gleaming out of the love of God.” [‘Abdu’l-Bahá, Selections from the Writings of Abdu’l-Bahá, p. 117]