Som den älskade Beskyddarens sekreterare skrev å hans vägnar: ’Anden har inte längre något samband med kroppen efter att den har lämnat oss, men eftersom kroppen en gång var andens tempel har vi bahá’íer lärt oss att den måste behandlas med respekt.’ Dessa ord visar varför det i princip är att föredra att inte störa den avlidnes kvarlevor när de väl har begravts.

Från ett brev daterat den 5 February 2014 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende

Universella Rättvisans Hus har mottagit ert epost brev … angående en situation där hyresavtalet för en avliden troendes begravningsplats snart löper ut och familjen inte har råd att flytta hennes kvarlevor till en annan plats. Vi har blivit ombedda att förmedla följande.


När det gäller gravöppning och återbegravning är det i allmänhet att föredra att inte störa den avlidnes kvarlevor när de väl har begravts. Men när omständigheterna kräver det eller om det krävs enligt civilrätten, är det tillåtet enligt bahá’í-lagen att gräva upp och återbegrava kvarlevorna, med tanke på att vännerna bör göra allt för att säkerställa att kvarlevorna inte flyttas mer än en timmes resa från dödsplatsen och att andan i Bahá'u'lláhs lag om att begravning ska ske nära dödsplatsen iakttas. Närhelst problemet med utplåning av en grav eller förbränning av kvarlevor uppstår, är det upp till enskilda familjer att vidta de åtgärder som de anser ligger inom deras möjligheter. I fall där det inte finns några familjemedlemmar eller familjen inte har råd att täcka de kostnader som är förknippade med att förlänga hyresavtalet för en gravplats eller flytta kvarlevorna, skulle det inte vara genomförbart för bahá’í-samfund att ådra sig sådana kostnader, även om det kan finnas särskilda omständigheter som skulle kräva att det görs.


På platser där det är ont om mark och där det är vanligt att hyra gravplatser för begränsade tidsperioder, kan den enda lösningen vara att förvärva mark för en bahá’í-kyrkogård. .... Även om det för närvarande kanske inte är ekonomiskt möjligt att anlägga sådana kyrkogårdar, är det en åtgärd som många Lokala och Nationella Andliga Råd kommer att behöva vidta i framtiden och som då kommer att göra det möjligt att gräva upp och återbegrava de troendes kvarlevor när behov uppstår. För närvarande är det upp till vännerna och deras familjer att göra det bästa de kan med de resurser som står till deras förfogande och under de omständigheter som råder i deras samhälle.

Från ett brev daterat den 10 March 2019 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till ett Nationellt Andligt Råd

Universella Rättvisans Hus har mottagit ert epost brev ... med ett antal frågor från er fastighetskommitté angående gravöppning och återbegravning av döda. Vi har blivit ombedda att förmedla följande.


Det är underförstått att ni överväger möjligheten att överföra kvarlevorna av vissa troende till en ny plats eftersom det finns en oro för att den nuvarande begravningsplatsen håller på att bli förorenad. Generellt sett är det att föredra att inte störa den avlidnes kvarlevor när de väl har begravts. När omständigheterna så kräver, såsom när det krävs enligt civilrätten, är det emellertid tillåtet enligt bahá’í-lagen att gräva upp och återbegrava kvarlevor efter avlidna. Huruvida den nuvarande situationen kräver att kvarlevorna överförs till en ny begravningsplats är upp till er att bedöma, med beaktande av omständigheterna i ljuset av de principer som beskrivs ovan och med hänsyn till de åsikter som de avlidnas familjemedlemmar har om gravöppning och återbegravning.


Gravöppning och återbegravning, när det är nödvändigt, bör genomföras med minimal störning av kroppen och på ett sätt som visar respekt. Bahá’í-lagen utesluter inte att de dödas kvarlevor flyttas till en ny eller mindre kista. Kvarlevorna bör dock inte svepas in på nytt och bönen för de döda bör inte reciteras igen, även om det naturligtvis inte finns några invändningar mot att andra böner framförs vid detta tillfälle.

Från ett brev daterat den 14 November 2019 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till ett Nationellt Andligt Råd

As the beloved Guardian’s secretary wrote on his behalf, “The spirit has no more connection with the body after it departs, but, as the body was once the temple of the spirit, we Bahá’ís are taught that it must be treated with respect.” These words show why, in principle, it is preferable not to disturb the remains of the deceased once they have been interred.

From a letter dated 5 February 2014 written on behalf of the Universal House of Justice to an individual believer

The Universal House of Justice has received your email letter ... regarding a situation in which the lease of a deceased believer’s burial plot will soon expire and the family cannot afford to transfer her remains to another site. We have been asked to convey the following.



Regarding exhumation and reburial, generally speaking, it is preferable not to disturb the remains of the deceased once they have been interred. However, when circumstances demand or if it is required by civil law, it is permitted in Bahá’í law to exhume and reinter mortal remains, keeping in mind that the friends should do everything possible to ensure that the remains are not removed more than one hour’s journey from the place of death and that the spirit of Bahá’u’lláh’s law for burial to take place near the place of death is observed. Whenever the problem of the obliteration of a grave or the incineration of remains arises, it is left to individual families to take whatever action they feel is within their means. In cases where there are no family members or the family cannot afford to cover the expenses associated with extending the lease of a burial plot or transferring the remains, it would not be feasible for the Bahá’í community to incur such costs, although there may be special circumstances that would require it to do so.



In places where land is scarce and it is the common practice to lease burial plots for limited periods of time, the only solution may be to acquire land for a Bahá’í cemetery.... Even if making provision for such cemeteries may not currently be financially feasible, it is a course of action that many Local and National Spiritual Assemblies will have to take in the future and that will then make it possible to exhume and,reinter the remains of the believers as the need arises. For now, it is left to the friends and their families to do the best they can with the resources available to them and within the circumstances presented by their society.

From a letter dated 10 March 2019 written on behalf of the Universal House of Justice to a National Spiritual Assembly

The Universal House of Justice has received your email letter ... forwarding a number of questions from your property committee pertaining to the exhumation and reburial of the dead. We have been asked to convey the following.



It is understood that you are considering the possibility of transferring the remains of some believers to a new site as there is concern that the current burial area is becoming polluted. Generally speaking, it is preferable not to disturb the remains of the deceased once they have been interred. However, when circumstances demand, such as when required by civil law, it is permitted in Bahá’í law to exhume and reinter mortal remains. Whether the present situation necessitates that the remains be transferred to a new cemetery site is left to your judgement, considering the circumstances in light of the principles outlined above and taking into account the views of the family members of the deceased as to the exhumation and reburial.



Exhumation and reburial, when necessary, should be undertaken with minimal disturbance to the body and in a manner which shows respect. Bahá’í law does not rule out transferring the mortal remains into a new or smaller casket. However, the remains should not be reshrouded nor should the Prayer for the Dead be recited again, though, of course, there would be no objection to other prayers being offered on the occasion.

From a letter dated 14 November 2019 written on behalf of the Universal House of Justice to a National Spiritual Assembly